Dottern berättar att hon är trans

Som förälder är det ju så att man inte vet allt om den vård, den utbildning och de processer ens barn går igenom. 

Jag tänker att det är rätt rimligt om man är 13 och pratar om hormonbehandling att man faktiskt själv får berätta för sina föräldrar om vad man tänker och att man tar reda på mer.

Jag tänker att du får boka en tid på vårdcentralen om barnet mår dåligt, och att man hur det än blir ändå alltid börjar med att just ringa och boka en läkare -tid och att sjuksköterskan kan hänvisa en vidare till annan vårdgivare om det inte är aktuellt att börja hos primärvården.

Sen tänker jag att man som förälder också ska ha fokus på ALLT annat. Tonåringar är rätt unga och det är ju mer som ska hinnas med än att bekymra sig om vem man är och vill bli.

Man kan vilja en himla massa saker som människa, men gällande vård så får man ju inte det man "önskar", utan det som vården bedömmer man behöver. Hela diskussionen på familjeliv verkar ofta handla om att man minsann inte ska söka vård innan man är 18, men personligen tycker jag gott man kan boka läkarbesök och faktiskt prata med människor som jobbar med könsdysfori för att faktiskt få rimlig information och kunna ta ställning till vad som är rimligt.

Det finns ju vissa saker som man kan göra som ung där man som förälder faktiskt kan påverka, och så finns det delar där man inte kan påverka.

I min värld är det väldigt viktigt att barn får utrymme att vara dem de är, men att man också lägger fokus på ALLT annat som är viktigt här i världen. Såsom att lära dem lite av varje och att stötta med skolan.