Hej! Har aldrig startat en tråd förut men känner att nu är det dags. Jag är en tjej i 30 års åldern, varit tillsammans med min kille i ca 3 år. Vi har det bra, och han är the one, ni vet. Jag har nyligen börjat på ett mansdominerat jobb. Som person är jag väldigt glad, sprallig, rolig och "annorlunda" mot de flesta på mitt jobb, på ett positivt sätt. Står ofta och små-dansar/ sjunger vid skrivbordet, och jag är bra på att ta den manliga jargongen utan att bli kränkt. Sen jag började här så har en kollega skickat meddelanden till mig utanför jobbet, jag svarar ibland för att bibehålla god stämning och för jag tycker lite synd om han. Det är verkligen inget raggigt, utan jag tror bara just denna kollega är ganska ensam och gillar mig som person. Sen dess iaf har jag låtit min kille kolla igenom min telefon, för jag vet att han är svartsjuk. Han får se allt vi skriver osv, inga konstigheter. Men för ett litet tag sen hörde kollega nmr 2 av sig, fylle-meddelande, inget "farligt". (Vi svarar på meddelandena tillsammans). Killen min har även lagt kommentarer som; ?jaha ska du hem till xxx nu? Jaha gillar du xxx k*k?? Sen dess har min kille blivit en stor bebis. han är passivt aggressiv, lägger sarkastiska kommentarer "ja men hoppas du får en jäääättejättebra dag på jobbet". Han vågar inte säga det, men jag VET att han tror att jag h*rar mig på kontoret. Å jag är verkligen bara MIG SJÄLV. Jag vet att kollega nmr 2 säkert kommer skicka något mer. Jag är inte attraherad av människan, (eller lite kanske), men vi har en skön och rolig relation. Jag dras till människor som får mig att skratta. Jag är väl medveten om att bara för man träffar den rätta, så ändras INTE människans biologi och gör att man automatiskt aldrig kommer tycka nån annan är intressant. Men jag kommer ALDRIG agera på det, kärleken för my man är för stor. Men tydligen är det ju så, att så fort man visar ett intresse och är trevlig mot en man tror dom att man vill ligga med dom. Jag har varit sååå förstående mot min kille och VARJE gång, när han är orolig, förklarat och förklarat hur mycket jag älskar han, att jag inte vill ha någon annan, att jag ALDRIG gett han en liten anledning till att vara orolig. jag försöker snällt säga att han måste jobba på sig själv, eftersom svartsjuka ofta handlar om osäkerhet. då blir han sur och kränkt. Jag själv är inte svartsjuk. jag tycker att jag är jävligt snäll som låter han kolla igenom min telefon, men jag vill inte att han ska tro att det är normalt/okej. Han borde lita på mig. Har varit 100 lojal under hela vår tid. Såååå kära ni, vad ska jag göra?
