Inlägg från: Fröken Allvar |Visa alla inlägg
  • Fröken Allvar

    Har vi inte alla behov av bekräftelse?

    fornminne skrev 2023-03-14 20:04:37 följande:

    Alla människor behöver bli sedda och bekräftade. Men en del kanske söker det på fel sätt eller i orimlig mängd? 

    Att acceptera ensamhet är ingen hälsosam lösning, det håller jag med om, men man kanske måste börja i rätt ände och inte ständigt söka bekräftelse av främlingar t ex.

    Människor som är trygga i sig själva, och som har djupa och meningsfulla relationer, får oftast bekräftelse där och söker sällan bekräftelse på ett osunt sätt.


    Kan du se att du här lyckas skamma TS genom att antyda att hen söker bekräftelse i främlingar, samtidigt som de som har djupa och meningsfulla relationer anses tillgodose det allmänmänskliga behovet av att bli sedd och bekräftad på "rät" t sätt. Inte heller ska hem acceptera ensamheten. Hur tänker du att hen ska gå till väga för att börja bygga djupa och meningsfulla relationer?

    Mitt tips är att lära sig mycket om sina mönster. Jag är till exempel väldigt bra på att bekräfta men kan också säga saker som andra tycker är konstiga. Jag har en oerhört låg tolerans för lögn, även vit lögn. Det här var några av mina egenskaper som ofta närmar mig och fjärmar mig från andra människor. Ljuger du för mig om något som jag hade ogillat är det hejdå när jag får veta. Om du själv tar upp det kan vi diskutera det däremot.

    Min gissning är att de flesta här på forumet är ensamma i en eller annan mening. Det vore bättre att vara rädda om varandra i detta som vi alla befinner oss i när vi vänder oss till främlingar än att skamma och fjärma oss. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (x2y) skrev 2023-03-14 20:26:26 följande:

    Haha, denna tråd fick mig skratta. Jag är kvinna, och har varken Facebook eller annan social media. Jag skjuter mig hellre i foten, än använder det.På köpet har jag nog både behållit mitt förstånd och sparat en massa tid. Som jag kunnat lägga på annat. Och bra mycket bättre saker. Dessutom lever jag ensam, har ett fåtal vänner jag träffar kanske 1-2 ggr per år. Jag tror inte på kärlek och har efter 35 års ålder. Bestämt mig för att leva själv. Jag behöver inte någon eller något. Det är en oerhörd frihet. Men med det sagt. Det är ytterst få människor som har det psyket. Försök inte förstå mig brukar jag säga. För det kommer du aldrig göra:)

    Saken är den att vi blir inpräntade redan som barn. Att alla är sociala, alla vill ha precis samma sak etc. Men vi vet alla, att det inte är sant. Då skulle det knappast existera människor som t.ex jag. Istället ger vi många av dessa människor diagnoser. Även om en del helt säkert är befogade. Men inte på alla.  Jag är ingen "människo" människa. Men det bottnar säkert i. Att jag sett för mycket skit och har upplevt för mycket negativt med människor. Så jag har nog personligen fått nog. Och lärt känna mig själv bättre. Jag mår som bäst på egen hand. Så länge man inte mår psykiskt dåligt. Ser jag  faktiskt inte problemet:) Vi har dock väldigt lång väg gå, i våra fördomar gällande detta. Och att acceptera att vissa människor vill leva så och att det är själv valt.


    Jag är väldigt nyfiken varför du är på Familjeliv om du är ointresserad av människor? Det mesta här handlar ju om andra människor. 
  • Fröken Allvar
    fornminne skrev 2023-03-14 20:40:33 följande:
    Jag trodde att tråden handlade om att söka bekräftelse, vilket man kan göra på bra eller mindre bra sätt.

    Jag lade inga värderingar i det i övrigt.

    Man jag kan ha missförstått.
    Fast jag tyckte att du lade värderingar i att den fina bekräftelsen är den man får av djupa relationer. Självklart önskar jag att alla fick uppleva det. Jag hade flera år när jag inte fick någon bekräftelse i nära relationer. Då sökte jag på nätet. Det förändrade mitt liv till det bättre. De dåliga relationerna finns inte kvar längre. Men jag har plats för fler goda relationer. Det svåra är att hitta och fördjupa den. 
  • Fröken Allvar
    fornminne skrev 2023-03-14 20:57:37 följande:
    Som sagt, alla behöver bli sedda och bekräftade. Det handlar om vad för slags bekräftelse man söker, samt från vilka.

    Jag var kanske otydlig. Det är inte bara djupa och meningsfulla relationer som ger något eller är värda något. Men har man det, minskar risken att man söker bekräftelse av främlingar på ett sådant sätt att man blir sårad eller råkar illa ut.

    Vi läser om grooming, romansbedrägerier och ännu värre saker. Många skakar på huvudet undrar hur offren kunde gå på det. De tänker inte på att det förmodligen ligger både ensamhet och psykisk ohälsa bakom.
    Intressant att du tog upp bedrägerier. Under min ensamma tid använde jag en internetsida där jag träffade någon som troligen aldrig fanns. Vi hade kontakt i flera år. Han var rolig och trevlig men förändrades mycket när jag fick en partner. Ändå talade vi i "telefon" via messenger ett par gånger, men rösten förändrades, så det var antagligen flera personer. Det stämmer att det var lättare att släppa den roliga kontakten när jag hade en partner istället. Men jag är oförbätterligt nyfiken. 
    De personer man skriver med här är också lite tveksamma ibland. Men jag tycker om att skriva och friar hellre än fäller. Man kan då bli lurad. Nästan alltid handlar det om att personen vill ha sex, sexta, skriva sexnoveller eller liknande, och jag är totalt ointresserad av alltihop. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Osynlig) skrev 2023-03-14 21:50:57 följande:
    "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst".

    Det där håller jag bara delvis med om. Efter beundrad skulle jag vilja inflika- sedd på nåt sätt av nån på nåt lite positivt sätt. Där är jag. 99% av mitt sociala liv är på nätet. Utan Facebook finns jag inte. Jag är absolut inte ute efter 2000 vänner varav 790 gillar mina inlägg! Skriver f.ö sällan egna inlägg. Men jag gillar andras och jag skriver små kommentarer. Ibland får jag hjärtan till svar när det tycks som om jag faktiskt hjälpt nån. Det gör hela min dag. Eftersom det är allt jag har.
    Det där var jag, förut. 100 procent, inklusive osynlig. Jag skrev i och för sig egna inlägg, men som någon nämnde ovan var intresset för mina funderingar begränsat. Men mina dagar gick ofta ut på att följa och läsa inlägg från Facebookvänner och olika intressesidor och grupper. Jag kände mig väldigt osynlig mot slutet, hade träffat min partner men fortsatte ändå en tid.

    Jag blir lite orolig för dig när du skriver att du är så osynlig, men kanske är det så du vill ha det? Jag kände några via Facebook som verkade trivas med att ha sitt utanför, till exempel barn eller sexträffar, och sedan helt kravlöst umgänge via telefonen. Men om du orkar och vill ha annat umgänge tycker jag att du ska försöka. Som du skriver verkar du vare sig vilja vara osynlig eller förtjäna att vara ensam. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Osynlig) skrev 2023-03-15 13:00:54 följande:
    Nej, jag vill ha vänner. Eller en vän eller nån bekant som ringde nån endaste gång och frågade hur jag mår. Eller nån enda som bjöd hem mig. Vi har 2 bekanta vi träffar 2-3 ggr per år och jag hade hoppats att hon skulle bli min vän. Men icke. Det finns liksom inte mycket att göra åt. Har inget sammanhang att vara i. Känner mig udda överallt. Jag är rätt udda. Fick barn som äldre vilket dels inte ses med blida ögon och dels gör att jämnåriga snarare har barnbarn. Men jag ska inte beklaga mig. Det leder ingenstans.
    Det leder kanske ingenstans men gör nog att andra i din situation känner sig mindre ensamma, att du öppnar upp. Nu skriver jag ju med mitt riktiga nick och därför vill jag inte berätta för mycket som jag inte redan har berättat här i tråden, men om du vill utbyta erfarenheter på temat "bli närmre vänner i vuxen ålder" så är du mer än välkommen att skriva till mig. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Osynlig) skrev 2023-03-15 18:22:26 följande:
    Vi har pratat så smått i några trådar. Du verkar rak på sak, men trevlig. Säkert en sån jag skulle trivas med privat. Glad Men vi bor jättelångt från varann. Hur som... Jag får fundera om jag vill skriva. Tack för erbjudandet.
    Tack för ditt svar och din spegling. 
Svar på tråden Har vi inte alla behov av bekräftelse?