Varför är vissa så lättkränkta och hur har de blivit sådana?

Det är rätt nice att vara ett offer för en del. Du får uppmärksamhet, bekräftelse och behöver inte ta ansvar för situationen. 

Numera väger känsloargument mer än fakta. Till och med när det handlar om en uppenbar missuppfattning är det den kränktes känsla som väger tyngst. 

Jag menar självfallet inte situationer där någon kränks på riktigt utan personer som nästan letar efter anledningar att känna sig kränkta för att de gillar uppmärksamheten. 

Jag tror att det kan handla om upplevelser i barndomen som med så mycket annat. Antingen kände de sig inte sedda och tar igen det i vuxen ålder eller så fick de väldigt mycket uppmärksamhet som barn och står inte ut med att inte få vara i centrum längre. 

Det blir en riktigt härlig cocktail om personen dessutom har mindervärdeskomplex av någon inbillad anledning. Då blir det inte socialt umgänge utan heltidsterapi.