Min dotter berättade för någon dag sen att hon år trans. Hon är 13 år fyller 14.
För mig spelar det ingen roll om hon är tjej eller ville. Jag är väldigt stolt över henne att hon vågat berätta. Jag älskar henne lika mkt för det.
Men jag kan inte så mkt om detta. Hon vill genomgå testosteron behandling.
Vart vänder man sig för utredning om man kan få detta? Vart hittar man bäst information om detta osv.
Har du provat att googla som första steg? Det går att hitta en hel del då.
Men du, din dotter är 13. Det är inte aktuellt med någon behandling. Hon måste vara 18 och då kan hon mycket väl känna helt annorlunda.
Hej, jag har gått igenom den resan, är 30 år nu. Alltså föddes som tjej och är nu kille. Ni får vända er till BUP. Ju tidigare desto bättre om han är säker på det. Har han känt så hela livet är det säkert så och inte bara en fas. Känner till folk som kommit på det i tonåren och sedan ångrat sig. Jag började med testo när jag var 20, 1,5 år efter att utredningen startade. Ni kan fråga vad ni vill, kan även träffas. Bor i Norrköping :)
Börja med att kontakta ungdomsmottagningen de kan säkert hjälpa er att komma rätt. Klart du älskar ditt barn lika mycket och spela roll vem man är eller identifierar sig med. Men alltid detta men. Ditt barn är väldigt ung och vem man är och identifierar sig som kan ändras ett flertal gånger. Det har lyfts kritik mot att allt för tidigt börja med hormoner etc. I Sverige har vi ett hjälpande system och slutresultatet blir ju bättre ju tidigare man börjar. Men risken för att ångra sig är större. Googla och ta reda på så mycket du bara kan. Men såklart stöd till barn, var hjälpsam men tänk på att konsekvenstänkandet inte är fullt utvecklat.
Vänd dig inte hit iaf, 1, 2, 3 kaos
Det finns mycket på google och han ska inte stressa in i en behandling hursom
Vid 13 års ålder så är man för ung att avgöra om man är trans eller ej.
En sån stor grej för ett barn och Familjeliv är det ställe som rådfrågas?
RFSL har mycket och bra information så du kan börja med att läsa där:
https://www.rfsl.se/verksamhet/trans/transvaard/
Som tonåring var jag säker på att jag inte skulle vilja ha sex, eller god bevars skaffa egna barn.
Här sitter jag nästan 50 gift och huset fullt av ungar.
Nej ditt barn behöver lite vara trans utan bara fått inspiration och tankar på att det skulle vara lättare att vara kille.
Inga hormoner och skalpeller före 18, tycker jag. Men uppmuntra tjejen att utforska sin könsidentitet på alla andra sätt, genom att klä sig, göra "killgrejer", kanske ha sex med en tjej med mera.
Att inte trivas i sitt kön, kan det inte delvis ha att göra med trånga könsidentiteter? Killar kan inte cykla på rosa cyklar med låg ram. Tjejer ska vara mjuka och fnittriga.
Alla är fria att göra vad de vill, skull mina barn komma med det skulle jag inte sätta minsta motstånd. Äskar mina ungar oavsett om de blir influensers, transor, mördare eller identifierar sig som djur
Men när jag var 13 identifierade jag min som en hård jävel. Var råbarkat säker på att jag ville tatuera en taggtråd runt halsen, och försökte hitta någon som skulle utföra det
Tacka gud och alla hans änglar att jag inte lyckades, då hade jag väl suttit och tryckt sprutor i armen i en hyresrätt vid det här laget, haha. Redan vid 16 hade jag förändrats till något helt annat.
Med det sagt, var ett känslomässigt stöd i alla lägen, utan att vara en hysterisk person som ska fullfölja allt ditt barn vill
Gör en deal, känner denne samma sak vi 16 tar ni hjälp av sjukvården, helst 18 skulle jag säga men det är väl en evighet om man försöker resonera med en 13 åring
Som förälder är det ju så att man inte vet allt om den vård, den utbildning och de processer ens barn går igenom.
Jag tänker att det är rätt rimligt om man är 13 och pratar om hormonbehandling att man faktiskt själv får berätta för sina föräldrar om vad man tänker och att man tar reda på mer.
Jag tänker att du får boka en tid på vårdcentralen om barnet mår dåligt, och att man hur det än blir ändå alltid börjar med att just ringa och boka en läkare -tid och att sjuksköterskan kan hänvisa en vidare till annan vårdgivare om det inte är aktuellt att börja hos primärvården.
Sen tänker jag att man som förälder också ska ha fokus på ALLT annat. Tonåringar är rätt unga och det är ju mer som ska hinnas med än att bekymra sig om vem man är och vill bli.
Man kan vilja en himla massa saker som människa, men gällande vård så får man ju inte det man "önskar", utan det som vården bedömmer man behöver. Hela diskussionen på familjeliv verkar ofta handla om att man minsann inte ska söka vård innan man är 18, men personligen tycker jag gott man kan boka läkarbesök och faktiskt prata med människor som jobbar med könsdysfori för att faktiskt få rimlig information och kunna ta ställning till vad som är rimligt.
Det finns ju vissa saker som man kan göra som ung där man som förälder faktiskt kan påverka, och så finns det delar där man inte kan påverka.
I min värld är det väldigt viktigt att barn får utrymme att vara dem de är, men att man också lägger fokus på ALLT annat som är viktigt här i världen. Såsom att lära dem lite av varje och att stötta med skolan.