Ångrar att jag inte skiljde mig

Det är aldrig försent.

Håller med!
Bättre sent än aldrig liksom.

Du är inte ensam om att känna så. 

Den du tänker på nu har kanske gått vidare, men det betyder inte att dina chanser till ett lyckligt liv är över, 

Stanna inte i ett dött äktenskap om no har försökt med familjerådgivning osv. Det är ditt enda liv som du slösar bort...

Håll dock isär de två sakerna:

1. Skilj dig för att det känns rätt att skilja sig. 
2. Om det blir något med den där andra du skriver om, eller kanske någon ny, är en helt annan sak och det kan du utforska efter du har skilt dig. 

Hur länge sen är händelsen med den andra? 

10 år snart

Må vara 10 år men det är inte därför du skall stanna kvar. Du vet vad du har, 
är du nöjd?

För min del var det att antingen stanna kvar i ett dött känslokallt äktenskap eller att skilja mig och få möjlighet att äntligen börja leva.
Fanns 1000 anledningar att stanna kvar men alla grundade sig i min rädsla? för det okända, var jag förbrukad? Kommer jag träffa någon?
Har inte gått en dag sedan dess som jag ångrade mitt beslut oavsett hur dålig dagen har varit.

Vill du ha 10 likadana år till i ditt äktenskap? Det låter som om du är helt "klar" med detta, eller?

Har du och din fru pratat om hur ni har det, eller tror hon att det är bra? Har ni någon gång gått i terapi? 

men du har ju lärt sig något av detta nu, synd att det tog dig 10år att inse. Men det är inte försent att lämna nu.  Vill du behöva ångra dig igen sen på dödsbädden att du inte försökte leva medan livet pågick?

Jag tänker att du gjorde ett klokt val att inte genast kasta dig in i en ny relation mitt uppe i ett äktenskap, men att du gjorde en dundertabbe genom att låta 10 år till av ett äktenskap du inte tror på bara vara.

Det finns ju mellanting mellan att separera när man träffar på passion och att för alltid hålla sig till den man gift sig med.

Ge dig själv möjligheten att faktiskt fundera på om du vill. Och sluta röra vad du borde gjort, till förmån för vad du faktiskt kan göra. 

Passionen för 10 år sedan är också en trygg dagdröm. Faktiskt inte någon du vet hur det blivit. Just nu har du precis samma möjligheter som då att bryta upp och faktiskt en väldigt mycket bättre anledning. Det är skillnad på att plötsligt uppleva något och att faktiskt fundera på om man vill fortsätta vara gift!

Vi pratade om det när jag berättade att jag varit otrogen. Hon blev väl lessen kan jag tro men visade inte mycket alls. Hon tycker att det är helt normalt att samlivet självdör när man levt tillsammans så länge som vi gjort.

Att jag inte avslutade då berodde mest på dåligt samvete inför barnen.

tror du inte dina barn vill att både du och din fru ska vara lyckliga och få uppleva kärlek igen? Antar att de är så pass stora nu att de förstår lite mer eller?

Tja, det känns lönlöst, skulle ha gjort det för länge sedan.

Vi får väl se. Ska fundera på det

Som jag förstår det så är dina barn ganska stora nu? Hur gamla är dem? 

mellan 18 och 23

Ver du, jag ångrar att jag inte skilde mig tidigare. Drog på det en massa år, och då var det inte för jag ville träffa någon ny utan för jag inte trivdes med hur jag blev behandlad.
nu vet jag att livet är för kort för att spendera det med fel person. Barnen har klarat det bra även om det var en omställning för dom. 

Låter som att du var bekväm/rädd då och är bekväm nu. Om 10 år startar du väl ännu en tråd i ämnet.