En attitydförändring måste ske angående förhållanden.

Det vore perfekt om monogami fungerade, men så verkar inte vara fallet? Idk. Det enda sättet för att få monogami att funka vore om varenda individ vore OK med att mannen är det könet som tillåts att känna mest, högst attraktionsnivåer, och alla kvinnor ska acceptera att de är det könet som ska nöja sig med att få pengar/försörjning, eller en bästa vän som finns där i vått och torrt (men mannen själv tar emot attraktion). Vi har haft många intressanta diskussioner om det här i min familj, och min mamma och bror är katoliker som blir arga när kvinnor vill känna lika mycket som män i livet, att kvinnor vill känna attraktion. Det är allra lättast för alla om kvinnan ger upp sökandet på attraktion! Att man istället ser på detta som en manlig känsla (samtidigt den starkaste vackraste känsla som finns). Kvinnor har svårt att känna, men so what? Tycker min katolska familj...

Man kan inte bestämma sådant åt folk, att bara för att du är kvinna så ska du vilja ha pengar/presenter/vänskap och för alltid vara nöjd, och om du försöker dig på något annat så är du en hora, och sådana kanske inte kommer till himlen. Man kan inte bestämma åt andra hur de ska prioritera. Folk har i alla tider försökt kontrollera kvinnans sexualitet, och din tråd känns bara som ännu ett sånt exempel. Det luktar manipulation att kärlek ska sättas högst Bara För Att. De kvinnor som inte är lite mer sexfixerade kommer inte träffa på honom som är grym på sex och väcker känslor som slänger med en... Vi kommer bara få massa nya äktenskap istället där kvinnan inte klarar av sexet något mer, för att det är obehagligt och ångestframkallande då hon inte känner attraktion.

Jag personligen står i full beredskap att leva resten av livet själv, och även dö ensam, men jag kommer inte ha tråkigt på vägen. Jag kör mycket själv-utveckling och driver en blogg om kemi. Det är jätteroligt faktiskt. Och det finns en liten chans att den man som jag kände galen attraktion till (det var bara 1 sån man i mitt liv, och jag fick ha honom under ett år) kommer komma tillbaka. Jag kommer vänta och leva på hoppet, men under tiden tänker jag inte bli försörjd och göra ett sex som jag inte vill göra (mardröm)... Inte ens för alla pengar i världen.

Hur ska vi alla kunna leva i tvåsamhet när statistiken visar att kvinnor tycker att 12% av männen är så fula så man vill kräkas i en hink, och män tycker att 1% av kvinnorna är så fula så man vill kräkas. Statistiken säger även att män tycker att 18% av kvinnorna är sjukt attraktiva, och kvinnor tycker att 1% av männen är sjukt attraktiva. Som du kanske ser så är monogami ohållbart för dem flesta eftersom kvinnor tenderar att vilja ha "samma män" (de är få), men män går igång på vad som helst nästan.

Skillnaderna sitter inte i skallen högst upp, dessa skillnader kommer från könet mellan benen, och det att kvinnor är av naturen försiktiga med att bli gravida och eventuellt dö i förlossning. De vill i såna fall bara ta risken med barnafödande med den bästa mannen. Det går inte att lära bort en sådan inpräntad rädsla i någons kropp. Män har inte en sådan rädsla. Männens roll är att sprida gener, och kvinnans roll är att sålla gener. 

Hur ska monogami fungera då, när det är brist på attraktiva män? Kvinnor gör inte detta mot männen för att jävlas med dem, så ta inte det här personligt. Detta är enbart biologi, och inte logik. Man vill ha en attraktiv man för att ens kunna känna sexuell lust, det här är allvarliga saker för kvinnan. Btw, det är inte svårt för kvinnor att attrahera en hane, men det är svårt för henne att få den hanen hon VILL ha, typ omöjligt. Livet är orättvist för oss alla. Jag själv är kvinna och jag fick inte som jag ville i dejting.

Om jag träffar på en man där jag gillar personligheten men inte utseendet, så kommer jag att avbryta kontakten, eftersom jag tänker ett steg framåt hela tiden (vilket du själv tydligen inte gör). I en sådan kompisrelation som jag nämnde skulle jag KANSKE ha blivit kär i personligheten (över tid), men jag skulle aldrig blivit kär i utseendet (sådant vet man på en gång). Varför ska jag fortsätta prata med någon där kroppslig attraktion inte finns? Vet du inte hur detta skulle ha slutat? Är du ny på familjeliv? Vad handlar många trådar om som männen själva startar? Hälften av trådarna som männen startar handlar om att Kvinnan Som De Är Ihop Med Känner Inte Sexlust! Därför vill jag göra rätt på en gång och inte råka bli kär i en personlighet som finns inuti en ful kille.

Dock så blir man oftast utnyttjad för sex om man bara vill umgås med supersnygga män. De använder en för sex och kastar bort en sedan när man är i behov av hjälp med någonting, som om man vore ett skräp som hör hemma i soporna. Verkligheten är grym. Det jag vill få fram är att det är lika svårt att vara kvinna som att vara man, fast olika kön står inför olika utmaningar. Män har svårt att få sex öht, men när de väl får sex så har de inte svårt att känna attraktion. De har inte svårt att gå upp i gnistor och eld. Kvinnor har andra utmaningar, de tvingas att välja mellan att känna attraktion till någon, eller att känna kärlek till någon (till en fin personlighet). Det går inte att välja mellan attraktion och kärlek, båda är exakt lika viktiga!!! Det här är fruktansvärt egentligen. Det är bara det som jag vill förmedla (jag har ingen egentlig lösning att leverera). Det är lika hemskt att vara kvinna som att vara en man.

Man får nog bara acceptera att kvinnans livscykel går ut på att vara gift i några år med en man som hon inte känner attraktion till, men att mannen har en fin personlighet och är hjälpsam, och det är värt att vara med honom ändå, och att få barn med honom. Men sedan måste den mogna kvinnan 40+ skilja sig och gå vidare, prova sex med en alfahane några gånger. Prova på att känna attraktion för första gången.... Den fula mannen i det förflutna, hennes exman, har redan haft sin guldålder när han hade en fru, han fick attraktion då men sedan är det slut... Jag tror att det är såhär som det måste vara, och det går inte att förändra att folk går skilda vägar så småningom, eftersom kvinnor också behöver känna attraktion någon gång i livet (men detta kommer inte att hålla med alfa hanen, de kommer att bli utnyttjade ett kort tag). Det är bara att acceptera, Carolatom07, att allting är tillfälligt. 

Som sagt, statistiken visar att män har lättare att känna attraktion. Du kommer med noll forskning till mig, och då blir det ju lite tråkigt att diskutera vidare. :

Kvinnor utan man och barn- lyckligast enligt forskning (familjeliv.se)

www.familjeliv.se/forum/thread/80397312-kvinnor-utan-man-och-barn-lyckligast-enligt-forskning

Kvinnor verkar vara mer solitära/ensamlevande än vad vi tidigare har trott. Hur är det annars möjligt att de lever längre och hälsosammare utan en man och barn vid sin sida? Lugnet är viktigast av allt. I förhållanden bråkar man så mycket så att de flesta förhållanden håller absolut inte. Människor blir stressade när de lever i par, svårt att komma överens, det är mycket friktion, och då får någon av parterna hjärtinfarkt tidigare än vad man annars skulle ha fått om man istället levde själv. Jag vill gärna försvara ensamheten och själv-utvecklingen. Jag ser det som meningslöst att en kvinna ska göra en gubbe till "livets mening", usch och fy. En större hjärna borde vara en kvinnas, en människas, viktigaste mål i livet. Då blir man även depressions-resistent!!!

Varför vill du så hemskt gärna att man sitter still och är turturduvor? (då kvinnor generellt inte vill göra sex) Du är drogpåverkad av naturens droger, och inga droger är bra. Jag tycker inte att du tänker helt logiskt, det finns viktigare saker i livet än att ha en kvinna vid sin sida. Man behöver inte nödvändigtvis bli kemist, även om det är den yrkesgren som ger en mest variation i tillvaron. Själv-utveckling kan även vara att man målar tavlor, lär sig nya språk, spelar instrument eller utvecklas spirituellt med bibeln, men i vilket fall som helst så måste hobbyer sättas först, och inte att finna kärleken. 80% av männen kommer inte att finna kärleken, vad borde de göra enligt din världsuppfattning??? Det du säger är ohållbart.

Varför fortsätter folk att prata om att man behöver ha ett förhållande? Den stora majoriteten av männen ser inte ens bra ut, och statistik visar om och om igen att kvinnor lever hellre själva än ihop med män som har tydliga brister. Ni får skylla er själva, männen, att kvinnan lurar er på pengar och går, för att varken hon eller ingen annan vill ha sex med någon som är ful. Det är kvinnor som är det attraktiva könet och det är jobbigt för kvinnan att ligga då. Ni ber om att bli utnyttjade på pengar, det för att ni vägrar att se forskning! Jag har lite bråttom i skrivandets stund, men det finns diagram som visar att männens attraktion dalar sakta gentemot kvinnor. Män ser inte om en kvinna är en 8:a eller 9:a utseendemässigt. Eller om kvinnan är en 6:a eller en 7:a o.s.v. Kvinnors kroppar och hormoner fungerar inte så. Kvinnor tappar all attraktion mellan en man som är en 8:a och en 7:a på attraktionsskalan. Hon vill leva själv!

Jag tycker även att det är trist att påpeka det här mycket självklara: Attraktion är inte bara ett utseende, utan det är även översnittlig intelligens hos individen. Jag skriver mer senare, ska gå på ett utvecklingssamtal nu med dottern. :)

Jag kan försöka förklara hur viktig intelligensen är när det gäller att kunna känna attraktion (en känsla som kan dala FORT hos kvinnor, men inte i rasande tempo hos män). Jag hade umgåtts med en mycket snygg man förut, och jag gjorde typ (?) allt jag kunde för att behålla honom. När det tog slut ändå (det var han som lämnade mig), så mådde jag dåligt länge, men dag efter dag flöt på ändå. En dag skulle jag åka och träffa släkten, och på pendeltågsstationen så såg jag bara PLÖTSLIGT någon man som såg likadant ut (!) som den man som jag älskade utseendet (och personligheten, och intelligensen m.m.) på förut. Jag fick ett adrenalinpåslag... Men jag tyckte samtidigt att han såg så läcker ut. Jag gick fram och tillbaka och tittade på honom nyfiket... Men när jag snappade upp att den här mannens blick inte är lika "vaken" och att han på något sätt inte kändes lika intelligent som den första mannen som jag var kär i (svårt att förklara, han gav intryck av att vara osäker, och tittade inte mig i ögonen, han hade inga tankar alls om mig), så dalade min nyfikenhet/intresse väldigt fort, när han visade så mycket osäkerhet och inte kunde uppfatta att en kvinna iakttar honom. = Ingen attraktion, trots ett önskvärt yttre (Han såg ut som Jake Gyllenhaal).