Ångrar att vi inte köpte huset..

Sant. Det som svider är också att jag ibland åker förbi huset då det är på vägen till en vän. Och de som köpte det har byggt ut det precis så som jag hade visualiserat det. Är så sotis. Försöker vara tacksam för mitt hus och allt jag har men känner ändå att, fa-aan jag vill också ha det läget och den utsikten. Pensionen är fixad liksom. 

Absolut så kan det vara. Det känns som att jag är mästare på att ?hitta fel? på det nuvarande och bara se det tidigare husets bästa sidor. Men det är just det där med sjöutsikt som jag älskar och verkligen hade velat ha. Jag vet att det ALDRIG kommer bli så nu då vår ekonomi inte klarar det inStickholm. Nu har vi också fått två barn som går i förskola osv i det område vi bor i (och trivs i). Försöker intala mig att vi kanske hade överbelånat oss, kanske haft nån fuktskada, behövt göra om elen osv osv i ett gammalt hus. Nu bor vi nytt - dvs typ inget att fixa med alls. Men som sagt - hade man haft det där läget andra huset hade.. då hade min själ varit lugn :)

Tack för svar. Ja det är fullt möjligt att det ligger nått djupare i detta.
jag kan liksom inte bara släppa att vi hade detta ställe/tomt, att det var ?once in a lifetime?-chans till i praktiken en sjötomt med världen bästa läge. Att vi med åren hade kunna pyssla och fixa successivt. att det hade varit värt det. Jag är på nått sätt fortfarande arg på min man som inte ville, att jag borde tjatat mer, eftersom det var mitt drömhus. och nu bor jag här vid en väg och drömmer mig bort till tomten jag aldrig fick? 
Även om vi rent ekonomiskt hade haft det MYCKET tuffare på det andra stället.