Vad tycker ni är rimligt att betala för en bröllopspresent?
Är bjuden på en väns bröllop, och de har någon form av lista på saker man "ska/får" köpa. Det billigaste kostar ca 1000 kr och dyraste upp mot 12 000 kr (!!) Kommer ju definitivt inte köpa det dyraste, och tycker att 1000 kr är absolut max (går själv på bröllopet).
Beror såklart på hur nära vän man är men jag hade nog köpt för max 500. Låter ju helt galet att önska sig presenter för upp till 12.000 dessutom!! Oförskämt. Men som någon annan skrev...tanken kanske är att man ska kunna gå ihop om en present.
Sådana listor är jättebra! Då vet man vad paret önskar sig. Man kan också se lite vilken stil de har tänkt på sakerna på listan. Önskar de sig fina glas exempelvis så kanske de inte skulle bli så glada för ett dussin senapsglas (alltså glas där senap varit i som man kan ha som dricksglas).
Men sedan ska man tänka på att det är vad paret önskar sig. Det är en önskelista, inget kravdokument. Precis som barnen skriver till Tomten. Det är få barn som verkligen får allt på listan, men som inspiration eller ett kompisgäng som går ihop är det jättebra!
Så, titta på listan och bli inspirerad - köp sedan något som du vill ge oavsett om det finns på listan eller ej.
Man kan väl gå ihop flera på en present?
Det är oförskämt att komma dragande med en dylika önskelista.
Jag hoppas att de inte skickat önskelistan till de som inte frågat efter den.
I vår vänkrets: Det man vill ha som kostar under 500-800 kr köper man redan själv, alltså finns inget som önskas i den kategorin när man gifter sig eller fyller jämnt.
Släkt och vänner är socialt kompetenta nog att prata med varandra och slå ihop sina pengar så att det blir ett fåtal vettiga presenter, istället för en massa oönskade och icke matchande småsaker.
Det är så man gör, istället för att gnälla över att folk inte blir glada för ett par udda ljusstakar eller kaffemuggar. De kan i sig vara jättefina, men man har ju ingen enorm nytta av bara två st kaffemuggar, och en del föredrar verkligen att välja sitt porslin själva.
När min man fyllde 30 gick t.ex. ALLA både släkt och vänner ihop och han fick en riktigt bra kamera.
När jag fyllde 40 önskade jag mig "bidrag till en cykel" och fick packa upp hela min nya cykel inslagen i delar, för alla hade gått ihop om den. 
(Men de skruvade faktiskt ihop den igen åt mig.)
Man kan ju tänka positivt istället, att nu är vi många som lägger pengar, och då kan det bli något riktigt fint.
Det har ju aldrig varit enklare att lägga pengar än nu heller, med swish. Jag fick åka land och rike runt och samla in pengar till min mans kamera för 20 år sen, eller så fick man hålla på och smussla med kuvert med sedlar på själva festen, vilket aldrig har känts så snyggt.
En fungerande social krets kan samarbeta, och det i sig är en komplimang åt brudparet.
I vår vänkrets: Det man vill ha som kostar under 500-800 kr köper man redan själv, alltså finns inget som önskas i den kategorin när man gifter sig eller fyller jämnt.
Släkt och vänner är socialt kompetenta nog att prata med varandra och slå ihop sina pengar så att det blir ett fåtal vettiga presenter, istället för en massa oönskade och icke matchande småsaker.
Det är så man gör, istället för att gnälla över att folk inte blir glada för ett par udda ljusstakar eller kaffemuggar. De kan i sig vara jättefina, men man har ju ingen enorm nytta av bara två st kaffemuggar, och en del föredrar verkligen att välja sitt porslin själva.
När vi gifte oss hade vi ingen som helst tanke på presenter, vi var glada bara över att folk kom. (Dessutom bjöd vi på en rätt exklusiv middag.)