Vänta ut eller avsluta relation med silent treatment

Rakt på sak, har ni sex ännu? Anledningen att jag frågar är att jag gissar att han bara utnyttjar dig men inte är man nog att ta konsekvenserna. Verkar vara en man som både vill ha kakan och äta den. Alternativt då att han drar åt det narcissistiska hållet och gör så när ni inte är överens för att få kontroll det vill säga straffa dig för att han vet att du blir förtvivlad. 

Känner igen hans beteende.. sparar tråden då jag också vill ha svar angående detta. 

Än? De har ju varit tillsammans i minst 4 år med 1 års uppehåll.  Jag gissar att de haft sex....

Att "bli tyst" kan ju vara ett sätt att straffa. Men det kan ju också vara ett sätt att ha svårt hantera sina känslor och kommunicera runt dessa.
Har ni varit hos en terapeut och pratat om sakerna?
Tänker ditt budskap ska vara att du inte ställer upp på det där tysta längre, men att du vill se om det går att prata och jobba med det.
Men där måste du ju såklart vänta tills det känns att ni lagt senaste konflikten bakom er först.

Kam inte låta bli och tänks på hur jag ska agera - dra mig undan from nu och vara helt tyst, konfrontera genom att åka hem till honom alt skriva ngt mer? Jag vill ju veta om det är över från hans sida, eller om jag ska ta steget, eller om vi kan prata om han nu endast är arg, och då isåf ta tag i problemet ordentligt. Som det varit tidigare hlr han av sig och vi fortsätter som vanligt

Är detta med att vara tyst ett manligt drag, eller sticker denna man ut från normen? 

Följer 

det är nog aningen vanligare att män har svårare att prata om problem och hantera konflikter. 
Inte på grund av att de är män, utan hur pojkar ibland uppfostras.

Du står i givakt framför så att jag får skälla ut dig ordentligt.

Nä, det är inget typiskt drag. När folk är tysta handlar det oftast om att den andra parten ska uppmärksamma att något är fel och börja fråga.

Din partner använder det som en metod att straffa dig. Han vet att du blir orolig. Du får säga att det inte är okej. Han verkar ju "göra slut" som en del i ett bråk om småsaker. Det är inte okej.

Jag var i en liknande relation. Inte så extrem, för vi bodde ju ihop, så vi var ju tvungna att mötas förr eller senare, men där han blev tyst och vägrade reda ut konflikten, bara gick sin väg.

Jag upplevde de som extremt jobbigt, för det låg och gnagde på mig. Jag ville ju bara reda ut och diskutera så att vi kunde komma vidare, men han vägrade, så konflikten blev längre än den behövt bli. Jag upplevde det som otroligt sårande, som ett avståndstagande från MIG snarare än vår konflikt.

Jag tror att det från hans sida bara det bottnade i ovilja att diskutera jobbiga saker, inget manipulativt, men det blev ändå ett maktmedel för honom. Eftersom jag ville lösa konflikten och prata, och han inte brydde sig, blev det jag som kom krypande och tiggde och bad och grät om att få prata. Till slut blev det jag som sa förlåt för att jag inte orkade med det mer.

Jag var ganska ung. Idag hade jag inte accepterat sådant beteende. Istället för att gå och fundera på om han vill att det är slut nu, fundera på vad DU vill. Får förhållandet dig att må bra? Gör det dig starkare och gladare?