Uttråkad på livet

Samma tankar här. Alla planer och drömmar innehöll alltid barnen men nu när de har flyttat hemifrån vad ska man då se fram emot. Känns som det bara är att invänta när de kan lägga på locket och gräva ner en. Bara en lång dags färd mot natt.

Mina barn är fortfarande små så jag lever nog fortfarande mycket på deras grejer. Men kan du inte njuta av friheten då? Åk på någon rolig resa själv, träffa nån eller gå på någon kurs? 

jag känner själv inte att jag har tid för sånt jag vill göra tyvärr. Bara måsten 

Sådär kände jag när jag levde med min exman. Med min nuvarande partner sedan 15 år ser jag fram emot pension och massor av tid tillsammans

Ja det kan nog vara en del i det. Men vi har små barn så vill inte lämna så lättvindigt 

Men gör något nytt då!! Med partnern, med vänner och även på egen hand!

Kan inte komma på något. allt jag vill göra är antingen för tidskrävande eller för dyrt 

Kan du räkna upp de saker du vill göra så kanske man kan komma på något liknande? Dessutom tycker jag du ska testa något "utanför boxen", något som du kanske vanligtvis inte skulle göra.

Resa till Sydamerika eller Australien (för dyrt/långt bort)
Tågkuffa genom Europa
Spendera en vecka för mig själv och städa huset/vila/träna
(vart ska familjen vara?)
ha Mer tid för mig själv 
ha tid för en egen hobby (kan inte komma på vad ens, plus veckorna är redan fullspäckade) 
Orka träna oftare (energin finns inte alltid men tränar 1-2 gånger) 
åka till kontoret oftare (hinner/orkar inte). 
Byta jobb (söker men ingen bra marknad nu) 

Ok då säger vi såhär : 
Nu får du välja en sak från den här listan, bara en sak. Sedan tar vi det vidare därifrån. 

Låter som att byta jobb vore bra för dig, så att du inte är hemma hela tiden. 

Här kommer mina motbud!

Resa inom Sverige, sök upp någon vacker ort och stanna över dagen eller tälta ute i naturen, res iväg över en helg eller liknande.
Spara till en bussresa med destination inom Europa och som gör stopp under vägen, erbjuder utflykter mm. Ja, det är fortfarande en slant men måste inte kosta många tusenlappar ändå.
Spendera en vecka för dig själv - skicka iväg familjen på resa under tiden! Även där kan man fundera på camping eller tälta. Och kolla upp om ungarna kan åka på sommarläger, det är ju guldläge för det nu!
Ha mer tid för dig själv - håller med 100 %, prata med pappan om att du behöver planerad egentid ett par dagar i veckan, han får så klart samma sak. Du kanske är borta en vardagkväll och sedan några timmar i sträck på helgen. Hur du spenderar tiden är upp till dig.
Ha tid för egen hobby - ta av egentiden du nyss "förhandlat till dig" (läs: krävt för återhämtning), gå med i en förening, ta en kvällskurs eller vad som helst. Testa något nytt!
Orka träna - ja det kanske du kan ta lite egentid för.
Åka till kontoret oftare? Varför då?? Du ska ha mer fritid, inte mindre!
Byta jobb - utmärkt idé! Du kanske ska gå en yrkesutbildning och bli något helt nytt eller bygga vidare på det du redan har.

Hur kommer det sig att veckorna är fullspäckade, av vad?

Livet är väldigt tråkigt emellanåt. Oftast faktiskt. Man får väl hitta små glädjeämnen och intressen och så. Livet blir ju inte roligare om man inte gör något åt det.

Lokförare, då är man aldrig hemma. Får se sig omkring.

Jag tänker att livet mycket faktiskt är just vardag med. Har man barn går mycket tid åt till dem, det ska lagas mat och tvättas och städas. Har man hus ska gräset klippas och rabatterna rensas. Men det är just - livet. Att känna att man har de där drömmarna med långresor och sånt är därför normalt tror jag, man har något att drömma om.

Tror något som är viktigt dock är att faktiskt - hur klyschigt det än låter - hitta glädjen i vardagen med. Den är faktiskt fin, om man ser den för det. Och däremellan bara göra sakerna som behövs. Många som tappar vardagen pga sjukdom mm beskriver ju hur innerligt de saknar den, så jag tror den är viktig även om den kan kännas tvärgrå ibland. Därför att det blir viktigt att se det lilla i vardagen och sen hitta några drömpunkter att planera för, när det är som allra kärvast.

Jag reagerar på att du inte åker till kontoret - jag vet själv hur lätt det är att bara sitta hemma, jobbar hemma deltid nu, men de dagar jag är på kontoret är faktiskt mentalt viktiga med - jag kommer från att se stöket hemma, och jag blir en kollega som får prata med andra, och klä mig vettigare. Det är fsktiskt till hjälp när det känns motigt, man tvingas bryta lunken hemma.

Jag förstår inte riktigt - hur kan du "inte ha tid" att åka till kontoret för ditt egna jobb? Om du tycker det är trist att jobba hemifrån går det utmärkt att åka just till kontoret istället?