Hur berättar jag för min fru att jag vill skiljas?

Det här är så viktigt!
Du måste börja med att prata med henne. Berätta vad du tycker är problemen och säg att du har funderat på om skilsmässa är en bra ide.

Om du vill ha ett bra samarbete framöver angående barnen så är det ingen bra ide att bara meddela henne om vad du beslutat. 
Hon måste får vara med i processen. Hon kommer annars känna sig totalt maktlös och förpesta hela processen runt er separation och trilskas kring samarbetet om barnen.
Låt henne få tänka tanken, få vara med i processen och vara med i beslutet. 
Ge henne lite tid att tänka.  Släpp inte bara bomben. 

Hej! Hon kan inte fatta beslutet, jag har redan gjort det. Jag vill inte ge henne hopp. Det finns inget. Har du själv gått igenom en skilsmässa?

Jag vill inte lura henne, vårt äktenskap är över.

Så vad väntar du på?

Jag tycker att du låter orimligt hård faktiskt. Varför har du inte tagit upp det med henne tidigare? Att bestämma det själv och sedan informera är elakt och jag tror inte att det kommer att hjälpa när eller hur du säger det. Det kommer att ta hus i helvete. Och jag förstår henne.

Det här är definitivt en diskussion du får införa stegvis, inte låta en bomb brisera vid ett enda tillfälle. Börja med att fråga henne: "Jag tycker inte att du verkar lycklig och tillfreds. Vad fattas,vad är fel?" Får du ett svar på din fråga, även om svaret är "ingenting" kan du spinna vidare och säga att du själv har hamnat i en känslobubbla och känner viss tomhet och så kan samtalet kanske komma igång.

Annars kan du ju göra som exmaken till en arbetskamrat gjorde. Han lät en advokat författa en skilsmässoansökan komplett med ekonomisk uppgörelse och hur barnen skulle behandlas, formulär bara att skriva under. Brevet kom som rekommenderat medan mannen var på "tjänsteresa" dvs i själva verket i full färd med att flytta in hos en ny kvinna.

Men så vill du väl inte bära dig åt?

Å var ser du någon indikation på att han skulle göra något liknande? 

Du vill inte lura henne, men på ett sätt har du ju redan gjort det genom att bestämma att du vill skiljas utan att diskutera det alls med henne. Det är väl ändå inget beslut du plötsligt tagit. Tycker att det är grymt dåligt gjort. Visst, det finns ingen lag som säger att man måste det. Men moraliskt kan jag tycka att det är förkastligt och väldigt respektlöst. Det är ju ändå mamman till dina 3 barn. Känslorna kan ju inte ha försvunnit över en natt.
Sen tror jag nog att din bästa vän har en hel del med detta att göra. 

Men vad är det ni menar att Ts ska göra egentlige?? Om han vet att han inte vill leva med henne längre då är du ju så och med tanke på ett helt dött sexliv de senaste åren så lär inte det här komma som värdens överraskning. Herregud han har trots allt redan levt med henne under två års tid ock känt såhär. Visst hon kommer bli ledsen men med tiden så kommer det säkert ge sig. Hon är säkert inte heller nöjd men kanske för bekväm och är nöjd ändå men det är ju inte han. Ska han då vara olycklig för att hon är nöjd? Är det riktigt?? Han måste ju också kunna ta hänsyn till sig själv, man ska väl inte behöva fortsätta leva med en människa trots att man inte vill. 

Om man har tre små barn och den minsta är tvår år, så kanske sexlusten minskar. Det finns ju skillnader på kvinnor och män och en är att män generellt har högre sexlust. En annan att kvinnor upplever mera stress 24/7 dygnets alla timmar, på jobbet, i vardagssysslorna i hemmet, gällande barnen etc... Medan män som upplever stress, tex på jobbet, har lättare för att kunna stänga av stressen ibland tex när dom kommer hem från jobbet som varit stressigt så kan dom slappna av.....Stress får sexlusten att minska....
Ni jobbar och så tar ni hand om barnen, det har väl inte funnits så mkt utrymme till att se varandra.....du saknar närhet och omsorg......
Genom att inte säga något så har ju ingenting kunna förbättras utan du har en kvinnlig vän som du pratar med istället som du dessutom blivit intresserad utav.....
Jag tycker att du är skyldig dina barn och din fru att ge erat förhållande en ärlig chans....
Du behöver ju ta upp problemen ni har...... så att ni har en chans att jobba på dom båda två...... vad är det för regler hon har som ska följas? Det låter ju inte speciellt bra.... Men om du meddelar att problem är så pass allvarliga så att du vill flytta isär så tror jag att hon är villig att samtala.... att hon inser allvaret....
Vad föll du för hos henne innan? 

Det är väldigt elakt att inte ta upp problem och ge båda en chans att göra något åt det. Att gå och fundera tills man själv bestämt sig är inte särskilt schysst och då får man räkna med att få reaktioner i linje med det. 

Men nu är det som det är och det misstaget har du redan gjort och får ta konsekvenserna av i form av reaktioner.