Vad ska man tillåta under parterapi?

Klart hon tycker det är orimligt. Haha
Hur länge har hon känt denna nya man? Klart hon döljer det för hon vet att hon gör fel. 
Hade hon tyckt att det var orimligt om du hade hittat en på samma sätt?

Är det en gammal vän eller en ny vän? Varför känner du inte till vännen? Låter mer som att det är en flirt än en vän.

Det är en gammal nära vän sedan över 20 år tillbaka säger hon. Men vi har haft en relation i 10 år ungefär och jag har aldrig träffat personen. Hörde hans namn första gången för drygt ett halvår sedan kort innan jag märkte att de diskuterade vår relation. Då nämndes han kort som en vän. 

När jag försökt diskutera det hela har min sambo blivit upprörd. Hon har kläckt ut sig saker som att de tycker om varandra, att han är bättre än mig på olika sätt, mm. Det känns som hon sagt så för att såra mig. Hon menar att jag inte har någon rätt att lägga mig i vem hon pratar med och träffar. Jag menar att om man är i en relation så har man det.

Jag vet egentligen inte vad de skrivit om mer än att han sagt att han inte kan sluta tänka på henne och att de pratat om att ses. 

I en relation är det ofta kvinnan som avgör vad som är rimligt eller ej och får hon inte göra det, hur orimlig hon än är, blir hon väldigt trilsk och jobbig att ha att göra med. Efter ett par relationer lär man sig att ok då, hon bestämmer och blir det för jobbigt så lämnar man henne och går vidare istället för att försöka fixa det.

Det här är väl en jättebra grej att ta upp på parterapin, hur ni kommunicerar och sätter gränser.

Det jag tycker är rimligt är att hon helt bryter med den här personen. Gör hon inte det så skulle jag avsluta relationen helt. Jag tror att ni kommer att göra slut för hon respekterar inte dig och värdesätter inte relationen, du kommer att tröttna på det och göra slut.

Finns ju inga universella regler..vad vi här på familjeliv tycker blir ju helt irrelevant..Det är ju du och sambon som måste hitta era gemensamma överenskommelser.
Om ni inte kan det, återstår ju bara att göra slut.
Du kan inte tvinga henne till något...

Du har helt rätt. 

Vilken vän det nu än är som hon påstått sig känt så länge men aldrig introducerat till dig ens så är det en brott mot er tillit, överenskommelse att hon anförtrott sig så pass om dig till vad för dig är en helt främmande människa och kanske någon du inte vore alls bekväm med att hon delar information om till. Det kan inte vara så kul och få reda på det i efterhand. Ännu mindre kul kan jag tänka mig att hon sedan fortsätter med det. 

Sedan är det så att denne bekant eller vem det än är som blir inblandad kan verka som väggar mellan att ni två blir närmare varandra så som det är tänkt om man satsar som par och genomgår par terapi. 

I terapi som par om det till exempel gäller otrohet eller reaktion som om det vore otrohet är det en regel att man inte bör prata om det med familj eller utomstående för det har bevisat sig ha mer skada än nytta. Man ska alltså hålla sig till en själv och ens partner och terapeuten (I mitt fall blev det som att det vore otrohet då min reaktion var därefter, tyvärr, fast jag visste på ett plan att det inte egentligen var det. Lång och konstig historia. Vi skippar den). 

Jag hoppas det ordnar upp sig för dig och er hur som. 

Jag tycker att du ska säga såhär. Varken mer eller mindre. Att om hon inte klarar av att respektera eran relation så gör ni slut. 

Hon kommer att pusha lite efter detta för att se om du är svag och backa. Men när du inte gör det och hon kommer tillbaka. Kommer det gynna eran relation. 

Varför ska hon ens diskutera er relation med en gammal manlig bekant? Låter orimligt och mer som en sk språngbräda ut ur ert förhållande. Att hon har ett romantiskt intresse ev för honom. Skulle def ta upp det på er parterapi. Eller föreslå att ni ses alla tre och se vad hon säger?