En attitydförändring måste ske angående förhållanden.

Idag verkar sex vara det enda ett förhållande går ut på, och även att det ska funka rent praktiskt.

Jag frågar mig ofta var kärleken tog vägen. Att älska sin partner för den person hIdag verkar främst yngre se sex soon är snarare än att bara se henne som någon som kan ge en bra sex. Visst är bra sex viktigt i ett förhållande, men idag verkar det som att det primära är att få utlopp för sin kåthet.

Jag är född så sent som 1977, men har med tiden blivit lite bestört och ledsen över att sex är allt det verkar handla om idag. Att kärlek, ömhet, närhet och att älska varandra som personer är något som mer och mer blivit satt på undantag.

Är det i det sammanhanget så konstigt att män blivit mer och mer sexfixerade? De kanske tänker att "Om jag inte kan bli älskad för den jag är, så kan jag åtminstone kanske få bra sex".

Som jag ser det så påverkar vi människor varandra med vår inställning till olika saker och företeelser. Och när något blir trendigt så är det det som majoriteten följer och bejakar. Dokusåporna, såväl som porren, har väl gjort sitt till för att ge människor en snedvriden syn på relationer och vad de ska gå ut på.

Någon mer som saknar tiden då man blev genuint förälskad i personen för den hon/ han  'r snarare än bara för kroppen?

Det är så jag upplevt att det blivit mer och mer på 2000-talet. Och hur trenden har "utvecklat" sig syns mer än väl på forum som detta. Jag vet att folk fortfarande söker kärleksrelationer, men trenden pekar mot att polyamori/ polygami, öppna förhållanden och att leva sina liv utan stadig partner till förmån för tillfälliga sexkontakter, och att tvåsamhet och monogami alltmer ifrågasätts.

Kanske är det främst media som vill ge denna bild, men jag har under 2000-talet sett att folk som lever i förhållanden flirtar ganska friskt på arbetsplatser och utbildningar. Tänk om deras respektive såg detta, hur skulle de reagera?

Min upplevelse är en sanning för mig. För dig kan sanningen såklart se annorlunda ut.

Vad för sorts svar hade du sett som seriöst då?

Fast de flesta märker uppenbara tendenser i samhället, när de ser till helheten i allt det de upplever. Det HAR blivit mer normlöst på 2000-talet, på flera sätt. Bara det med folks eviga mobilstirrande, som exempel. Så sent som på 90-talet sågs man som arrogant och ohövlig om man bara höll på med mobilen (de där tegelstenarna med antenn, som i början mest de mer välbeställda hade råd med). Idag ses det som ett normalt beteende att vara upptagen med att stirra ner i skärmen, och folk ser det inte längre som ohövligt, förutom vissa, som jag, som inte är riktigt okej med människors nya, asociala stil.

Synen på förhållanden HAR ändrats på 2000-talet. Idag resonerar många att "Man vill inte äta samma mat varje dag", med betydelsen att det är naturligt att man tröttnar på varandra bara efter några års förhållande, sen vill man ha något annat. Givetvis finns en hel del undantag, men tendenserna kan ingen undgå att märka av, om man inte lever under en sten, eller har starka skygglappar.

Jag frågar mig ofta var kärleken tog vägen.

Någon mer som saknar tiden då man blev genuint förälskad i personen för den hon/ han  'r snarare än bara för kroppen?

Min upplevelse är en sanning för mig

Jag brukar säga som en vis man sa: "Det finns lögner, förbannade lögner och statistik"

När jag går på stan och ser par som verkar väldigt kära i varandra

Det finns något som heter intuition, det finns något som heter magkänsla, och som människor uppmanas ta fasta på. Även vi män har intuition och magkänsla, och varför skulle vi inte gå efter den?

När jag ser skillnaden mellan de stabila förhållanden som 40-50-talister levt i, jämfört med de korta förhållanden många lever i idag, förstår jag att det ofta inte handlar om kärlek, utan mer tillfällig bekräftelse.

- Jag tror inte dina känslor i magen är fakta på hur folk känner generellt i relationer.

-- Det finns något som heter intuition, det finns något som heter magkänsla

Jag håller med om att sex, för de flesta, är viktigt i en kärleksrelation. 
De som inte tycker att sex är viktigt tror jag oftast har en bristfällig kärlek. Kärleken och känslorna är ofta för svaga och liknar mer en kompisrelstion... Om ens det. Eftersom de inte vågar erkänna detta blir det en motattack mot den andres sexlust. De överför sina egna bristfälliga känslor till den andre och anklagar den för att bara tänka på sex.
Det kan ju även vara så att den med lägre lust inte känner sig älskad. Den sexuella lusten de utsätts för känns då inte bra
Oavsett tror jag problemen ofta grundar sig på brister i kärlek. 

De som svarar kanske lever i en relation med för lite kärlek (från eller till dem själva) och reagerar därefter.