Så länge jag minns har jag mått dåligt. Uppväxten var väl inte super med både alkohol och funktionsnedsättningar hos mina föräldrar och syskon, mobbing i skolan, egen odiagnosticerad npfdiagnos, som jag fick diagnos på senare, mm. Som vuxen har jag haft svårt att navigera livet i allmänhet och misslyckats med både en massa jobb och studier.
Nu sitter jag här, igen, och undrar hur man gör för att må bra. Ge mig de mest basala tips och uppåt.
Jag vill följa denna tråden. Har kämpat länge med samma frågor. Har gått flera år i terapi, vilket har hjälpt mig att förstå mer av mig själv men inte förändrat hur jag känner inför mig själv och min tillvaro.
Det enda rådet jag har just nu är acceptans. Jag har accepterat att vissa av oss inte kommer att vara glada i det här livet. Vi kommer inte ha vänner. Vi kommer inte göra karriär. Vår existens betyder inte direkt något. Detta har ändå hjälpt mig litegrann, jag känner inte någon press på mig själv längre.
Det allra bästa du kan göra för att må psykiskt bra är att träna hårt fysiskt. Gå 10.000 steg om dagen, gymma 4 ggr i veckan, gå på gruppass om det är din grej, anlita en PT som kör slut på dig. Bättre än alla piller i världen.
Är också ensam :( har problem med det sociala å har inga vänner...vill typ bara bo i skogen med en tjej.
Svårt att hitta en tjej som vill leva själv dock :(