Barnfrågan splittrar oss

Är han lite korkad? Det finns liksom inget i framtiden för er vad gäller att få barn. Det räknas som normalt att försöka upp till ett år att bli gravid. Då är du 37 när barnet föds (vilket så klart går fint) - om ni börjar NU alltså. Men om du inte blir gravid inom ett år, ska ni då fortsätta med utredning, ev IVF? 

Barn är ju inget man kläcker ur sig lite snabbt när andan faller på. Säg att det tar er tre år och ni börjar först när du är 38. Och för varje år ni väntar minskar chanserna. 

Har din kille läst en massa skvallerpress om kändisar som fått barn vid 45-50? Han måste ju förstå att de barnen ytterst, ytterst sällan kommit till den naturliga vägen och att den andra vägen kan vara väldigt, väldigt jobbig. 

Det händer att folk skriker "lämna!!" för minsta lilla, men det här är verkligen ett fall där du bör lämna honom. Han har varit din i tio år, han vet att du vill ha barn. Han vill fortfarande inte ha barn. Det är hans svar. Du kommer sitta där om tio år och vara barnlös, han kanske gör slut, träffar en 30-åring och gör henne gravid innan de ens har flyttat ihop.

Inse faktum och gå vidare. Jag är ledsen att vara så hård. Men jag vill att du ska gå vidare så att du kanske har ett barn när du är 40 i alla fall. 

Vad i liknande situation som dig TS. Fick min sambo att gå med på barn. Det blev inte bra, det blev skilsmässa till slut. Han ville inte ha barn med mig innerstinne, det var därför hansa att han inte var redo tror jag, 

Så, jag tror inte på tjat, upplysning om biologisk klocka eller ultimatum. Om någon inte är redo för att bilda familj med sin sambo sen 10 år när man är 35 och i övrigt har ordnade förhållanden, då är det något som gör att man inte vill ha familj helt enkelt. Åtminstone inte med den man är tillsammans med. 

Om du använder något preventivmedel hade jag slutat med det och talat om för partnern att så är fallet och att du vill behålla barnet om du faktiskt skulle bli gravid med tanke på er ålder. Han vet att du längtar och detta kan vara antingen steget som behövs eller som får sanningen om att han kanske aldrig vill ha barn att krypa fram.

Vissa velar in i det sista. Min partner var hela tiden osäker, men jag var tydlig med att jag ville behålla om vi skulle bli gravida. Vi fick vår son i höstas ❤️

Han slösar din tid. Du är 35. Antingen snackar du allvar med honom och säger att du behöver få barn NU. Eller så gör du slut. Om han är så omogen att han inte vill ha barn vid 35 så kommer han tyvärr aldrig mogna. Det kan ta 3 år för er att bli med barn i värsta fall. Kanske mer. Kanske mindre. Vad lever han i för värld? Vill han inte så får han vara ärlig med det.

Ställ ett ultimatum till honom. Du vill ha barn antingen med honom eller så insemination. Vill han då göra slut får han väl göra det. Du behöver inte göra slut. 

Stanna och tar risken att han aldrig blir redo, eller lämna och sök någon annan. Valet är ditt. 

Håller med Mrs Moneybags ovan. Känner många, i sin egna bitterhet, skriker på separationer och skilsmässa. Men här är det på sin plats.
Att någon "inte redo" är inte en förklaring. Det är mer en ursäkt för något annat som skaver.
Och även om du ställer ultimatum och han går med på barn, så tror jag att den utgångspunkten inte blir så där jättebra.

Om förhållandet inte är bra så är det ju inte optimalt att skaffa barn, det är knappast något som brukar göra förhållanden bättre. 

Mitt förslag är att göra en plan som funkar både med och utan din partner. 

Börja med att ta tag i vikten. (Utgår från att du faktiskt är överviktig, om du gått från storlek XS till M så kanske det mer handlar om att få ett sunt förhållande till mat). Ge det 6 månader där du målmedvetet och på ett hälsosamt sätt tar tag i din hälsa så att du får en sund vikt, bra matvanor och livsstil. Och under de 6 månaderna att du också låter bli att prata om barn och att du och din partner fokuserar på varandra och får en andningspaus från barntjafsen. 

Sedan påbörjar du barnverkstaden. Och det med eller utan din partner där han får välja om han vill påbörja försöken att skaffa barn med dig, vara passiv i dina försök att skaffa barn på egen hand men ändå fortsätta förhållandet eller om han i så fall väljer att separera. 

Självklart att du gör detta i dialog med din partner. "Nu ger jag det 6 månader där jag satsar på oss och min hälsa och lägger undan allt barnprat. Efter det kommer jag försöka bli gravid och min högsta önskan är att du är med mig på det spåret. Men om du inte är det så kommer jag att gå vidare och försöka få barn på egen hand." 

Är du man eller kvinna? Vet du hur hemskt det är att vänta bara en cykel och låta mensen komma när man har stark barnlängtan? Och du tycker att TS ska vänta i ett halvår, inte få prata om det hon vill ha mest i hela världen och dessutom istället fokusera på att gå ner i vikt??

Nej, TS man får bestämma sig nu - han har haft tid! Han är respektlös som inte ger henne raka besked med något som påverkar i stort sett hela hennes liv och framtid!