Tar man sig någonsin förbi det?

Hej
Jag befinner mig just nu  i samma sits som du, fast nu är det andra gången han är påkommen. Första gången valde vi ändå att satsa. Jag har under dessa sex år ändå kunnat leva normalt och tilliten har långsamt kommit tillbaks igen. Tror det behövs en hel del tid, ett par veckor gör ju inte saken fixad direkt. Ta gärba stöd av äktenskapsrådgivning, med rätt rådgivare är stödet ovärderligt. 

Nu dock, med facit i hand, efter att otrohet hänt igen (eller iaf andra gången påkommen), så ångrar jag inte att jag stannade kvar första gången. Men frågan är vad gör jag nu? Jag är rätt beroende ekonomiskt (vi båda är), då bostadsläget är som det är. Vart har en råd att flytta? Gärba då också i närheten av varandra pga barnen. Men j as g vill heller inte flytta isär för barnens skull, de är ff inte särskilt gamla. Så, min värdighet och välmående eller barnen s kärnfamilj? (förutsatt att vi kan sköta det på hyfsad nivå dså inte barnen märker av det såklart) 
Verkar hon tillräckligt ångerfull? Av vilken anledning gjorde hon det? Kommer det att ske igen? Det kan du ju aldrig veta. Inte hon heller. I
Om du stannar nu, vad skulle få dig att ångra att du stannade? Jag hör det som sagt inte, även om jag såklart känner mig sjukt lurad tar jag inte på mig någon dkuld eller ansvar för det dom inträffat. Jag har isf försökt, till skillnad från andra parten.

Lycka till,