Ångrar att vi inte köpte huset..

Finns inget som säger att ni ens hade varit gifta fortfarande om ni köpt renoveringsobjektet. Finns många som börjar bråka, blir stressade, glider ifrån varandra etc under stora långdragna renoveringar och sen till slut separerar.

Sant. Det som svider är också att jag ibland åker förbi huset då det är på vägen till en vän. Och de som köpte det har byggt ut det precis så som jag hade visualiserat det. Är så sotis. Försöker vara tacksam för mitt hus och allt jag har men känner ändå att, fa-aan jag vill också ha det läget och den utsikten. Pensionen är fixad liksom. 

Även jag (och min man) ångrar att vi inte köpte tomten vid sjön, det är 20 år sedan.
Vårat säkra kort som inte var så wow har vi bott i sedan 2005 och är nöjda men när vi åker förbi det där området så känns det.
En fördel är faktiskt att vi inte hamnat i någon räntekris och att ungarna har nära till skola.

Ts, det har gått fem år, du måste släppa detta! Prata med en terapeut? Det känns som att det ligger något mer i bakgrunden för dig här att bearbeta.

Absolut så kan det vara. Det känns som att jag är mästare på att ?hitta fel? på det nuvarande och bara se det tidigare husets bästa sidor. Men det är just det där med sjöutsikt som jag älskar och verkligen hade velat ha. Jag vet att det ALDRIG kommer bli så nu då vår ekonomi inte klarar det inStickholm. Nu har vi också fått två barn som går i förskola osv i det område vi bor i (och trivs i). Försöker intala mig att vi kanske hade överbelånat oss, kanske haft nån fuktskada, behövt göra om elen osv osv i ett gammalt hus. Nu bor vi nytt - dvs typ inget att fixa med alls. Men som sagt - hade man haft det där läget andra huset hade.. då hade min själ varit lugn :)

Det låter som om du fastnat i en inte speciellt konstruktiv dagdröm. Du grämer dig för det där valet, som får bära din allmänna frustration om att du inte lever "drömlivet". 

Om du tittar lite nyktert på det hela.... Skulle det varit mysigt med renovering senaste 5 åren? Skulle du då suttit med sjöutsikt och ångrat dig, nu när räntan går upp och mitt i pandemin, när ni skulle jobbat hemma?

Jag tänker att du inte ska vara så hård mot dig själv att du dagdrömmer, däremot tycker jag att du faktiskt också ska titta lite nyktert på vad valet hade inneburit och även se på valet ni faktiskt gjorde med lite tacksamhet. 

Stör du dig på en 30-väg, skulle de störa dig på powerverktyg och damm inne...

Tack för svar. Ja det är fullt möjligt att det ligger nått djupare i detta.
jag kan liksom inte bara släppa att vi hade detta ställe/tomt, att det var ?once in a lifetime?-chans till i praktiken en sjötomt med världen bästa läge. Att vi med åren hade kunna pyssla och fixa successivt. att det hade varit värt det. Jag är på nått sätt fortfarande arg på min man som inte ville, att jag borde tjatat mer, eftersom det var mitt drömhus. och nu bor jag här vid en väg och drömmer mig bort till tomten jag aldrig fick? 
Även om vi rent ekonomiskt hade haft det MYCKET tuffare på det andra stället.

Det där med att renovera är så romantiserat.... Vi köpte hus för 10 år sedan, renoveringsbehov. 2 barn, 2 och 3 år gamla. Oj, så mysigt och roligt det skulle bli tyckte vi då. Fy fan vad vi har renoverat under deras uppväxt. Och inte är det klart än. Får ångest av tanken på att det dom kommer ihåg sen från deras barndom är mamma och pappas eviga renoverande vi har såklart gjort annat också men ändå... Vi har tack och lov inte lånat till renoveringen (en av anledningarna till att det tagit sån tid) men hade vi haft lån på  det nu så hade det varit total ångest över ränteläget! Ibland har jag övervägt att sälja och sätta oss i en hyresrätt istället för att jag blivit så less renoverandet... Så försök njuta av att ni inte behöver hålla på i ert boende, det är inte säkert att det hade blivit bättre på andra stället med stress, byggdamm och dyra räntor...

Tack för ditt svar! Håller helt med, att man kan romantisera det hela och tänka ?vi fixar det, vi kommer jobba som djur för att få det fint?, men attt det inte är så j-a kul irl.. Vi är inte händiga nån av oss ochvdrt hade varit svårt. Stället hade kostat oss drygt 4 miljoner ochvsedan hade vi behövt bygga ut ca 50 m2, dragit in vatten, lägga om tak, gjort två badrum, carport? Det hade dragit iväg. Men optimisten i mig tänker ?det hade löst sig och det hade varit värt det med tanke på läget?. Med utbyggnaden hade huset lätt varit värt 10 miljoner idag.

Jag har lärt mig att uppskatta det jag har och inte tänka om jag bara hade???

Du behöver lära dig att se skillnad på "optimisten i dig" och idioten. Självklart är det superfint och lätt i din DRÖM! 

Du gör uppskattningar av vad något kostat, utefter en dagdröm. Du har ingen ANING om vilka konflikter och utmaningar ni stött på mitt i det hela. Ovana och naiva som ni hade varit hade nån klåparfirma blåst er på pengar och ni hade fått äta gröt och jobba båda på jobbet och hemma.

Nått barn hade väl också dragit på sig andningsbesvär p.g.a. allt damm och du och maken hade kunnat ångra det valet istället.

Du kan inte backa, så sluta med att hålla på och fantisera om hur fantastiskt det hade varit. Du kanske kom undan det SÄMSTA valet du någonsin skulle ha gjort!

Vet du, exakt detta är anledningen till att jag aldrig vill bo i hus igen. Min barndom var precis det: mamma och pappa som jämt renoverade... Dränering, tak, badrummen, ytskikten, tomten som behövde höjas, syllbyte, golvbyte, kaminstallationen, köket, altanten, allmänt underhåll utöver och fan och hans moster. Det var liksom ALLTID ALLTID ALLTID något. När huset var någotsånär klart, då var det dags för mig och brorsan att flytta hemifrån. Och inte bodde päronen kvar i sitt "färdiga" hus mer än ett par år efter att vi lämnat boet. Så det där med att renovera hus kan verkligen BLI barnens barndom.

(Ja, jag har självklart andra minnen från min barndom, men detta har faktiskt påverkat mig mycket.)

Jag tror inte du kan bli av med känslan genom att argumentera med dig själv. Låt det vara en liten sorg och kanske ni faktiskt fattade fel beslut, att du hade behövt få pröva och se om ni lyckats/orkat/haft råd osv. Men du hade inte kunnat handla annorlunda eftersom din man inte ville, så lägg de tankarna åt sidan. Du kan ju inte ändra på detta nu, men kan du göra något för att komma vidare? Finns det någon möjlighet att ni kan spara till ett fritidshus som ligger vacker i stället, någonstans långt bort där priserna är mycket lägre? Försök hitta en ny dröm att fantisera kring, en dröm som faktiskt skulle kunna gå i uppfyllelse. 

Visst kan jag gräma mig över hus jag inte köpt - men oftast har det varit något annat som påverkat. 

Jag vet ett hus vi inte köpte som jag gillade väldigt mycket, både planlösning, tomt och utsikt över ängar och åkrar. Det var ett bostadsområde men väldigt lantligt.

De hade dock haft kattuppfödning i huset så det luktade... Pratade mycket med mäklaren om detta och att det skulle vara svårt att få bort lukten. 

Åker förbi ofta och suckar lite inombords. Jag vet att jag hade trivts i huset i övrigt! 

Dock, nu 10 år senare är jag tacksam för att vi inte köpte det. Jag hade förmodligen varit helt knäckt nu då det planeras nybyggnation med minst 10 villor på den fina utsikten. Så nu är jag tacksam för att vi inte bor där. 

Huset vi bor i är helt okej. Det är inte mitt drömboende, långt ifrån, men det är bra för barnen. Vi har inget nytt och visst finns det att göra. Vi bestämde oss dock för att vi inte skulle renovera sönder varken huset, barnen eller vår relation så vi har gjort väldigt lite förutom lite tapeter. Det som tar tiden mest är nog trädgården - 70tal med alldeles förmycket barrväxer som växer satan. Sakta men säkert jobbar vi bort det som är tidskrävande som vi inte vill ha kvar, men visst tar det ett par helger varje år.