Borde personer med social inkompetens få arbeta med barn?

Spontant känner jag att jag förstår alla läkare, lärare, sjuksköterskor, socionomer, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter som har diagnos eller en omtyckt kollega med diagnos som nu drar en unison suck och ba: Nä, orkar inte svara den här gången heller.

Men med det sagt, klart det kan bli problem, oavsett hur mycket anpassningar man gör. 

Idiotier finns i alla yrken. Oavsett om de arbetar med barn eller vuxna. Har inget med diagnoser att göra 

Det har dock med diagnoser att göra eftersom människor med vissa diagnoser inte får söka vissa jobb. Jag tolkar TS som att hen vill ha inte bara utdrag ur brottsregister utan att även människor med diagnos ska utestängas från arbete och utbildning inom vård och skola. Hen är inte unik där, men jag tror inte att det kommer att hända, delvis på grund av att den havererade skolan har lett till stor överdiagnosticering för att få loss resurser. 

TS: jag blir föresten nyfiken på vad du ser som social kompetens. Dina exempel är väldigt orealistiska och svåra att ta på allvar, men jag antar att du har personliga erfarenheter av något slag. Det vore intressant att höra om vad som ligger bakom din trådstart. 

Jag vill inte har något förbud för vissa diagnoser. verkligen inte. Det finns ett gigantiskt spektrum men jag syftar på där det finns en omfattande problematik och där det bara blir exempelvis missförstånd för en läkare som inte kan ta till en patient eller en lärare som inte förstår gruppen och vid handledning tolkar allt bokstavligt och inte kan bemöta eleverna. 

Så jag ser mer utmaningen när det inte funkar och att det liksom är omfattande brister. 

Här lät du betydligt mindre kategorisk. 

I min värld är det inte så svart och vitt som frågan är ställd, för det handlar inte om en funktionsnedsättning, utan om en situation där du blandar ihop inkompetens och social inkompetens....

Det kommer tyvärr alltid finnas situationer som inte är så lyckade inom vården och frågan är väl snarare hur vi kan göra en bra vård, omsorg och utbildning för ALLA med de resurser vi har.

Men numera så är det väl inte längre det viktiga, utan folk ska inte... (sätt in valfri egenskap som du har fördomar mot)

På något plan har ALLA människor svårt att förstå varandra. För folk är olika, och tider förändras. Att "läsa in någon" är inte att VETA, utan det är något som blir mer eller mindre bra.

I min värld handlar det väldigt mycket om att det måste finnas utrymme att göra bra processer i vård/skola/omsorg där folk får det dom behöver. I bland blir det inte toppen, och då måste det finnas möjlighet för såväl professionella som enskilda att ta sig vidare. Det handlar inte om ett enstaka besök som blir fel, utan om att människor ska kunna arbeta med sådant som fungerar.

I min värld handlar det om något annat än diagnoser på de professionella, det handlar ju om samhället som stort... I vissa situationer gäller det att bedöma behov av vidare vård. Du kanske tycker att det är en socialt inkompetent grej, men de frågor som du och barnet får handlar ju om att bedöma hur man ska gå vidare. Det är inte alltid skönt att vara hos läkaren/skolan/etc. frågan är om det är personalens fel, eller att det suger att ha en ätstörning. 
 

Håller med Lönnsirap, och kan tillägga att personal inom ovan nämnda yrken inte alltid uttalar sig bra om dem som har diagnoser. Om man vänder på det: borde skolpersonal och vårdpersonal som uttrycker sig kategoriskt och nedvärderande om elever, patienter och föräldrar med diagnos få en varning och i förlängningen bli uppsagda på grund av hur de uttrycker sig? Jag har en del erfarenheter då jag varit på en arbetsplats men inte har varit i position att kraftfullt kunna protestera, men det är inte alltid vackra ord som nämns. 

Jag tycker rätt man( eller kvinna) på rätt plats.
Den som anställer har ju ett stort ansvar att läsa av de sökandes personlighet.
På mitt jobb är struktur, noggrannhet och hygien viktigt.
Så flera med ADHD och ADD är svåra att ha på mitt jobb medan en med OCD som vet att handskarna ska bytas med jämna intervaller och att produkterna ska vara perfekta kan passa utmärkt som medarbetare.

Den bästa läkare som behandlat min son då typ 4 år var en en liten kvinna som inte pratade svenska.
De kommunicera med kroppen, synen och de förstod varandra. Skulle denna läkare kunna vara en bra läkare för alla? Troligen inte men för oss perfekt.

Så du tror inte att personer med ADHD och ADD förstår att handskar ska bytas med jämna mellan rum? Du kände inte att du drog alla över en kam/kan nu?