Svartsjuk pojkvän

Jag tror att detta är ganska vanligt. Både kvinnor och män som "bara är sig själva" på sina arbetsplatser, men lyckas få arbetskollegor intresserade av dem eller kvinnor som får höra en stereotyp manlig och lite sexistisk jargong. Jag vill också tro att de flesta klarar att sätta klara gränser, för hur långt arbetskollegor får gå. Man måste ju trots allt få vara sig själv.

Denna typ av svartsjuka förekommer förstås hos både män och kvinnor. Man är rädd att förlora den man älskar till någon annan, Man är rädd att någon som är mer atttraktiv och har mer av intressant eller rolig personlighet, ska dra vinstlotten. En hel del av den typen av svartsjuka grundar sig också förstås i dålig självkänsla. Man är inte säker på att man duger, att man är optimal för den man är tillsammans med.