Sonen är inte inkluderad.

Inser att rubriken är lite missvisande kanske men vi upplever inte att han direkt är inkluderad även om skolan uppfattar det som så. Han blir aldrig bjuden på kalas. Han blir ratad vid lek. blir inte vald när de ska ha grupper. kompisen som kommer över ibland är en eller två st. och oftast är det typ när kompisen/kompisarna inte har annat att göra. Flickorna i klassen umgås han mer med men redan i denna ålder leker de hellre med övriga tjejer än att komma över till oss och leka med sonen. 

Det där är svårt, vi har haft och har det så med vår äldsta tjej. Det man får göra är att försöka hjälpa till så att det blir lek. Hur är upp till situationerna man befinner sig i och sin omgivning. Sen skulle jag säga att det räcker med en kompis om alternativet är ingen, antalet är inget att hänga upp sig på.

Sen välja grupper, säg inte att man har kvar det på er skola? När man tänker efter är det ju helt sjukt att man tyckte det skulle vara så när en annan gick i skolan. De starka grabbarna fick välja lag och kvar sist blev alltid samma personer som ingen ville ha i laget. Men det har aldrig varit tillåtet på våra barns skolor och något jag trodde var borta för längesedan. 

Ja, har haft lite liknande, man får försöka hjälpa till så gott man kan, tex låta pojken ta med barn hem från skolan för lek. Aktiviteter kan också ge vänner utanför skolan. Det ger också självförtroende att lära sig saker som att simma, judo och karate är jättebra, bollsporter. Även om man inte har talang för bollsport är det ju viktigt tror jag att få prova på som liten, det är ju viktigt i skolan,  både på idrott och rast. Barnen lär känna varandra i lagsporter. Bjud hem föräldrar och barn. På fika eller mat. Det är väldigt skadligt för barn att känna sig utanför, det kan ge spår för livet, så man bör nog jobba lite med det sociala. 

Tack för din kommentar. 

jag håller med. antal är inte det viktiga. Jag har aldrig själv haft en hel svärm runt omkring mig och har alltid trivts bäst med några få. Samtidigt som jag är väldigt social ändå. 

vi försöker finnas där och hjälpa till men jag tycker det är svårt att få till. Bland heltidsjobb och önskan om att ha någorlunda rutiner hemma (tid för läsläxa, umgås med familjen, äta middag ihop, duscha och lägga sig) så känns det som att det hänger på helgerna att se till att få till lek. Och då har många i sonens klass iaf fotbollsmatcher osv. 
kruxet med sonen är att han (förstå mig rätt) rent kunskapsmässigt och intressemässigt hade ?passat? bra ihop med andra kompisar i klassen, där han på ett annat sätt hade blivit inkluderad. De med likasinnade intressen (Lego, bygga/konstruera, elektronik, IT) men han dras och vill hellre vara med just de starka grabbarna, som ska spela fotboll basket osv (och han har egentligen noll intresse för sport men så klart kul när han ändå vill vara med och får vara med). han vill vara Där det händer saker. Trots att han egentligen (rent socialt) inte hänger med i vad som fakriskt egentligen händer. Vet inte om du förstår hur jag menar. Men ja, det blir lite dubbelt. Hans intresse och personlighet skiljer sig åt. Det är ju så klart inte nödvändigtvis en nackdel men det är en ganska tydlig uppdelning i klassen av fotbollsgrabbarna och de andra. Jodå grupper väljs ut. Inte i klassen. Men t ex på rasterna. Vilket lag ska börja. Vem ska ingå. ?Du får inte vara med? osv. Givetvis bromsar pedagoger det då de hinner uppfatta men det existerar ändå. 

Tack! Ja! Lagsporter. Håller helt med. Sonen går på simskola men där upplever jag att alla barn liksom kör sitt. Simmar o hem. Det är en liten simskola (vald specifikt för mindre grupper mer tillgängliga simfröknar osv). Han har gått på gympa tidigare och andra aktiviteter. Men just bollsporter har aldrig fallit honom i tycke. Däremot kikade vi nu på att få in honom men så är han i en ålder där lag bildas. Och jag sa senast igår till min man att jag tycker det är så synd att det inte finns något (inte hittat iaf) där barn bara kan få gå för att röra på sig. Spela fotboll/handboll/basket utan en förväntan att delta på matcher eller Bli nästa Zlatan. Det är så hårt klimat redan. Vi var på ett öppet hus för att testa på handboll. Sonen tyckte det var jättekul. Men givetvis såg man att han ju mer tyckte det var kul att vara med andra snarare än att få till träffen med bollen. O det påpekade tränaren när jag efterfrågade tider för träning osv. ?Ja han är så klart välkommen men har ju lite att jobba med för att matcha de övriga i hans ålder?. Kändes lagom kul. 

men jag vill så gärna ha in honom om inte för annat än för gemensakapen. 

Testa tennis eller badminton, det är individuella sporter men i sjuårsåldern tränar man i grupper om fem sex barn på ett lekfullt sätt. Eftersom det är individuellt så tränar man efter egen förmåga. Min son tränade tennis från åtta till tolv år utan att någonsin tävla, men han fick kondition, bättre bollkänsla och hade roligt under tiden. Scouting är också bra för det sociala. 

Aha okej jag trodde det som var när jag var liten, Lasse och Kalle väljer lag på idrotten och alla andra står på led och hopppas bli valda. Att det sker ändå inofficiellt är ju svårare att komma åt.

Dottern har mått så dåligt i omgångar av att ha svårt med kompisar, så jag har alltid tillåtit lek i stort sett oavsett vad annat som fått stå tillbaka. Hon har fått gå på alla aktiviteter hon velat, jag har varit ledare för att kunna vara med och hjälpa till, vi ser till att samköra till träningar etc.

Nu är hon snart 12 och läget tack och lov bättre senaste 1-2 åren men man är ju orolig för högstadiet som kommer snart. 

Basket spelas som "easy basket" där vi bor. Inte så mycket regler, räknar inga poäng på cuperna och ingen hets. Funkat helt ok faktiskt. 

Parkour är ju ofta poppis bland grabbar här istället för klassisk gymnastik. På gymnastiken kan man välja en variant utan tävling där man bara tränar och är med på en eller två uppvisningar per år. 

Easy basket här är för barn födda 2017 och yngre. Barn födda 2015 har iaf några matcher och cuper. Och det är ju inte det att han inte kan eller vill vara med om han hamnar i den sitsen men generellt är det inget han efterfrågat. Generellt stressar det honom med tävlingar. 

men han vill gärna röra på sig och har Gillat både gympa simning dans, och även handboll då han testade det - men ungarna i hans ålder där var ju redan proffs typ med sina pappor som tränare. Inget fel i det men det måste ju finnas utrymme även för de barn som gärna vill vara med men utan kravet att ständigt prestera och trilskas osv 
de som vill bekanta sig med sporten, som vill lära sig men som kanske inte naturligt har en fallenhet för sporten oavsett vilken det är. 

parkour är kul ja! Det ska jag kolla upp igen. Har inte tänkt på det! Tack. 

Ja nej så har jag iaf inte uppfattat det. Det hoppa jag verkligen inte förekommer någonstans I dagens skola och förskola. 

du har helt rätt. att saker får stå tillbaka för att främja leken och gemenskapen med kompisar. och aktiviteter. Och vi försöker ju få till det också. Speciellt nu när vädret börjar blir Bättre. Fler barn ute i området osv. Lättare att få till lek.

skönt att höra att det blivit bättre för er. Hoppas att det fortsätter så. Blir själv oteoligt ledsen när jag ser att barn ej inkluderas. Och då inte bara av andra barn utan också av vuxna. Ex nu kom sonen från skolan och berättade att en kompis skulle ha kalas ?alla är bjudna? (nja det var inte alla kom vi fram till när vi pratade igenom det) och kompisen hade sagt att min son inte var bjuden men hade sedan sagt att han vill att han ska komma men måste kolla med mamma o pappa om det går då de skulle vara på busfabriken el något. O sen efteråt kommit och sagt igen nej du får inte komma. 

givetvis kan man inte lägga ansvaret på ett 7 årigt barn. Det gör jag inte. och kanske är det så att de har som regel i familjen att de bjuder några få och då de som de umgås mest med (vilket inte är min son. De umgås ibland i skolan bara). Men det slog till något i mig (därav detta inlägg) när sonen inte förstod riktigt och själv säger: det gjorde att jag kände mig utanför. 

vi pratade givetvis om detta och om att det rent krasst faktiskt inte går att bjuda hur många som helst ibland osv. Men han är själv van vid att vi antingen har kompiskalas o då bjufd  Alla (har dock ej skett sen pandemin tyvärr) eller släktkalas och då inga kompisar om inte det är familjevänner.