Få nya vänner som 30+?

Anonym (Vilsen i storstan) · 2023-03-24T20:26:09+01:00

Jag är en 30 + tjej från en småstad som flyttade till Stockholm för typ 6 år sen. Har sambo här och har nyligen fått barn tillsammans med honom. Han har redan barn sen tidigare och är därför "låst" i Stockholm. Hans familj bor utomlands och min familj bor kvar i stan där jag växte upp. Till saken: jag känner mig ofta ensam här i Stockholm. Min sambo är inte vidare social och har därför inte många vänner, vi har inga andra par eller familjer vi umgås med. Jag har kompisar jag samlat på mig genom plugg och jobb, men har kanske en jag betraktar som nära, övriga träffar jag max nån gång i månaden på en lunch typ. Vi är ju trots allt en familj och fredagsmyser, går på nån promenad, köper pizza och såna saker på helgerna. Men i umgås sällan eller aldrig med andra, enbart jag som träffar kompisar på egen hand ibland. Känner mig misslyckad och skäms ibland inför andra för det känns som att alla andra gör så mycket och har så mycket vänner. Hur har ni andra det? Vad gör andra familjer/par på helger och kvällar? Hur skaffar man nära vänner i vuxen ålder? Tycker det är svårt att lära känna nya människor i Stockholm. Stockholm. Är egentligen inte så sugen på min hemstad, men skulle vilja flytta dit bara för att ha nätverk och umgänge. Har mamma och syrra jag är nära samt några kusiner och en min bästis jag vet att vi hade umgåtts på helgerna och hittat på saker tillsammans. Men kan inte lämna mina bonussöner här i Stockholm. Sitter här nu på fredagskvällen och har inte en enda plan för hela helgen, vilket känns så deppigt! Nån som har tips eller känner igen sig?

På ett sätt känner jag igen mig, och på ett sätt blir jag lite provocerad över hur du ser på ditt liv. Därför känner jag mig manad att svara.

Jag bor i Stockholm och har förlorat många till bebisbubblan. En del vill komma tillbaka senare, och det går bra, men då inte nära vänskap. Jag vill inte vara nära vän med någon som valde bort mig för nya bebisvänner. Bekanta går däremot bra att vara, vi gillade varandra innan och vi gillar varandra nu, så tänker jag.

Nu är ju du vad jag förstår nyinträdd i bebisbubblan och vill ändå träffa vänner mer än en gång per månad vilket är ovanligt att hinna och orka med i din livssituation utifrån mina erfarenheter, men alla är förstås olika.

Det som provocerar mig är att du säger att du är "misslyckad" och "patetisk" . Jag har svårt att förstå människor som tar sin egen - tänkta, inte verkliga - livssituation, som utgångspunkt för att döma sig själv och andra. Ett exempel: jag har känt mer än en kvinna som vägrar att jobba med vissa saker och sedan klagar över att de inte har pengar. Fast de är fullt friska! Samma sak om man klagar över att man är ensam och då menar - jag känner inga snygga, fartfyllda infödda stockholmare i villa och innerstadsvåning efter 6 år i storstaden och därför är jag ensam.

Tänk på hur människor som flytt hit ensamma och bor trångbott som inneboende i en utsatt förort har det socialt för att få lite perspektiv på din situation. Och för den delen, människor som inte har en bästis i en annan stad eller i ett annat land. Det är väl jättebra förutsättningar att både ha en bästis, en nära vän i stan och bekanta att träffa en gång per månad?

Jag har vänner, bekanta, partner och känner mig ändå ensam ofta så på det sättet förstår jag dig. Det är för att jag har tid över som jag känner så.

Men egentligen tror jag att det mer handlar om att du ser vad du redan har i ditt fall.

Fröken Allvar

Sat 25 Mar 2023 09:59

#6

Okej, lika barn leka bäst sägs det ju! Jag kan ju slänga ut frågan, om någon läser här som fattar vart jag kommer ifrån, som gillar promenader, kaffe, bor i förorten eller bryr sig om förorten, gärna är intresserad av musik/teater/läsa m m kultur, inte hatar vita människor om inte är rika och ser att detta och andra inlägg är skrivna med humor eller äkta frustration, passa på att skriva till mig medan jag bor i Stockholm. Jag åker kollektivt så om jag ska komma till dig och promenera måste du bo i närheten av kollektivtrafiken (kommer åka hit för kulturen även efter eventuell flytt) 🙂

Fröken Allvar

Sat 25 Mar 2023 13:48

#12

Anonym (Vilsen i storstan) skrev 2023-03-25 10:40:00 följande:

Jag förstår hur du menar, och sådär tänker jag på riktigt varje dag. Jag är otroligt tacksam över mitt barn, min sambo och det jag har. Jag vet att jag har väldigt mycket att vara tacksam över. Du drar ju lite väl mycket slutsatser kring hur jag tänker, jag är inte ute efter "fartfyllda infödda stockholmare i villa och innerstadsvåning". Det är otroligt långt ifrån mig själv, jag bor i hyreslägenhet i förorten, är tillsammans med en man som är invandrare. Tills jag var 30 typ bodde vi i en plutteliten studentlägenhet och min sambo fick kämpa i ÅR för att få ett jobb pga rasism i hans bransch. Jag letar efter genuin vänskap. Relationer där man vet vart man har varandra och kan umgås kravlöst och känna som trygg. Typ laga tacos tillsammans och ha mellokväll (kollar inte ens på mello). Eller ses och grilla korv ute, åka och bowla eller vad som helst. Jag är ganska enkel, har inte så mycket krav ????

Jag känner nog som Anna skriver, att jag saknar lite fler att umgås med utanför familjen. Det hade typ räckt att ha ett annat par som man träffade två gånger i månaden och hittade på nåt med! Det hade varit ett stort uppsving från nu 🙂 ofta fokuserar jag på det positiva i mitt liv, jag vet att detta är "lyxproblem". Men trots det så känner jag att mitt vardagsliv kunde varit lite roligare med lite mer umgänge. Eftersom fler än jag känner såhär just i Stockholm kanske det är en grej med att det är svårt att få vänner I Stockholm? Jag tyckte nog det var lite lättare i min hemstad, dock var jag mycket yngre när jag bodde där. Men folk liksom håller sig på sin kant i Stockholm? Bjuder inte in? Är det bara jag som känner så?

PS tack för era svar ❣️

Förlåt för att jag drog för stora växlar på ditt inlägg och tack för att du beskrev dig själv tydligare. Jag menar inte att det är ett "lyxproblem" du har utan jag reagerade på att du känner dig "misslyckad" och "patetisk" när du i mina ögon lyckats bygga upp en hel del på dina 6 år i stan, och och dessutom har behållit kontakten med ditt gamla umgänge. Om det var din bästis som flyttat och hon försökt få nytt umgänge i sex år och hon ringde och beklagade sig, inte skulle du säga att hon var misslyckad och patetisk som hoppades få vänner i din stad?

Jag tror också att du är en människa med relativt mycket energi. Om folk håller sig på sin kant i Stockholm vet jag inte, men runt mig händer det ibland att någon bjuds in i gruppen och är med ett tag, sedan lämnar. Orsaker jag kan se är många interna skämt, minnen och referensramar som kan göra umgänget svårnjutbart för den som inte är införstådd.

Du säger att det är just ett annat par du vill umgås med och varannan helg. Då är det plötsligt fyra personer som ska klicka tillräckligt bra för att lägga 50 procent av alla helger på umgänge med andra. Det är inte omöjligt, men samtidigt är din sambo inte social, så jag undrar också om han har samma önskningar som du i det här?

Få nya vänner som 30+?

INNEHÅLL