FredrikLiksom skrev 2023-02-18 07:27:01 följande:
Jag känner ofta skam eller hat mot mitt beteende.
Jag tror det bottnar i en rädsla att inte bli omtyckt.
Det får konsekvenser av att jag inte hör av mig till folk eller umgås pga jag tänker att jag vill bespara dem det.
Jag har förstått på äldre dagar att jag är helt ute och cyklar. Jag har de senaste åren börjat pressa mig själv att löpande kontakta dem jag inte träffat på länge Och det har givit god effekter. Folk blir väldigt glada. Det stärker mig. Även om vi inte träffas så är ett telefonsamtal egentligen tillräckligt.
Ofta har jag dåliga tankar om mig själv när jag sagt eller gjort något som jag tror kan missuppfattas. Det kan jag grubbla på i evighet. Min första lösning var att adressera problem till den jag trodde kunde känna agg mot mig. Vara rak och fråga om det jag sagt sårat eller kränkt. Ingen jag frågat har tagit illa vid sig så det gav positiva effekter och gjorde att jag inte behöver förutsätta att jag är otrevlig.
En annan lösning som jag tycker fungerat bra är att så fort jag tänker en negativ tanke om mig själv så kontrar jag med en positiv.
Men det som hjälpt bäst tror jag är acceptans. Att jag börjat acceptera mig själv. Typ om det kommer en tanke som shit dem måste tycka jag är en idiot då tänker jag direkt: ja då får dem göra det. Det är deras problem.
I början blev det lite konstigt Eftersom jag inte tyckte det var deras problem utan mitt eget. Men det har liksom växt fram.
Nu kanske ni tycker att jag är off-topic, otydlig och osammanhängande. Men då får ni göra det. 😎 Det kanske är något av detta som går att använda.
Mycket hjälper bara man jobbar på det. Det är nu 8 år sedan jag på riktigt började med självutveckling och jag är ganska stolt över vad det gett mig. Jag har läst/lyssnat på varenda självhjälpsbok och faktabok om hur vi människor funkar. Jag har tagit små steg och befinner mig nu i en mycket större komfortzon än back in 2014.
Många bra tips och intressanta funderingar! Jag tycker om tipset att balansera upp en negativ tanke med en positiv. Då skyddar man sig från alltför hård självkritik. Acceptans är också bra. Att acceptera sig själv med sina fel och brister. På ett sätt är man sin egen värsta fiende annars. Vissa tankar och känslor måste nog mogna också. Angående exet, så känner jag bara: hur kunde jag göra så och ett enormt självhat, så jag är nog inte redo att jobba med de känslorna än. Just nu stoppar jag hellre huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Men annars tror jag det är viktigt att jobba med sig själv och lyssna, läsa och lära så mycket man kan 🤔
