Barn slog mig på rumpan

vems barn? Var fanns någon vuxen? 

Vilket trauma, herregud! 😂😂😂

Det är ju bara ett barn. Inget att bry sig om. 

Man säger så klart ifrån till barnet.

Sannolikt har hon lärt sig av att studera sina föräldrar. Pappa daskar mamma i baken, mamma tycker det är kul. Med ett barns logik så daska i baken= uppskattat.

Inte alla män osv.

Kan ju ha varit ett lesbiskt par där den dominanta truckflatemamman daskat till den undergivna mamman i baken och provrörsbarnet sett det och tagit efter.

Men skärp dig för fan- varför måste man kräka ur sig sånt? 

Jag gjorde mig lustig dels över själva innehållet i trådstarten och dels över inlägget jag svarade på.
Jag tyckte det var onödigt att kräka ur sig att det måste ha varit pappan som gett barnet inspiration att daska rumpa.

Jag fattade iaf och håller helt med dig, snacka om att överanalysera

Barn tycker att det är roligt att slåss, de tycker också att rumpor är roliga, sen ska man ju försöka få dom att förstå att inte slåss men i den åldern så är de ju även i rätt (eller fel) höjd, min son slog gärna makens kompisar på pungen i den åldern (självklart sa vi ifrån varje gång men det går inte alltid in), inte fan betyder det att jag gick runt och slog maken mellan benen så det var ett upplärt beteende.

Själv hade jag kanske blivit lite irriterad om en unge sprang runt vilt på en restaurang utan att föräldrarna gjorde något men jag blir lika irriterad när ungarna går fram till mitt bord och stirrar på när jag äter, då har jag sagt att "ursäkta men vi skulle vilja sitta ifred"

Ts har ju i vanlig ordning försvunnit så allvaret i trådstarten kan man ju undra över

Jag har alltså sagt ifrån till föräldrarna och om de sitter och låtsas som ingenting säger jag vänligt (men ganska högt så att föräldrarna ska höra) till barnet

Precis så!

Helt enig.

Inga krusiduller.

Jag startade tråden dels för att andra som upplevt samma inte skulle känna sig ensamma i upplevelsen. Då jag inte fann det någonstans. Förväntade mig inte så mycket empati här men skönt att några förstår och som sagt för andras skull som inte behöver känna sig illa till mods. För mig var det traumatiskt då det triggade andra traumatiska upplevelser som jag känt i min kropp. Inte alla som förstår det och det förstår jag med. Ville mest diskutera känslor som kan uppstå och varför det händer på ett moget sätt. Sen förstår jag att det alltid finns dom som inte kan relatera men tycker om att dum förklara andra för att känna sig bättre själva och tycker om att hänga på den här sidan. 🙂
Hoppas någon kan läsa detta och känner sig mindre ensam iaf ❤️

Bästa jag läst på länge

Jag hade sökt efter en förälder med blicken.

Du vet talesättet "it takes a village..
Det är ditt ansvar att säga ifrån. "Jag vill inte att du slår mig på rumpan"

sen så är det ett litet barn. Förstår inte kränktheten, skulle  vara skillnad om det vore en tonåring.

Tack så mycket för ditt inlägg! 

Jag har varit med om liknande. Det var en flicka i 5 års åldern som gick bakom kassan där jag arbetade och klämde till på min högra skinka, jag valde att se det som en olycka och fortsatte med mitt. Då tog hon båda händerna och började klämma fritt på min rumpa. Jag bad henne att sluta och då klämde hon hårdare och tryckte sitt ansikte mot min rumpa. 

Hennes pappa tyckte det var jättekul. 

För mig var detta oerhört obehagligt. Om det hade varit en vuxen hade jag lättare kunnat försvara mig men nu var det ett barn. Henne kan jag inte bara skicka iväg på samma sätt som jag försvarar mig mot en jämnårig. 

Men alla hade inställningen "låt barn vara barn" 

Tackar!

Det mest skrämmande var ju ändå att pappan skrattade åt det, inte konstigt att flickan inte fattade att man inte beter sig så när pappan uppmuntrar det.