Sambos negativitet bryter ned relation

Asil83 · 2023-02-27T12:40:14+01:00

Jag behöver råd gällande min sambos obotliga pessimism. Det börjar gå ut över hela vår tillvaro och påverka min egen sinnesstämning.Vi har varit ett par i snart fyra år, har dock bara bott ihop i 1.5 år. Vi har ett barn ihop på 11 månader, och han har två barn i låg- och mellanstadiet som bor hos oss varannan vecka, som jag tycker mycket om.Mitt problem är att han är så otroligt negativ och gnällig, han hittar fel i allt och alla. Finns det inget att vara missnöjd över så söker han upp något att vara missnöjd över. Jag upplever det nästan som en oförmåga/ovilja att vara glad. Händer det något bra hittar han snart det negativa i det.Tex han blev erbjuden ett nytt jobb (som han sökt och borde vara nöjd över!), men istället för att bli glad tyckte han det var så jobbigt att ta beslutet om han skulle ta det eller ej att han gick runt och grubblade i två veckor och enbart klagade över hur jobbigt det var att veta vad som var rätt beslut, någon glädje över att ha fått jobbet fanns ej.Vi har inte heller kunnat glädja oss en sekund över det fina hus vi flyttat till tillsammans, eftersom han är ständigt missnöjd över något, såsom räntorna, att något är fel på huset (fastän det är i jättegott skick), att vi inte tar hand om trädgården på ?rätt? sätt, att det är för varmt eller kallt inomhus, att det är en konstig lukt (som bara han kan känna) i källaren, osv.Själv skulle han nog säga att det är jag som är naiv, som inte vill inse att det finns dåliga saker i livet. Men jag hävdar att man kan vara orolig för ekonomin (vår är dock egentligen bra) eller förfasa sig över kriget i Ukraina och TROTS det också inse att man har mycket att vara glad över och må bra av att sitta i sin trädgård en sommarkväll eller under en mysig dag med barnen, det ena behöver inte utesluta det andra.Jag tror att hans negativitet grundar sig i att han har en stor oro och ångest för många saker, och har ett stort kontrollbehov. Han blir otroligt lätt stressad och jag misstänker att han även är lätt hypokondrisk, han känner hela tiden efter om inte något är fel med honom. Och han är väldigt känslig för ljud och lukter, hela tiden är det något som är fel. Egentligen har han nog varit så hela tiden vi varit ihop, men i förälskelsens början tänkte jag inte nämnvärt på det, men det har blivit allt tydligare sen vi flyttat ihop och dessutom båda är trötta pga vakna nätter med bebis.Han tycker att jag inte tillåter honom att vara missnöjd eller negativ, men jag kräver inte på något sätt att han alltid ska vara glad, utan det är det ständiga, dagliga klagandet, gnällandet och oroandet som nöter ned mig. Jag börjar själva känna mig deprimerad och undrar om vårt gemensamma liv aldrig ska få innehålla glädje.Jag undrar om det är någon som känner igen sig i detta, som har tips om hur man kan bemöta en pessimistisk partner?

Åh vad jag känner igen det där med att klaga på nyköpt hus. I vårt fall var det ett ljud som bara min man hörde. Han frågade var och varannan dag om jag hörde det, sa att han sov dåligt och ständigt var trött pga det mm. I själva verket var han superstressad över sitt jobb, men det förnekade han bestämt.

Till slut sa jag att om ljudet var så störande så fick vi lägga ut huset till försäljning och flytta någon annanstans. Nej, det behövde vi inte sa han, och sedan dess har jag inte hört ett pip om ljud.

Han kan också på ett väldigt "gubbigt" sätt reta upp sig på saker som han egentligen inte har all information om. Typ jag säger "det står här i tidningen att de ska uppgradera vägen här utanför". Utan att veta exakt vad det betyder börjar han mala på om hur dåligt det är att göra si och så. Om jag då säger "det står faktiskt här att de tänkt göra på ett annat sätt just för att undvika ditten och datten" så börjar han konfrontera _mig_ om varför de valt att göra på ett visst sätt. Som att jag skulle veta det. Det är också när han är stressad...

Vi har varit tillsammans i 20 år, så jag har lärt mig att slå dövörat till. Ibland undrar jag varför han inte byter jobb eftersom det är det som stressar honom, men jag orkar inte diskutera det med honom eftersom han inte verkar fatta det själv.

Asil83 skrev 2023-02-27 15:28:13 följande:

Nu har jag klagat så mycket på min sambo att jag måste inflika att han också har bra sidor. Till exempel är han väldigt fin mot vår dotter och sina barn. Djupt därinne finns en fin människa som jag tycker mycket om, och jag önskar att han skulle slippa lite av all stress och ångest jag tror han bär på.

Jag känner också en del empati med honom då han haft en ganska tuff barndom men en mamma som är otroligt kritisk och negativ mot honom, och han brukar beskriva henne såsom jag nu beskriver honom, att hon knappt tillåter en att vara glad.

Tyvärr verkar han mer och mer bli likadan som henne. Jag uppfattade inte detta i början av vårt förhållande, men det är nog stressen från allt som förändrats i vårt liv senaste åren som framkallat det kanske.

Klarar du att säga "du börjar bli som din mamma" UTAN att använda just de orden så kaaaanske du kan nå fram till honom. Om du, i ett lugnt sammanhang, beskriver _din_ känsla. Det låter verkligen som att han behöver prata med någon professionell för att komma ur det.

Min man har också fina sidor. Han har ingen svår barndom att skylla på, men han är väldigt introvert i ett jobb där han måste hantera människor OCH stressar upp sig lätt.

Sambos negativitet bryter ned relation

INNEHÅLL