Talanglöst barn i kör. Hur tänka?

Ja det där hur du ska prata med henne om det är svårt. Jag var värdelös på att sjunga men älskade att göra det men någon gång i mellanstadiet så märkte jag att ingen ville sitta bredvid mig på musiken och att det viskades om att man inte ville det för att jag sjöng så dåligt. Efter det var jag tyst och var det till 20-årsåldern när jag stötte på ett gäng som sjöng snapsvisor för full hals och där absolut ingen kunde sjunga. Det fick mig att våga sjunga igen och faktum är att jag älskar att sjunga, även fast jag är totalkass, Men jag har slutat skämmas, utan säger bara ärligt om det ska sjungas någon gång till den bredvid att jag är väldigt dålig men tycker det är kul så jag tar i för glatta livet ändå.

Men det är ju tråkigt att jag gick runt i sådär en 15 år och knappt vågade öppna munnen och faktiskt mådde dåligt över hur dålig jag var.

Kanske det bästa är att bara låta henne fortsätta sjunga och när hon kommer på eller får sagt till sig att hon inte är bra så finns du där för att stötta henne i att hon ändå ska våga sjunga för att hon gillar det.

Vad gäller att ta henne ur kören så absolut inte. Om det är en kör för alla så har hon samma rätt som andra att vara där. Om de som är riktigt duktiga stör sig och vill ha en "bättre omgivning" så får de byta kör till en med intagningsprov.

Så funkar det i de flesta sammanhang. Mitt barn t.ex. är väldigt duktig på lagidrott och spelade i ett lag där alla var välkomna. Och det är ju inte så att man går runt och hoppas att de dåliga ska sluta utan det var en jättebra klubb för henne att vara i under många år. Och sedan när hon blev äldre och hon verkligen ville satsa och hon började störa sig på att laget och hon inte höll samma nivå så fick hon byta till en annan klubb som hade mer av elitsatsning. Det är upp till varje person att söka sig till den omgivning som matchar ens ambitioner och din dotter har gjort det genom att gå till en kör som är öppen för alla.

Anonym (abc)

Mon 6 Feb 2023 08:01

#66

Tycker förövrigt att du parallellt med detta kanske kan försöka identifiera vad din dotter kan ha för talanger också. Inte kopplat till musik och vilka talanger övriga familjen har, utan bara kopplat till henne. Tennis? Fotboll? Hockey? Rita? Laga mat?

Låt henne hitta det som hon faktiskt är bra på och uppmuntra henne att hålla på med det så hon kan få ha något som hon på lång sikt kan känna är hennes grej och som hon kan få vara familjens stjärna på och slippa vara bara den omusikaliska i den musikaliska familjen.

Anonym (abc)

Mon 6 Feb 2023 11:35

#70

Lilithsnyatjej skrev 2023-02-06 09:03:24 följande:

Ska man behöva skämmas och känna sig mindre värd även i sin egen familj? En familj handlar väl inte om vem som har talang i vad? Jag är talanglös men har alltid vetat att min familj älskar mig oavsett.

"Slippa vara BARA den omusikaliska i en musikalisk familj" - Alltså jag saknar ord. Nog för att jag har fått skit under hela min uppväxt men riktugt SÅ hemska tankar har jag aldrig tänkt om mig själv. Bara det att man formulerar en sån mening... Jag vet inte... Känner mig inte arg längre, bara ledsen. Så sorgligt att såna personer skaffar barn uran att göra inträdesprov och testa sin föräldratalang först.

Dessutom - surprise, surprise för alla självgoda typer här i tråden, som förökat sig av oklar anledning: Det finns intressen att hålla på med som inte kräver talang. Och det går att ha ett meningsfullt liv och känna sig som en värdefull människa utan att ha talang.

Jag tror att du misstolkade mitt inlägg rätt ordentligt. Jag uppfattade det som att musik var något som spelade en framträdande roll i ts familj och ja, då kan det vara jobbigt att själv känna att alla andra är bra på det medan man själv inte är det. De flesta människor kan behöva något som de känner är "deras grej" i en gruppering. Det kan vara att man är bra på att sjunga, är snäll, är rolig, stjärna på idrott mm. I en familj full med talanger antagligen ännu viktigare då det är lättare att känna sig dålig om de andra är bra.

Anonym (abc)

Mon 6 Feb 2023 15:49

#77

Anonym (Sångfågel) skrev 2023-02-06 13:13:44 följande:

Nej, hon hör absolut inte när någon sjunger fel eller om jag spelar fel. Hon saknar helt både ton- och taktkänsla.

- Det var ju synd. Då blir det betydligt svårare, möjligtvis omöjligt för henne att kunna bli bättre om hon verkligen skulle vilja. Men med lite tur så kan en del av det som saknas, växa till sig. Hur är det med hennes hörsel överlag? Kanske hör hon inte alla toner som normalt.

Ser att en del råder till att inget säga. Att hon kommer räkna ut själv tillslut att hon sjunger bedrövligt. En själv är ju aningens färgad i detta, då man gjorde så med mig och det uppvaknandet var hemskt. Jag sjöng knappt något på många många år efteråt. Kommer även att tänka på vad min lillasyster sa i en konversation involverande mig, min mor och henne angående min sång som barn/tonåring. Min mamma sa inget för att hon inte ville göra mig ledsen, och var rädd att jag skulle avskräckas ifrån att sjunga. Min lillasyster sa, att okej vist. Men, genom att inget säga så har mamma också förhindrat en eventuell möjlighet till utveckling utav min sång. Men eftersom man alltid sa att det lät så fint. Så har jag gått runt och trott detta. Har därför inte haft anledning att misstänka att något var off med mitt gehör. När man då tillslut blir uppmärksammad på att man sjunger skit? Så känner man sig lite sviken. Här har mina föräldrar inget sagt, och jag gjort mig själv till åtlöje många många gånger. Taskigt. Min lillasyster gick musik/sång på gymnasiet, så hade betydligt mer naturlig förmåga som barn/tonåring än mig.

Det finns ju ett mellanting mellan att inget säga och att ljuga och säga att det låter bra. Mina föräldrar sa aldrig åt mig att jag var dålig på att sjunga, men de låtsades aldrig som att jag var bra heller.

Precis som när mitt barn dansade. Jag sa aldrig att hon var dålig, men jag låtsades aldrig att hon var bra heller. Utan vi pratade om huruvida hon tyckte det var kul eller inte och liknande och det där med bra/dålig var aldrig något vi diskuterade.

Talanglöst barn i kör. Hur tänka?

INNEHÅLL