Klarar inte av att ta hand om bebisen (eller mig själv) längre!

Men du måste ju hjälpa honom fast du är utmattad. Han är ju också utmattad. Ni får börja med att turas om, varannan natt. Den andra får sova i vardagsrummet med öronproppar. Kan behövas sömnmedicin. 

Alternativet är att han helt pajar och ni förlorar sonen. Du måste bita ihop nu. 

Du fixar detta och är starkare än du tror! Vad säger din vårdcentral och ångestmottagning?

Kram!!!

hade du varit min vän så hade jag genast kommit och avlastat er ett par gånger i veckan så ni hade kunnat sova lite tillsammans. Ibland måste man våga prata högt om det som är jobbigt med de runt en för att få lite hjälp och stöd. Det är upp till den som lyssnar om dom vill erbjuda o hjälpa, om inte annat kan det vara skönt att få säga det högt och få lite råd och tips.

har du pratat med en läkare om din utmattning. Kanske antidep kan hjälpa dig och hitta en balans i sinnet? 
annars är mina tips att ni båda sover när barnet sover, även på dagarna. Där emellan så försök ta långpromenader med vagn och/eller bärsele varje dag. Promenaderna ska hjälpa er vuxna och få energi (träning är bra för psyket).

Ts det låter jättetufft och hemskt det du beskriver.
Har ni möjlighet att få lite avlastning via ett familjehem någon dag i veckan? 

Vissa barn är mer krävande än andra och vissa föräldrar är mer känsliga för sömnbrist än andra. Har ni inga syskon eller föräldrar som kan hjälpa till?

Det är inte bra för er son heller att ha stressade, utmattade föräldrar hela tiden så ni måste verkligen hitta hjälp i vardagen.

Det är bara 3 månader kvar tills han kan börja förskolan, har ni sökt plats? Har ni någon öppna förskolan nära er? Det kan underlätta att komma iväg lite och träffa andra föräldrar och så kan den andra av er vila under tiden så kan ni bytas av lite. 

Det är jättetufft med sömnbrist och med små barn men det är en övergående period och om inte annat har ni ju möjlighet till lite avlastning via förskolan väldigt snart. 

På vårdcentralen sa hon i princip att de inte nystar i nyförlöstas problematik då det kan vara skadligt. Man är i ett väldigt känsligt tillstånd när man precis fött barn. Förstår verkligen inte det där. Så man lämnas ensam.

Tack! Så fint att läsa din text.

Jag har börjat med antidepp efter förlossningen. Jag har videosamtal med läkare och kurator på mottagningen typ varannan vecka. De ställer massa frågor och skriver ut medicin. Men inte så mycket mer. Jag kanske ska kontakta kurator och be att få djupare samtal.

jag Hade bett Om sömnmedicin och sedan att ni turas om att ha barnet på natten. Så att du får sova. Ångest förvärras väldigt mycket av förlorad sömn

Tack för ditt svar!
Familjehem? Hm en bra idé. Är han inte för liten för det?

Vi har ingen som kan avlasta. Makens föräldrar är för gamla och min bror jobbar mycket. Annars har vi ingen. Jag funderar på om jag ska åka till mina föräldrar som bor i en annan stad. Mina föräldrar är sjuka, men kan nog avlasta litegrann. Min make vill dock inte åka dit och bo hos dom. 

Vi har sökt dagisplats i augusti... det är ju bara några månader kvar men mitt mående hänger verkligen på en skör tråd just nu.

Gå till öppna förskolan, få lite tips och kontakt med andra föräldrar. 

Googla på tips/råd för att trösta och underlätta koliken för barnet. 

Försök att ta hand om varandra, samarbeta, prata och tänk att det kommer att bli bättre.

Jag skulle också säga öppen förskola. Att få träffa andra vuxna och bryta upp dagarna lite kan skapa en positiv paus. Om jag förstår dig är du hemma och sjukskriven efter att ha varit föräldraledig, och alltrå inte träffar några andra än din man och son? Det kan ju vara en tanke att det är skönt att få bara prata med någon annan och få känna sig lite vanlig för en timme eller två.

Har ni varit kontakt med socialtjänsten? Sök avlastning hos dem. 

Du hade ju behövt få kontakt med barn och föräldrahäldovården som är inriktade specifikt på just graviditet, förlossning, föräldraskap, depressioner och svårigheter i samband med förlossning och föräldraskap. 

Det ska BVC kunna hjälpa till med att kontakta.

Osäker på om det heter just familjehem om det är avlastning då och då som behövs, kanske är kontaktperson.
När jag ansökte om att bli kontaktperson för många år sedan kunde jag välja inom vilka åldersspann jag kunde tänka mig, så jag tror det ska gå men jag vet inte. 

Jag tror det kan vara en jättebra ide att åka till dina föräldrar några dagar eller en vecka så kan din man stanna hos er och vila och så kanske han kan åka bort med barnet själv några dagar (eller om du åker bort några dagar själv också). Oftast är det också lättare mentalt att ?stå ut? om man har ett rimligt mål i sikte - tex på fredag åker jag till mina föräldrar så bara 5,4,3 dagar kvar osv. 

Av  en slump hamnade jag på ditt inlägg och blev medlem för att kunna svara dig. . Jag vill börja med att skriva att din situation är otroligt tuff och den ska tas på allvar, både för din skull, din mans skull och för er bebis skull. Jag jobbar själv som behandlare inom socialtjänsten och mitt råd är att ansöka om hjälp på din kommuns socialkontor. Där kan ni få stödjande samtal i er  föräldraroll. Det finns även möjlighet att som familj bo på ett ?behandlinghem? där det finns personal dygnet runt. Jag tänker även att du ska prata med barnets BVC-sköterska igen och förklara allvaret. Du skriver att du har självmordstankar, har du någon i ditt nätverk du kan prata med? Såna tankar behöver du dela med någon som kan stöta dig. Fortsätt be om hjälp och våga vara ärlig. Jag önskar dig och din familj all lycka till❤️

Eftersom ingen av er arbetar kan ni kanske besöka mor eller farföräldrar och få lite hjälp och avlastning? Om inte denna möjlighet finns och ni har dålig ekonomi  så finns ju bara möjligheten att be socialtjänsten om hjälp. Kan era föräldrar hjälpa till med pengar? I så fall kan ni ju köpa barnpassning av tex en studerande. 

Jag gjorde det när jag var mammaledig med mina tvillingar, jag köpte hjälp av en flicka som gick barn och fritid på gymnasiet. Hon kom hem och hjälpte till så att jag kunde duscha eller vila en stund. Jag lämnade aldrig huset, vi betalade 60 kr i timmen men det var 17 år sen.

Ja, detta låter som ett bra alternativ! 

Låter konstigt. Har du gått via bvc för att få hjälp? De har ansvar även för föräldrarnas mående. 

Och ändra ansökan till förskolan. Bättre att börja så tidigt som möjligt än att ha två föräldrar som mår så dåligt.