Uttråkad på livet

Jag tänker att livet mycket faktiskt är just vardag med. Har man barn går mycket tid åt till dem, det ska lagas mat och tvättas och städas. Har man hus ska gräset klippas och rabatterna rensas. Men det är just - livet. Att känna att man har de där drömmarna med långresor och sånt är därför normalt tror jag, man har något att drömma om.

Tror något som är viktigt dock är att faktiskt - hur klyschigt det än låter - hitta glädjen i vardagen med. Den är faktiskt fin, om man ser den för det. Och däremellan bara göra sakerna som behövs. Många som tappar vardagen pga sjukdom mm beskriver ju hur innerligt de saknar den, så jag tror den är viktig även om den kan kännas tvärgrå ibland. Därför att det blir viktigt att se det lilla i vardagen och sen hitta några drömpunkter att planera för, när det är som allra kärvast.

Jag reagerar på att du inte åker till kontoret - jag vet själv hur lätt det är att bara sitta hemma, jobbar hemma deltid nu, men de dagar jag är på kontoret är faktiskt mentalt viktiga med - jag kommer från att se stöket hemma, och jag blir en kollega som får prata med andra, och klä mig vettigare. Det är fsktiskt till hjälp när det känns motigt, man tvingas bryta lunken hemma.