Varför är vissa så lättkränkta och hur har de blivit sådana?

Bra analys,

Det är dessutom så att den tekniska utvecklingen gynnar polariseringen då sökmotorer och appar söker din uppmärksamhet och bidrar till allas filterbubblor.

Dessutom har vi under senare tid fått en märklig syn på offerskap där offret är "hjälte" och handlingskraft är "skurk". Maktanalyser och normkritik/dekonstruktion ligger bakom det här perverterade synsättet.
Lägg till att offret alltid har tolkningsföreträde och skall skyddas då varje kränkthetskänsla är enligt deras definition ett "övergrepp".
Så föds ett samhälle där folk belönas av att känna sig kränkta och vi får personer som letar anledningar att bli sekundärkränkta å andras vägnar. Detta leder till ytterligare en ganska otrevlig företeelse - Godhetssignalering.

Du kanske inte har sagt något dumt detta året men vänta, internet glömmer aldrig, vad gjorde du för 20 år sedan? Aha! du var utklädd till indian på maskeraden då, skäms! Du är dum, jag är god eftersom jag har exponerat dig och alla indianer tackar mig.

 

Jag håller med. Känslor är inte oviktigt. Saken är väl den att man behöver en balans mellan känsla och rationalitet, för det blir inget trevligt debatt- eller samhällsklimat med extremer, oavsett åt vilket håll det är extremt.

Sedan är vi alla människor, och vi färgas såklart av våra känslor och erfarenheter. Ingen kan helt lägga bort sig själv i till exempel en diskussion. Däremot kan man, speciellt i skrift, tänka på hur man formulerar sig, och vad man i slutänden väljer att faktiskt skicka iväg. Det går ju liksom att läsa igenom det man skrivit och fundera över om man verkligen är i alla fall hyfsat saklig. Jag strävar efter att diskutera sak och inte person, men visst håller jag inte alltid det. Detta är trots allt ett forum där man diskuterar med privatpersoner, inte en vetenskaplig artikel.

Det är också därför jag i princip alltid skriver med mitt eget nick. Att vara otrevlig bakom en dubbelanonymitet är ett oskick, och de medlemmar som håller på så har jag ärligt talat väldigt liten respekt för. Det är en sak om ämnet är väldigt känsligt och/eller man delger information som är väldigt personlig, men jag tycker det är rätt fegt att vara otrevlig som anonym. Det blir en ojämn balans också, man skriver inte på samma villkor om den ena är öppen och den andra anonym. 

Jag upplever det som att de flesta och värsta otrevligheterna och påhoppen kommer från just dubbelanonyma. Det alltid enklare att vara otrevlig och elak om man vet att i nästa tråd, kommer ingen att veta att man var så otrevlig mot andra. Man behöver alltså inte ta ansvar för det man skrivit.

Men, i TS fall uppfattar jag det som att det var muntlig kommunikation, och där är det nog lättare att reagera emotionellt och säga saker i affekt eftersom man inte har möjlighet att ta ett steg tillbaka och svara när man tänkt igenom saken lite.