Talanglöst barn i kör. Hur tänka?

Kan hon höra när andra sjunger falskt och missar toner? Om svaret är ja, så kan hon träna upp sin egen förmåga att höra när hon själv sjunger falskt och tar toner fel. 

Jag har haft samma problem. Genom i stort hela livet. Förstår nu att min stackars mor, och syskon tvingats stå ut med rätt plågsamma sång stunder ifrån mitt håll. Första gången jag förstod på egen hand att jag sjöng för jäkla illa var då jag som en 19-20 åring någonting. Spelade in mig själv för första gången. Fy faaan. Jag tog inte en enda ton rätt, och det lät gräsligt. Just där och då undrade jag varför ingen sagt någonting tidigare för, utan låtit mig tro att det låter okej. Vansinnigt pinsamt. Tänker även på den sångläraren jag hade då jag var 10-11 år gammal. Stackars henne, men jag är ändå glad över att hon trotts allt försökte lära mig olika tekniker. För det där har jag burit med mig, att det går att lära sig - att allt inte är att födas med en talang när det kommer till sång. Begriper bara inte riktigt varför hon inget sa dock. Kring att jag har svårt sjukt svårt att ta toner rätt. 

Efterföljade år sjöng jag väldigt lite, men kunde i perioder få ett infall och vilja lära mig en låt. Eftersom jag insåg att jag inte hör när jag sjunger hur det låter, så får jag ta hjälp av att spela in mig själv. För då hör jag. En mycket mödosam process, och inte särskilt tillfredställande. Men kändes trots det bra på slutet, när jag lyckades. Däremot vart det en ständig färskvara. Jag glömde snabbt bort hur jag skulle sjunga låten, och man var tillbaka till ruta ett. 

Snabbspola flera flera år, och till starten av pandemin. Fastnade av en slump i att glo på vocal coaches på YouTube, och fastnade för ett par stycken som gick in i detalj kring HUR man använder stämband. Munnen. Andningen. Kroppen. Osv. Skitintressant. Jag gillar den typen av teknisk genomgångar. Stötte även på den första som sa rakt ut att det går att träna upp sitt gehör. Om man har svårt att höra sig själv, och därför sjunger falskt/fel. I samband med hennes video, så bestämde jag mig. Jag ska ta mig fan träna upp detta. Går det? JA! Ungefär 2,5 år senare så kan jag säga att jag hör utan problem om jag missar toner. Jag hör utan problem om jag sjunger falskt. Jag har även ett mycket större tool kit nu till att lösa problemen när/om dom uppstår. Jag kan vist det sjunga, och jag har till min förvåning en sju jäkla range. Kan ta riktigt djupa och mörka toner lätt som en plätt, vilket en del kvinnliga sångare bara kan drömma om att klara av utan att riskera anstränga sina stämband. Däri ligger min naturliga styrka. Men som litet tjej och tonåring? Så trodde jag att man skulle sjunga ljust om man var tjej. Jag kan se nu i efterhand att en del av problemet av bland annat min falsksång, låg däri. Jag sjöng aldrig med min naturliga röst. Det är vansinnigt mycket enklare att utgå ifrån sin naturliga röst, bli bra i den, och sedan bygga på med mer komplexa toner. 

Nu är din dotter bara 7 år. Men är hon passionerad, smart och verkligen vill bli bra på sång. Hitta en väg att så småningom berätta för henne, vad hennes problem i sången ligger. Hitta någon som kan hjälpa henne lära sig att höra sig själv, och lära henne hur hon skall kunna bli bättre. Brinner hon för det på riktigt kommer hon orka lägga ner energin och engagemanget som krävs. Men låt henne få göra den upptäckten själv, ge henne den möjligheten. Att gå runt och tutta i någon att det låter helt okej när dom sjunger, när det faktiskt inte gör det. Är taskigt. 

Nej, hon hör absolut inte när någon sjunger fel eller om jag spelar fel. Hon saknar helt både ton- och taktkänsla. 

- Det var ju synd. Då blir det betydligt svårare, möjligtvis omöjligt för henne att kunna bli bättre om hon verkligen skulle vilja. Men med lite tur så kan en del av det som saknas, växa till sig. Hur är det med hennes hörsel överlag? Kanske hör hon inte alla toner som normalt. 

Ser att en del råder till att inget säga. Att hon kommer räkna ut själv tillslut att hon sjunger bedrövligt. En själv är ju aningens färgad i detta, då man gjorde så med mig och det uppvaknandet var hemskt. Jag sjöng knappt något på många många år efteråt. Kommer även att tänka på vad min lillasyster sa i en konversation involverande mig, min mor och henne angående min sång som barn/tonåring. Min mamma sa inget för att hon inte ville göra mig ledsen, och var rädd att jag skulle avskräckas ifrån att sjunga. Min lillasyster sa, att okej vist. Men, genom att inget säga så har mamma också förhindrat en eventuell möjlighet till utveckling utav min sång. Men eftersom man alltid sa att det lät så fint. Så har jag gått runt och trott detta. Har därför inte haft anledning att misstänka att något var off med mitt gehör. När man då tillslut blir uppmärksammad på att man sjunger skit? Så känner man sig lite sviken. Här har mina föräldrar inget sagt, och jag gjort mig själv till åtlöje många många gånger. Taskigt. Min lillasyster gick musik/sång på gymnasiet, så hade betydligt mer naturlig förmåga som barn/tonåring än mig.

Kan inte citera. 

Ni som svarat mig, läs även mitt första inlägg till TS. Där jag går in mer på djupet kring varför det kan vara en idé att tillexempel ta hjälp utifrån. Om flickan verkligen har intresse för sången. 

Jag sjöng rent åt helvete dåligt som barn. Noll taktkänsla what so ever, och hörde som sagt inte hur illa jag sjöng. Men har kunnat höra när andra sjunger falskt, eller tar toner fel. Som vuxen har jag däremot lärt mig, och sjunger numera skapligt imponerade. Är förvånad egentligen exakt hur mycket som går att lära på det här området. Men jag har alltid trott att jag är så gott som tondöv, men det visade sig att mitt problem (att ha svårt att höra sig själv) inte är skrivet i sten. Jag kan ha önskat att man hade upplyst mig om vart min brist låg, och stöttat med att vi kan försöka lära dig rätt/ta hjälp av sånglärare. Istället för att både ha ingenting sagt, och aktivt ljugit för mig om att det låtit bra. Dels skulle man ha sluppit göra sig själv till åtlöje inför andra långt upp i övre tonåren. Dels skulle jag kanske ha haft en chans att lång tidigare utvecklas i sången, och kunnat gjort någonting med det. Istället för som nu, att det bara blir lite av en sido hobby. 

TS ska inte säga till sin 7 åriga dotter att hon är skit. Det vore fruktansvärt opedagogiskt och brutalt. Men om tjejen är väldigt intresserad av sång, så kan hon så småningom finna ett sätt att upplysa henne om att hon har en svårighet- som kommer kräva engagemang och mycket träning, för att kunna ta sig förbi. Dottern är intelligent. Jag tror säkert hon är kapabel till att uppskatta en mer teknisk approach till vad som är sång. Hon är säkert kapabel till att lära sig ta sig runt det som håller henne tillbaka i sången. Men då måste hon få en chans till ATT göra det också.