10 år mellan syskon

Jag har ingen erfarenhet av barn varannan vecka.
Men jag har två barn med 11 års mellanrum, samma pappa. Så inget som bara hände utan väldigt välplanerat.
Det är verkligen som att börja från noll. På alla sätt.
Alla barngrejer hade vi givit vidare till släkt och vänner. Vi hade ett annat boende där vårt äldsta barn aldrig bott som bebis utan vi fick plocka undan och barnsäkra på nytt. Vi var 36 när jag blev gravid med den yngre så ungefär samma som du.

Klart att vi båda fattade innan att det skulle bli skillnad. Vi hade ju gått igenom allt innan, alla faser osv. Och visste att det skulle bli en stor förändring. Från att ha ett helt självgående barn som kunde prata, åt allt, hade egna vänner, gick i skolan och hade aktiviteter till att bli mycket mer låsta hemma med ett yngre barn. Har man tur så får man en lugn unge som man kan ta med sig överallt. Om storebror skulle spela fotboll tex så var min tanke att jag kunde ta med båda och så kunde den lille vara nöjd i bärsele eller sova i vagnen under tiden. Funkade inte alls då han vägrade både vagn och sele.

Så vi blev väldigt uppdelade och fokuserade på "var sin". I perioder blev det jag som tog träningen och allt kring stora killens aktiviteter och maken fick ta den yngre (jag pumpade så att han kunde mata). Och sen skiftade vi. När man har så stora barn och har kunnat vara så engagerad i flera år så blir det ett stort glapp när man inte längre kan vara delaktig. Dels för barnet såklart. Han var van vid stort engagemang från oss båda och han var inte direkt med i beslutet om att skaffa syskon. Men också för mig! Jag var ju van vid att vara med. Jag saknade det. Där blir det kanske skillnad för er också för dina stora barn har en annan pappa. Nu vet jag inte vad din nya man har för relation till dina äldre barn men det kanske är naivt att tänka att han ska fokusera på dem och du på bebisen under dina "barnveckor"? När de inte är hans. Eller så blir det inga problem alls. Just det har jag ingen koll på då det inte är så för oss.

Sen är det ingen överraskning heller att man är äldre och kanske tar åt sig mer av dålig sömn och knasiga rutiner. Det har man liksom också haft koll på i så många år. Och sen ska man börja om. Och man ska räcka till i båda ändar, både kunna gå upp nattetid och tidiga mornar med en bebis och så kanske ens barn börjar bli äldre och får vara ute längre. 

Men vill man ha barn så löser det sig. Det är ju inte så att du är helt omedveten utan du har ju redan börjat fundera på hur det kommer bli. Det har varit skitjobbigt i perioder, det ska jag inte sticka under stol med. Men vi var förberedda och det har inte varit värre än vi tänkt oss utan det har blivit ungefär så som vi resonerade kring att det kunde bli innan.