Mitt barn försöker att bestämma över mig

Får han bestämma något? 

Att bestämma själv är viktigt i den åldern. Givetvis kan inte barnet få styra allting, men ge möjlighet att bestämma när det passar. 

Låter som en helt normal fyraåring. Och du låter som en helt normal slutkörd förälder till en fyraåring. Ta det inte så allvarligt och undvik maktkamp. Låt barnet bestämma ibland så bestämmer du över det som är viktigt på riktigt. Avled och skoja bort så det inte blir så stort. Tänk på att ett så litet barn har ca 40 i IQ och har varken förmåga att planera i förväg eller manipulera  En fyraåring lever här och nu och har inget tidsbegrepp. 

Prata med BVC eller ring någon föräldratelefon. Men ffa avdramatisera. Era konflikter Betyder inte att barnet behöver hårdare uppfostran. Försök att vila i det. humor är en bra avledare! :)

Det upplever jag att hen får, när det passar. Jag försöker att göra hen delaktig i olika mindre val i vardagen men saker som när vi ska gå hem för att laga mat, när det är läggdags eller när det inte blir som hen tänkt sig kan det bli tumult och det testas/blir utbrott.

Rutiner är en bra sak, särskilt runt just mat och läggning. Man håller samma tider, gör saker i samma ordning osv. Förbered barnet på att ni om en liten stund ska göra xyz.

Alla ungar tror att de äger världen och de flesta föräldrar misslyckas med att övertyga dem om att så inte är fallet. Vaddå "låta bestämma ibland"?? Varför då?? Ungen har inte ett skit att säga till om och ska ha det klart för sig!! Låt den skrika sig hes, du är mer "misslyckad" om du ger efter! Den dagen denne lärt sig vem som bestämmer och respekterar dig kanske den kan få lite mera inflytande.
Jaa, jag är känslig. Eftersom jag brutit med ett curlat syskon som beter sig just som du uppger oro för. Drygt 30 och tror fortfarande att denne kan styra och ställa, köra över folk, att allt ska vara på dennes villkor! Där hade en lavett varit på sin plats i barndomen emellanåt, tyvärr. Tyglarna släpptes och sen var det för sent att försöka återta dem.

Förutom att du se över vad hen får bestämma över själv (finns det kanske mer som kvittar, där du styr i onödan, som om kläderna matcher?) tycker ju att du ska ställa frågan: vad får ditt barn ut av det?
Ger du efter (ibland) när hen beter sig såhär? Då är det klart att hen gör så, för dv har hen ju lärt sig att det finns en chans att få som hen vill och hen vet ju inte innan om det är ett tillfälle där du ger efter.
Dessutom kan det även handlar om uppmärksamhet. Får hen tillräklig med uppmärksamhet från dig? Och då menar jag inte jämfört med andra barn, för barnens uppmärksamhetsbehov är helt olika. Utan utifrån det just ditt barn behöver. Dålig beteende bättrar sig oftas när barnet får mer positiv uppmärksamhet.
Andra orsaker kan vara att förändringar kommer för överraskande för barnet (varnar du innan ni ska iväg, tex., så att hen har tid att förbereda sig?), eller att barnet är överstimulerat (för mycket TV, eller för många aktiviteter, eller det blir för mycket med förskolan, etc.), eller att barnet får för lite rörelse. Även då inte jämfört med andra barn, det kvittar hur andra barns vardag ser ut, det som är relevant är vad just DITT barn behöver.

En fyraåring kan få bestämma vilken färg på tröjan han skall ha och vilken glass ni skall köpa , men aldrig saker som när det är läggdags eller när man skall gå hem. Det fungerar ju inte. Försök förklara pedagogiskt och blir det utbrott så får du tåla det. Man skall absokut inte curla , jag har också ett syskon som fick göra som det ville för att föräldrarna inte orkade med, och det har inte gått bra. Vi har inte brutit än, men snart blir det nog så. 

Absolut. Mitt medskick är att försöka att inte se det som en maktkamp utan viktiga steg i barnets utveckling. Frustrerande kan det absolut vara, men jag tycker själv att det gör mycket för frustrationen att reflektera över varför och vilken relation man vill ha. Kan rekommendera Petra Krantzs bok med känsla för barns självkänsla gällande det.

Ja, rutiner och förberedelser är mycket viktiga . Mina barn hade aldrig utbrott. Jag tror det beror på att jag alltid planerade och förberedde dagarna så att de inte blev för intensiva och att de fick mat och mellanmål ofta. Om man tar med dödströtta barn till mataffären efter jobb och förskola är ju risken för utbrott stor. 

4-åringar kan vara rätt påfrestande. Speciellt om de ovanpå allt är plusbarn som min yngsta. Jag kan handskas med utbrotten eftersom jag är van. Beroende på orsak handlar jag olika. Sånt som bara ska göras kompromissas inte med som tandborstning eller vinterkläder i kyla. Annat får han bestämma själv som tex vad han för stunden ska leka med eller vilken bok vi ska läsa på kvällen. 
Det viktigaste är att vara konsekvent. Ger man med sig ibland kör de med utbrott nästa gång samma situation dyker upp. 

Precis, min bror har lär sig det , han terroriserar hela familjen trots att han är femtio år idag. Får han inte som han vill så skriker han och hans föräldrar accepterar det fortfarande. I övriga livet fungerar han dock normalt, tror jag. Han har ju i alla fall jobb och familj. 

Som någon sagt i tråden redan, låt barnet välja vilken färg på kläderna exempelvis. Men ge inte med dig om barnet lägger sig ner och skriker i affären för att den inte får godis.

en fd vän har ett sånt barn nu. Ville han ha något så kastade han huvudet bakåt och skrek. Hon gav alltid med sig. Ville han leka med någon, trots att det inte fungerade för den individen så skrek han. Mamman övertalade. Hon var beredd att gå över lik för att undvika att göra pojken upprörd. Hon gav honom dyra legoset för "att en kompis fick det i födelsedagspresent" trots att hon inte hade pengar. Han förstörde sitt vr headset med flit för att han ville ha den senaste modellen. 

Mamman arbetslös, hon försöker manipulera sin omgivning för att skänka pengar.

allt det där för att hon hade så svårt att säga nej. Hon fick ångest när han skrek. Skriket fungerade och allt eskalerade. Läste någonstans att det är ett recept på hur man skapar en narcissist.

bara en varning, din ångest är kanske inte på den nivån. Men "nyp det i vaggan"

Pojken ville inte gå upp i tid för att gå till skolan (hon sa ju inte nej när han stannade uppe hela kvällen heller) skolan blev inkopplad, ett par lärare åkte över och försökte få upp honom varje morgon. Till slut så fattade mamman beslutet att hon skulle hemskola pojken (vi bor i usa) jag tror inte det är särskilt mycket skola för honom. Hon arbetslös, frånskild (pappan pallade inte) nu bor hon hos sin åldrade pappa. pojken är 14 nu.

 Det är så sorgligt.

Det är också väldigt mycket en personlighetsfråga snarare än ens egen förträfflighet som förälder. Jag har en av varje. 

Fyraåringar är precis sådana och just kombinationen av att de faktiskt är riktigt smarta och samtidigt så små och ej rationella, gör det speciellt påfrestande. Tur att de är söta i alla fall.

Du vill långsiktigt ha ett barn som gör saker för att de är rationella och bra, som kan förhandla och tala för sin sak (helst utan att skrika) och som faktiskt överlever, känner sig älskad och är stark och frisk.

Så välj dina strider. Du som vuxen bestämmer vissa saker, som tex läggtider, när ni måste gå till förskolan, att bilbältet måste vara på, att ni inte slåss eller springer ut i trafiken. Dessa saker går inte att förhandla om utan här väljer du att ta striden varje gång och oavsett hur mycket barnet protesterar så förändrar det inte utfallet. Förvarna och förbered, så att dessa saker inte kommer som en chock, och hjälp barnet att ta sig igenom det, med lek eller extra uppmärksamhet. Genom att vara tydlig och konsekvent blir det lättare.

Andra saker är öppna för förhandling, särskilt om barnet anstränger sig för att tala för sin sak och förhandla. Angrip dessa situationer genom att bjuda in barnet till att problemlösa och komma på sätt att tillfredsställa alla inblandades behov. Det här kan gälla tex vad ni ska äta till middag, om ni ska gå eller cykla, om det är en bra idé att tillbringa ytterligare en halvtimme på lekplatsen, vems tur det är att ha en leksak ... (Alltså det här behöver ju inte vara problem, men de kan vara det, som exempel.) Den här kategorin tar absolut längst tid i anspråk, men jag tycker att det är en mycket viktig färdighet att ha för livet att kunna förhandla.

Sedan finns det saker som barnet redan nu faktiskt kan få ta ansvar för och bestämma om. Vill du äta en banan eller ett äpple? Kängor eller gummistövlar? Vill du leka med lera eller rita? Det kan vara bra att vara medveten om att det kan vara stressande för vissa barn att fatta även denna typen av beslut, så de kan absolut trilskas även här (underbara 4-åringar!), och övning ger färdighet.

Om ditt barn vill bestämma över dig så kan det vara idé att poängtera att du bestämmer över dig själv och att ni gör egna val. På skoj kan ni förstås leka att barnet får fatta alla besluten, som tex välja tokiga kläder som du ska ha på dig eller vilka läskiga ingredienser du ska ha i din smoothie. Men då är det ju en lek som ska vara rolig för er båda och som har ett slut.