Så trött på barnen

Vill du diskutera något eller ville du endast skriva av dig?

Det enda jag har att säga är att jag är mer nyfiken  på hur ni föräldrar är.

Därför man säger nej till att skaffa barn. Och säger ja till ett liv värt att leva. 

Låter normalt för normalbegåvade pojkar. De går säkert att ha i möblerade rum runt 25-30 år eller så.

Mest skrika ut min frustration.

Vi är en normal familj runt 35 år
Nyktra, drogfria, villa, vovve, volvo i en lantlig idyll.
Ordnad utbildning, jobb och ekonomi och jag och maken har det bra.

Vi har uppfostrat våra barn med sunt förnuft, vi har rutiner, ger mycket kärlek i form av både ord och kramar, har fredagsmys, lördagsmys umgås med barnen så mycket vi kan, spelar spel, läser, målar, är ute i skog och mark.

Berättar att man ska vara snäll mot andra osv.
Vi säger till på skarpen när de slåss med varann , härjar med hunden osv och förklarar varför man inte ska slåss osv, men vi ger de samtidigt väldigt mycket beröm när de väl gör något bra. 

Helt ärligt så känns det som att vi gör allt och lite till, men båda barnen bokstavligen hatar oss föräldrar..

Du skriver att ni ger beröm när de väl gör något bra. Hur bemöter ni dem när de begår misstag? 

Och skulle du säga att ni möter deras känslomässiga behov? 

Hur är deras vänner?

Ge dem varsin skärm som normala barn har! De kan härja i spelen mot utomjordingar och lämna grannens lampor ifred.

Beror på misstaget. 
Är det en medveten handling så blir man ju som förälder först arg, sen när det lugnat ner sig så säger ju vi också förlåt för att vi blev arga och förklarar varför man blev arg.

Är det en olyckshändelse så är det inte hela världen utan mer "oj då, tappade du glaset så det gick sönder?  Jag hjälper dig, men nästa gång så försök att inte ta i glaset med blöta händer för det är lätt att det glider ur då. "
Sen är det inget mer med det..

Vi låter de vara arga, lessna och lyssnar och frågar om de vill prata eller kramas .

Ena grabben vill prata och kramas på en gång, den yngre vill alltid vara ifred först och sura själv. Går man då och försöker kramas eller prata så är det gap, skrik och sparkar mot en och situationen blir värre. Då backar vi, men så fort han kommer ut ur sitt rum så är vi redo och möta honom.

Deras vänner verkar både lugnare och mer mogna av sig...

Hahaha! De har varsin skärm, men de blir ju totalt hjärndöda på riktigt av dessa paddor...
Helt inne i paddans värld och de kan bokstavligen smälla en bomb i deras rum och de kommer inte ens märka den...

De har skärmtid, men är vädret fint så försöker vi ta vara på ljuset och leka av oss kroppsligt. Klättra i träd, leka kull, cykla, hoppa studsmatta osv. Leka som barn ska, leka på samma vis som en annan gjorde på tidigt 90-tal

Det låter som om de är väldigt intensiva och jobbiga. Kanske har de någon diagnos, kanske ADHD.

Det är omöjligt att ställa diagnos så här i ett chattforum. Men en sak som vi genomfört och som funkade var: När de råkade i luven på varandra, eller den större jävlades med din mindre, så förbjöd vi dem att vara med varandra en stund. De fick vara i två olika rum. 

Syskonbråk tror jag ofta handlar om att de vill konkurrera om föräldrarnas uppmärksamhet. Om de inte får vistas tillsammans så kan de inte göra det. Då blir livet lite tråkigare, och då vill de hellre leka fredligt än vara separerade.

Straffa inte, ge konsekvens. Om du gör A så händer B.

Och var konsekventa, hantera varje sak likadant och lika envist varje gång.

Varför skaffar ni två barn om du lider av utmattning? Det kan du knappast skylla på barnen. 

Du låter inte särskilt snäll när du kallar dem hjärndöda mm. Men det kanske är på skoj. 

Har ni provat 5 gånger mer kärlek? (Forster)

 För övrigt låter de helt normala. 

Och hockeyklubborna åkte i soporna hoppas jag?