Barn slog mig på rumpan

Jag fattade iaf och håller helt med dig, snacka om att överanalysera

Barn tycker att det är roligt att slåss, de tycker också att rumpor är roliga, sen ska man ju försöka få dom att förstå att inte slåss men i den åldern så är de ju även i rätt (eller fel) höjd, min son slog gärna makens kompisar på pungen i den åldern (självklart sa vi ifrån varje gång men det går inte alltid in), inte fan betyder det att jag gick runt och slog maken mellan benen så det var ett upplärt beteende.

Själv hade jag kanske blivit lite irriterad om en unge sprang runt vilt på en restaurang utan att föräldrarna gjorde något men jag blir lika irriterad när ungarna går fram till mitt bord och stirrar på när jag äter, då har jag sagt att "ursäkta men vi skulle vilja sitta ifred"

Ts har ju i vanlig ordning försvunnit så allvaret i trådstarten kan man ju undra över

Jag har alltså sagt ifrån till föräldrarna och om de sitter och låtsas som ingenting säger jag vänligt (men ganska högt så att föräldrarna ska höra) till barnet