Hur vet man?

Är det bara jag som tänker på ett liv efter barn? Skitkul med smått, men får man barn vid 42 kan man räkna med barn hemma till pensionen. Jag kan inte för mitt liv förstå att man vill det, men jag inser att alla använder inte samma måttstock som mig.

Vill du verkligen ha barn boende hemma ända till ålderdomen? Vill du inte kunna ge desto mer av din tid, din energi och dina ekonomiska resurser till de barn du redan har? Är det rimligt att försöka få ett barn till när du redan i fantasistadiet funderar på om du ska orka?

Älskar man bebistiden kommer man nog alltid kunna drömma om och längta efter en bebis. Jag skulle låta den längtan finnas där till dagen då jag får barnbarn, om jag var du. Eller engagera mig i andras bebisar.

Men det är jag det. Bara du kan avgöra för dig själv och din familj.