Skaffa barn själv

För att få bekräftat att de själva gjort rätt som skaffat barn och så får de panik när de hör människor som är nöjda utan barn för så har de aldrig tänkt själva. 

Jag har barn och enligt mig stämmer det inte in på det personen innan skrev :) 
Däremot kanske personerna som frågar dig TROR att du längtar efter barn och vill ge dig tips? Dom kanske själva har längtat efter sina barn och vill väl att du ska känna glädjen i att ha barn som de själva känner, kanske? Du kan be dom att sluta fråga/tipsa dig, om du störs av det. 

Men är du på folk om hur de kan skaffa barn och kommer med råd och tips som ingen frågat om? 

Tror att de flesta som har barn vet att, de som inte har barn, inte har en aning vad de snackar om när hävdar att de inte vill skaffa barn. Det är svårt att ha en åsikt om något man aldrig har upplevt. Typ ?Jag vill inte ha sex, ever. Såg några ha sex i en buske en gång och det verkade svettigt och konstigt.?

En annan aspekt är att det är tråkigt att åldras utan barn. Visst att du kan ha ett rikt socialt liv. Men de som har barn vet att det inte ens är i närheten av att ha barnen omkring sig. Mycket svårt att förklara för någon som inte har egna barn. Precis som det är svårt att förklara för någon som aldrig har haft sex.

obs jämförelse för att göra en poäng. Då både sex och barn är genetiska drifter/genetiskt kodat. Det är svårt att 100% välja bort något man inte har upplevt. Moment 22. 

Nej har bara peppat en kompis till mig som vill skaffa barn men som samtidigt är rädd för hur det ska vara sen, tex oron som man får om ens barn blir sjuk tex (alltså typ förkylning/bryter armen). Om någon annan bjuder in i ett sånt samtal där de verkar nyfikna hur det är att vara förälder tex och om dom inte vet hur de ska få till ett barn (saknar partner/partner som vill  m.m) så är det en annan sak.
Det kan vara ett känsligt ämne för många personer, finns de som inte kan få barn, kämpar med att få barn, kanske har fått massa missfall, inte hittat någon partner osv så jag frågar inget mer om barn ifall personen svarar att de inte har några!

Precis så är det. Gud förbjude att någon tänker utanför boxen och lämnar plantaget. Normslavarna föraktar den fritänkande eftersom att den påminner dem om friheten de också kunde ha haft, friheten de trodde var omöjlig och förbjuden. 

Och de som tagit ett medvetet beslut i att skaffa barn, som ifrågasatt om de verkligen vill ha av egen vilja och kommit fram till ett ja, är de inte fria att skaffa barn? Haha
Finns för och nackdelar med att ha barn/inte ha barn enligt mig som Vet hur det är med både och. 

Det är lite som religion nästan. Personer som fått barn blir liksom "upplysta" och vill upp upplysa andra hur underbart det är. 

Jag vet till botten av mig själv att jag inte vill ha barn. Lika lite som jag vill ha en spindel eller en orm. Alla tre skapar obehag och rysninar för mig.  Inget är lockande med barn. Jag tycker inte barn är söta, jag tycker de luktar äckligt, de är kladdiga, de är högljudda och behöver tillsyn 24/7. 

Jag kan lika lite för mitt liv inte förstå varför så många frivilligt ger sig in i detta som utomstående inte förstå sig på mig. 

Du ska vara glad att dina föräldrar var normslavar. 

Nja. Det finns många som hellre aldrig skulle vilja ha födds . Och det kan ha mycket med uppväxten att göra. Så det är inte svartvitt det heller

Naturligtvis, de du nämner som skaffat barn för att de genuint vill det är ju per definition inte normslavar, och jag vill tro att de inte tillhör dem som går runt och ifrågasätter andras val i livet.
För övrigt så hör man aldrig barnfria försöka ifrågasätta småbarnsföräldrars livsval utan det är oftast på andra hållet.

Så kan man absolut se det, och naturligtvis är jag av själviska skäl glad för det. Men hade jag å andra sidan inte fötts så hade jag varit ovetandes om vad jag missat. 

Som en liten curiosa i ämnet så kan tilläggas att mina föräldrar uttryckligen sagt att hade de varit i barnåldern idag så hade de aldrig skaffat barn med hur samhället ser ut idag och med den typen av stress och press dagens föräldrar får stå ut med. Och där tror jag att de kan tillhöra kategorin som Anonym (vet inte) refererar till ovan.

Tack för alla svar! Det gav mig en lite mer nyanserad bild av hur andra människor kan tänka. Och även lite tips på hur jag kan svara istället för att bli helt paff nästa gång.

Inser nu att de här frågorna kommer för att folk förutsätter att alla är likadana som en själv. För det har bara varit folk som har barn som har kommit med dessa ovälkomna tips.

Det är ändå en väsentlig skillnad mellan att ha barn och att ha sex. 

Har du sex och tycker att detta inte var något för dig så gör du inte om det. Det valet har man inte med barn. Därför fodras en helt annan nivå av övertygelse i att man vill ha barn jämfört med motsatsen.

De flesta har också insyn i hur det är att ha barn på ett helt annat sätt än för sex, utan att ha det själv. Eller hur skulle du själv jämföra upplevelsen att vara barnvakt, att ha nära vänner och släkt med barn, med sexlivet?

Personligen så förstår jag inte hur folk kan förespråka att skaffa barn utan både en mamma och en pappa. Två föräldrar, en av varje kön ger barnet bäst förutsättningar. Vissa verkar tänka på föräldraskap som en rättighet för dem och inte på det som borde vara barnets behov och barnets rättigheter.

Vet inte riktigt vad jag tycker om att välja att ensam sätta barn till världen. Å ena sidan är jag som barn till ensamstående mor övertygad om att det går alldeles utmärkt att uppfostra ett barn på egen hand. 

Men å andra sidan vet jag ju inte vad jag saknat. 

Har heller inga tvivel om att två personer av samma kön skulle vara bra föräldrar

Men är bra gott nog?