Jag är en 30 + tjej från en småstad som flyttade till Stockholm för typ 6 år sen. Har sambo här och har nyligen fått barn tillsammans med honom. Han har redan barn sen tidigare och är därför "låst" i Stockholm. Hans familj bor utomlands och min familj bor kvar i stan där jag växte upp. Till saken: jag känner mig ofta ensam här i Stockholm. Min sambo är inte vidare social och har därför inte många vänner, vi har inga andra par eller familjer vi umgås med. Jag har kompisar jag samlat på mig genom plugg och jobb, men har kanske en jag betraktar som nära, övriga träffar jag max nån gång i månaden på en lunch typ. Vi är ju trots allt en familj och fredagsmyser, går på nån promenad, köper pizza och såna saker på helgerna. Men i umgås sällan eller aldrig med andra, enbart jag som träffar kompisar på egen hand ibland. Känner mig misslyckad och skäms ibland inför andra för det känns som att alla andra gör så mycket och har så mycket vänner. Hur har ni andra det? Vad gör andra familjer/par på helger och kvällar? Hur skaffar man nära vänner i vuxen ålder? Tycker det är svårt att lära känna nya människor i Stockholm. Stockholm. Är egentligen inte så sugen på min hemstad, men skulle vilja flytta dit bara för att ha nätverk och umgänge. Har mamma och syrra jag är nära samt några kusiner och en min bästis jag vet att vi hade umgåtts på helgerna och hittat på saker tillsammans. Men kan inte lämna mina bonussöner här i Stockholm. Sitter här nu på fredagskvällen och har inte en enda plan för hela helgen, vilket känns så deppigt! Nån som har tips eller känner igen sig?
