• Sun 5 Feb 2023 13:07
    2213 visningar
    10 svar
    10
    2213

    Tar man sig någonsin förbi det?

    Jag är en man, 35 år, jag har 3 stycken döttrar som jag gör allt för. Vi bor i villa, har sommarställe, ja allt det där som är stereotypiskt för svenssonlivet. 
    Jag vill ge mina barn det bästa förutsättningarna jag bara kan. Jag jobbar heltid, övertid när det finns möjlighet, jag sparar långsiktigt för mina barn. 
    Jag älskar mina barn och det finns ingenting jag inte skulle göra för dom. 

    Nu till mitt problem, för 10 månader sedan såg jag en konversation i min sambos telefon, en konversation som hon hade med en annan man där dom flitigt skickat bilder på varandra när dom onanerar och skriver saker dom ska göra på varandra... Det framgår även av konversationen att dom träffats på min sambos arbetsplats och haft sex med varandra.. Det här sätter hela min värld i gungning och efter X-antal veckor av samtalande där hon var helt öppen och ärlig kring vad som hänt, jag kunde fråga vad jag ville och hon svarade på allt, oavsett hur jobbigt det kändes, så valde vi att ändå försöka fortsätta. Vi stängde ner sociala medier, vi slutade sitta med telefonerna, vi fokuserade på varandra och allting började kännas rätt igen.

    Men jag har märkt att hur bra det än känns så kommer de aldrig bli på samma nivå som innan. Det kommer aldrig bli 100% igen. Varje dag, och jag menar verkligen Varje dag så funderar jag på varför jag står ur... Jag blir påmind varje dag om vad hon utsatt mig och barnen för, Jag förtjänar inte att leva med en person som bedragit mig.
    Hade vi inte haft barnen så hade jag lämnat henne på en gång. 
    Men jag står inte ut med tanken på att mina barn ska behöva bosätta sig i en trång lägenhet och växa upp med skilda föräldrar. 
    Om jag fortsätter leva med den här kvinnan så känns det som att det är de pris jag får betala för att mina barn ska ha en en idyllisk uppväxt, vilket låter helt sjukt nu när jag ser mig själv skriva det.... 

    Finns det någon där ute som suttit i liknande sits och känner att dem kan dela med sig av sina erfarenheter?

    Jag famlar verkligen i mörkret här och vet inte vilket håll jag ska gå åt och vad som är rimligt.

  • Svar på tråden Tar man sig någonsin förbi det?
  • Anonym (---)
    Sun 5 Feb 2023 13:10
    #1
    +2

    Jag tycker inte man ska stanna om det inte känns bra. Däremot kanske ni inte har testat parterapi? Det kan vara värt att ha gjort det för då kan ni oavsett hur det går, konstatera att ni verkligen tagit till alla medel som finns.

    Barn mår inte bra om de växer upp med olyckliga föräldrar, det märks på stämningen hemma. 

  • Anonym (J)
    Sun 5 Feb 2023 13:15
    #2
    +1

    Håller med ovan. Testa parterapi. Eller så kanske du behöver prata med nån om hur du ska kunna släppa det och gå vidare, om det är det du vill. 


    alla är vi olika, vissa kan inte tänka sig att förlåta en sån sak medan andra gör det. Självklart beroende på omständigheterna också. 


    Tycker du ska försöka ett tag till eftersom det låter som att du vill det, men ta lite hjälp. kvinnor pratar ofta med vänner och får på det sättet lite gratisterapi, män gör inte så ofta det på samma sätt, så kan vara värt att gå till nån och prata om det.

  • Anonym (En annan man)
    Sun 5 Feb 2023 13:32
    #3

    Jag råkade ut för att min sambo skrev lite med ett ex och sedan träffades de för att ha sex.

    När jag fick reda på det så tog hon på sig all skuld och erbjöd mig att leva ut mina sexuella fantasier med henne. Sen visade det sig att hon också gillade det så vårt sexliv blev bättre. 

  • Sun 5 Feb 2023 13:48
    #4
    +1

    Ledsen att du blev bedragen. Hon valde detta, det går inte ens att bortförklara med ett snedsteg på fyllan. Hon planerade, visste vad hon gjorde och fortsatte. Kan du lita på henne? Vad säger att hon inte gör det igen? Helt som innan går det inte att få det. För som det var innan så bedrog hon dig dessutom. Du verkar vara en toppenman så kanske ska du ta och se om du mår bättre utan en kvinna som inte värdesätter din lojalitet. 

  • Sun 5 Feb 2023 14:41
    #5

    Låter inte som som du forlåtit henne. Ska ni gå vidare tillsammans måste du hitta forlåtelsen inom dig. Att bara låtsas blir nog svårt.

  • Anonym (Anony­m)
    Sun 5 Feb 2023 16:42
    #6
    +1

    Om någon av dina döttrar råkade ut för samma sak som dig om tjugo år vad hade ditt råd till dem varit då? Leva ett liv med självrespekt eller gå under för sina barns skull?
    din fru respekterar dig inte längre. 

  • Sun 5 Feb 2023 16:56
    #7
    +1

    Ok, du stannar av ekonomiska skäl alltså. Så lev med det.

    Behöver du hennes ekonomi så mycket och är beroende av den så är det bara att finna sig i situationen. Även om hon så är otrogen med 10 olika 10 gånger om dagen är det bara att finna sig i det, eftersom du inte kan tänka dig en liten lägenhet och tycker att idyllen ligger i det ekonomiska. Upp till dig. Beroendet gör att du inte kan ställa krav och du blir försvagad. Ekonomin eller värdighet?

  • Sun 5 Feb 2023 17:29
    #8
    Aurora Borrealis skrev 2023-02-05 16:56:00 följande:

    Ok, du stannar av ekonomiska skäl alltså. Så lev med det.

    Behöver du hennes ekonomi så mycket och är beroende av den så är det bara att finna sig i situationen. Även om hon så är otrogen med 10 olika 10 gånger om dagen är det bara att finna sig i det, eftersom du inte kan tänka dig en liten lägenhet och tycker att idyllen ligger i det ekonomiska. Upp till dig. Beroendet gör att du inte kan ställa krav och du blir försvagad. Ekonomin eller värdighet?


    Tack för ditt svar. Även om jag inte är nämnvärt beroende av hennes inkomst, i och med att alla investeringar som görs i form av hus, sommarställe och sparande för barnen, allt ekonomiskt i princip görs på mitt initiativ, så har jag också kommit fram till att det kanske handlar om just värdighet. 
    Men frågan jag ställer mig är om jag ska behålla min värdighet och gå, eller om jag ska svälja min värdighet och se till vad jag tror är det bästa för mina barn. 

    Men som du nämner i din kommentar, om hon skulle vara otrogen 10 gånger om dagen så skulle nog ingen acceptera det, det finns gränser, en trång lägenhet är ett ganska litet pris att betala för att slippa en sån situation...
  • Anonym (Luke)
    Sun 5 Feb 2023 18:27
    #9

    Hej
    Jag befinner mig just nu  i samma sits som du, fast nu är det andra gången han är påkommen. Första gången valde vi ändå att satsa. Jag har under dessa sex år ändå kunnat leva normalt och tilliten har långsamt kommit tillbaks igen. Tror det behövs en hel del tid, ett par veckor gör ju inte saken fixad direkt. Ta gärba stöd av äktenskapsrådgivning, med rätt rådgivare är stödet ovärderligt. 

    Nu dock, med facit i hand, efter att otrohet hänt igen (eller iaf andra gången påkommen), så ångrar jag inte att jag stannade kvar första gången. Men frågan är vad gör jag nu? Jag är rätt beroende ekonomiskt (vi båda är), då bostadsläget är som det är. Vart har en råd att flytta? Gärba då också i närheten av varandra pga barnen. Men j as g vill heller inte flytta isär för barnens skull, de är ff inte särskilt gamla. Så, min värdighet och välmående eller barnen s kärnfamilj? (förutsatt att vi kan sköta det på hyfsad nivå dså inte barnen märker av det såklart) 
    Verkar hon tillräckligt ångerfull? Av vilken anledning gjorde hon det? Kommer det att ske igen? Det kan du ju aldrig veta. Inte hon heller. I
    Om du stannar nu, vad skulle få dig att ångra att du stannade? Jag hör det som sagt inte, även om jag såklart känner mig sjukt lurad tar jag inte på mig någon dkuld eller ansvar för det dom inträffat. Jag har isf försökt, till skillnad från andra parten.

    Lycka till, 

  • Anonym (H)
    Tue 7 Feb 2023 07:41
    #10
    +1

    Det beror ju på vad man menar med ?ta sig förbi det?. Livet går ju vidare. Relationen blir aldrig som förut utan det blir en ny, annorlunda relation. Om den är good enough och du mår bra i den nya relationen till din fru kan ju bara du själv svara på. Gå i terapi?

Svar på tråden Tar man sig någonsin förbi det?