Jag tror min sambos kollega är kär i honom

Jag har varit med om att jag var på min mans jobb och en kvinna ställde sig rent fysiskt på ett sätt som om hon ägde honom och ville hålla honom kvar. Tittade sen på mig på ett speciellt vis, vi kvinnor vet. Varit med om andra omständigheter då tjejen låtsas bara vlija vara, förbli en tjejkompis i gänget medan jag kunde se att hon var intresserad. Man kan väl lugnt påstå att jag inte var medbjuden och där avslöjade hon sig. Han hade inte sagt något till mig om att hon var intresserad. Det behövde han inte. Jag sa att eftersom jag alltid bjöd med honom på mina grejer (fester, af) så tog jag det naturligt eftersom han sa ja och följde med att vi kommit dit hän i vår relation. När han nu inte bjöd med mig och, eller frågade om jag fick komma med så var vi inte det och då behövde vi alltså backa bandet. Att vi kanske gått lite väl fort fram. Han blev då osäker och gick inte på de här festerna med den där tjejen. Senare kröp det fram att jag haft rätt hela tiden, hon hade varit ute efter honom. Han hade tyckt han visat han inte var intresserad men hon gick på som fan i och med att jag kom in i bilden (rivalitet). Lita på din kvinnliga intuition. De gånger detta hänt mig har han aldrig behövt säga något, jag vet och jag vet efter bara några sekunder att ha betraktat henne/dem. Jag kn väl säga så här: Det som räddat honom i de situationerna är att jag har kunnat märka att han inte har något intresse. 

Jag vet inte om din man är för snäll eller för dum. För snäll om han inte är intresserad tillbaka varför han tillåter henne hålla på som hon gör. De gränsdragningar han har gjort funkar inte, hon fattar inte eller så är hon påstridig, dominant i sin personlighet. Sen är det nog dags att han slutar skämta så mycket, kan nog ses som att han flörtar eller att han känner sig uppskattad av henne. Det ska väl gälla jobb eller? Är man så pass rolig och social och så pass mycket som kontakten verkar vara med henne via messenger så påminner det mig om det väldigt nära bandet jag har med vissa. 

Jag hade gått på den där festen och bara sett hur hon och hur han beter sig och litat på min inre röst. Det kommer avgöra mitt nästa steg. 

Det var ju då en som  höll på så där på hans jobb och dumma mig, mitt sätt att agera var att jag drog mig undan så jag ville inte vara i närheten av hans jobb, och när han kom för att hälsa på mig på mitt så släppte jag knappt in honom. Jag tror han anade ugglor i mossen då jag sluter mig om det är något. Han började då bli mer och mer att han ringde mitt jobb, bara kom förbi, och fällde nån kommentar att jag hade inte hittat nån ny på mitt jobb väl? och det måste väl finnas någon på mitt jobb som gillar mig (hur jag ser ut och är), jag svarade inte eller sa åt honom att sluta nu. 

Jag vet inte vad eller hur han gjort men det blev uppenbart att han satte ner foten, distanserade sig, attitydmässigt till den här andre tjejen på jobbet, och vips var det var så var hon borta en dag, hade gett upp hoppet och flyttat på sig. 

Det är din man som måste agera annorlunda än han gör i nuet för att ytterligare markera. Jag är ju som jag är så min reaktion är inte att slåss för honom utan jag blir bara anti, mindre attraherad av honom och drar mig ifrån, tar steg tillbaka från relationen nog för att skydda mig själv, för jag ville inte vara i den situationen. Min man ser bra ut och många gillar honom, tjejer som killar, men jag märker om det gäller något annat än vänskap från hennes sida. De jag sett varit intresserade av honom på det viset har agerat på ytan som om de tyckt om mig (men det har varit så falskt), de har försökt röra vid honom eller tränga in honom på något sätt för att rent fysiskt visa han är min, de agerar som om man inte finns (Det här med inbjudningar och om det ändå blivit något så agerat flyktigt). 

Till en tjej tappade han tålamodet då han tyckte hon gick rent för långt och sa åt henne att för helvete sluta. Han hade också påtalat min existens och vad jag betydde. Finns vittnen på detta (jag var inte själv där). 

Så visst att studera henne är intressant i detta men det som är avgörande är hur han agerar. Det kan komma en ny henne nästa dag och det är fortfarande bara han som är den som det här hänger på - hur beter han sig, vad är OK och vad är inte OK. Han blev orolig för att förlora mig och märkte att jag drog mig ifrån medan hon trodde att jag var svag och ute ur bilden. Vem följer han efter? Dig eller hon? När de var de här situationerna och jag märkte att tjejen var så på så var jag inte på, utan det var han som fick söka sig till mig. Det har varit just hur han har betett sig i de situationerna som varit det avgörande för mig. Jag måste veta att jag kan lita på honom. Jag måste veta genom hans beteende (inte bara ord) att han inte är intresserad, och att det är mig han älskar. 

Jag sa aldrig åt min vad han skulle göra. Jag var intresserad av att se hur han själv tänkte, agerade, det var a och o om jag skulle fortsätta vår relation eller inte. Ofta kan det annars bli så (med mig) att jag tydligt talar om hur jag tänker, var min gräns går, men här gjorde jag det inte. Ville se hur pass utvecklad hans egen hjärna var i detta. Jag är ju inte hans förälder. 

Jag vet vad som hände när det var den här festa-tjejen i den där gruppen han brukade ha. När jag sa att jag ville backa bandet nu, så jag hänger med kvar i mitt gäng och hans i sitt och kanske, kanske kunde vi träffas ute sen (så som vi hade det innan vi blev ett par) . Jag tänkte inte bjuda med honom fler gånger in till mitt gäng (det sa jag inte, men det var underförstått). Jag vet jag kände mig kall när jag vi pratade så och halva mig var inne på (även om jag inte sa det) att dra mig ur relationen eftersom jag tänkte att han är nog en player och då är han inget för mig. Han försökte prata med mig (länge) att det bara var så att han inte tänkt på att vi nu var ett par och att han kunde fråga om jag kunde följa med. 

Han gjorde tydligen så, visar det sig, att han gick aldrig på den där festen och han gick heller inte på de andra festerna. Han sa alltså hej då till hela gänget (eftersom hon var i det). Jag kan tycka det är lite synd, för jag tänkte på de andra i gruppen, men han sa att det var bara ett festar-gäng. Det var hans val. 

Det värsta var kanske ändå med hans jobbar kollega eftersom jag visste varje morgon att nu går han iväg till jobbet, henne då. Det var så jäkla märkligt med henne, alltså. Jag vet jag sa åt honom efteråt (då det hände blev jag helt ställd) att hur han tillät henne stå (rent fysiskt och sen så den där sjuka blicken hon gav mig som för att demonstrera han är min...han såg inte ens att jag stod där!!! men han var helt upptagen med det han höll på med. Jag har senare fått påtalat att jag skulle gå fram, men jag gjorde inte det för jag tror som sagt jag blev helt ställd, plus tycker jag det är hans jobb att han ska uppmärksamma mig, ta hand om mig om det är jag som kommer dit han är). Det jag sa var att det såg inte bra ut, snyggt ut, att han tillät henne stå och hålla på så, och att jag visste inte vad jag skulle tro, jag sa till honom att jag aldrig mer skulle hänga på. Han försökte försäkra att hon inte var intresserad av honom vilket jag inte gick på och att han inte tänkt på att det skulle vara olämpligt. Han tog alltså inte in någonting av det jag sa och då kände jag att jag är otrygg. Han tycker det är helt okej att bete sig så här och tillåta henne att bete sig så här, så drog jag mig undan. Jag funderade faktiskt på att lämna honom och sa det en gång och då blev det hus i helvete. För mig är det väldigt viktigt att man vet själv hur man ska bete sig i såna här situationer. Han tog ju bara till försvar. 

Jag tror att min reaktion på den här på hans jobb var tillräcklig för att han skulle lägga fokuset på att inte förlora mig. Även om han själv inte då fattade att hon var ute efter honom eller inte. 

Jag har aldrig varit med om att han skulle ha tillåtit messenger dem emellan, och efter kontorstid, och han hade nog inte svarat eller svarat så ytligt efter så länge att det inte gjort någon skillnad, men om jag nu känner honom rätt (efter vad jag vet hur han agerade) så hade han tagit bort den appen, möjligheten. Det första jag tror detta hänger på är hur du upplever den här tjejens agerande på festen och hur du upplever honom. Jag hade tagit det därifrån. Om hon nu är helt för honom och tror sig kunna få honom (fortfarande) så lär hon också som de kvinnor jag sett som varit ute efter min man att göra bort sig när hon blir mer aggressiv i sin jakt och det har varit där och då som min man sagt ifrån verkligen på skarpen. När det kommit dit hän skulle han inte ha några problem med att blocka henne. 

Jag vet när det var den här fest-tjejen så såg han på mig och sa "Jag är ingen player..:" han förstod nog att han höll på att förlora mig. 

Jag tror det är så jäkla lätt att man blir föräldern i relationen ut av rädsla och när man ändå är i gång att markera var ens egna gränser går, men jag tror man måste hejda sig själv där. För det är han som ska bli rädd. Det är han som ska visa var hans gränser går, inför dig, inför henne, inför andra. Jag studerade min, från avstånd. Så jag sa aldrig åt min att nu ska du blocka henne och så vidare. Det är egentligen din man som ska ha bry om det om han ska blocka henne eller inte. Egentligen är det inte du. Det är han som ska tänkta i de här banorna. Men jag känner igen mig i dig, herregud, ja. För jag tänker att hade jag steppat in för mycket och sagt åt honom så här och så här ska du göra och så hade han gjort det. Då hade jag ju aldrig vetat hur skulle han själv agera. Jag vill ha en man som har  hjärna nog att veta hur han ska bete sig i de här situationerna utan att jag ska behöva tänka och tala om det för honom. Annars är han ju bara en lite pöjk och jag vill inte ha en pöjk i min sängkammare, tack :)

Jag fattar din poäng men min reaktion var att jag ville inte ta i honom öht utan ville veta hur han tänkte agera. Jag skulle omöjligt då kunnat spela att jag ville ha honom ännu mer än innan. Vi hade inga problem innan. Vi hade det bra.

Jag förstod att det var en risk att jag drog mig ifrån mentalt, fysiskt, men jag kunde inte fixa situationen på annat sätt, det skapade tydligen i honom att han jagade mig, och såg till att få slut på eländet så de här tjejerna fattade. 

Sen har jag fått ta beslutet själv att jag valt att leva med en man som är såklart inte bara attraktiv för mig, han är attraktiv för andra också (inte alla såklart, vi har alla våra olika smaker). Jag tror han var så van vid det här att han bara såg det ur sitt eget perspektiv och tänkte att ja men det är ju lugnt, jag vet vad jag står, men då får man bevisa det när sånt här händer. 

Jag tror att det är mer viktigt att mannen signalerar för den andre kvinnan i sällskap med en och utan en att det är inte den andre kvinnan han vill ha. Jag tycker TS ska vara så som hon annars alltid är, innan allt det här hände, om hon kan, men det är inte en självklarhet att man kan styra det. 

Jag tror att är man för på än hur man är annars bara för att den andre kvinnan är där så lär nog den andre kvinnan förstå att man spelar över för att man ser den här andre kvinnan som ett hot. Hon ska inte vara ett hot. Och han sitter i mitten som en jävla mes. Nä fy f-n sån hade jag inte velat ta i. Han får sluta mesa sig och visa var gränserna går annars är han inget för mig. Då kan hon f-n ha honom, ursäkta mig. 

Normalt sätt om vi är ute och så och jag ser hur kvinnor tittar på min man så blir jag bara stolt att han är min. Det är när han inte tar det på allvar när det börjar bli allvar, när de närmar, bär sig åt så som jag har varit med om som jag känner att jag inte ska bli satt i den situationen öht utan han ska ha stoppat detta innan det kommit dithän och inte vakna upp för sent. De här tjejerna som har skapat ett problem för oss är i sig själva dominanta, drivande och bryr sig inte särskilt om vad andra människor tycker utan ska trycka igenom, på sin vilja på andra, så det krävs mer för att dessa ska fatta, man ska absolut inte ge dem lillfingret för de tar hela handen då. Mitt X var faktiskt som de här tjejerna och det jag skäms för att medge idag är att jag blev kär i honom för han var kär i mig. Senare i relationen så insåg jag ju hur han var, och hur jag var, och att vi inte passade. Även när det höll på att ta slut och sedan tog slut så fortsatte han på samma sätt som innan, det här att trycka på, att det han vill, det ska gå, att jag skulle tillbaka. Jag tror i grund och botten så är jag och min man för snälla av oss, men vi har tuffat till oss (han har för övrigt alltid varit mer tuff än jag varit). Just med den här typen av personlighet som tjejerna haft (och mitt X) så kan de sidorna vara bra i andra sammanhang (mitt X är duktig på sitt jobb till exempel), men vara förödande i andra. Man måste verkligen anstränga sig, visa för den här typen att STOPP HÄR! Annars bara de kör över. 

Det här andra du skriver håller jag med om, att man ska bonda liksom, och hitta på roliga saker ihop, prata mycket, om allt möjligt, ha intimlivet så, så man inte kommer ännu längre ifrån varandra. Men jag tycker också att han ska veta att släpper han in vad fan som helst i vår tvåsamhet så ska han inte tro jag vill ha honom ännu mer. Han ska vara rädd om det han har och beskydda det. Visar han mer och så vidare så signalerar han var hans prioriteringar är och då kan man känna sig mer skyddad och släppa ner garden. Jag insåg inte hur mycket det här hade påverkat mig förrän efter jag fick höra att hon slutat på sitt jobb. Jo förresten det var en gång jag fräste åt henne så hon blev helt tyst för en gångs skull då jag verkligen kände vreden i mig ta över. Annars så gick jag bara i detta. 

Min man gjorde misstaget att försvara sig, och henne, bara för han inte insåg då att hon hade den typen av känslor för honom men sånt kan vi kvinnor se. Jag kunde se det med mitt X också när det hände (men han visade inga för den kvinnan och det visade sig såklart sen att jag haft rätt, så jag litar fullt ut på mig själv när det gäller sånt här. Senare har de här männen äntligen vaknat. Jag tror det är det också som kan göra det lite problematiskt, att de vaknar till för sent, när då kvinnan, så de fattar, vill verkligen få fram budskapet att de är intresserade.  

Om du/ni tror det är fel taktik att klippa av så att hon tror du är avis så tänker jag att vad han kan göra är att eftersom han ska börja nytt jobb glesa ut kontakten, det brukar man ju göra ändå om man ska byta jobb och så? 

Om han däremot sitter på mer info än vad du gör i nuet, eller han kommer göra, och vet 100% att hon är intresserad (min fick veta på mer än jag senare) då måste han ju markera med att klippa tänker jag. Då är det inte överdrivet eller skulle visa på att du skulle vara avis? 

Av egen erfarenhet tror jag hon är som de tjejer jag sett efter min man. De blir mer desperata och aggressiva och kan kompromissa, så att TS är inbjuden nu som hon aldrig varit förr tidigare talar för det. Det positiva är att ju mer hon blir så desto mer borde tålamodet tryta även hos den mest snälla, upptagne killen. Jag har varit med mer om detta gällande min man som jag tror är för snäll, än mitt X. Jag visste inte om det då men mitt X fick för sig att den här kvinnan (i vårt fall) kontaktat mig, vilket inte var sant. Han kunde bli väldigt obehaglig om han ville och tydligen så hade han sökt upp henne sedan. Hon verkade genuint rädd sedan. Så exet överdrev på sitt vis, men min nuvarande var för snäll men kunde bita ifrån när han väl förstod, och avlägsna sig helt. Jag kände mig otrygg på ett sätt att mitt ex kunde bli så obehaglig mot andra (kvinnan då) om han uppfattade från mig att det var något fel, men otrygg på ett helt annat sätt med min man som inte insåg och var för snäll. Tills han inte var det längre. Gäller kanske att hitta den där balansen för TS:s man.

Fast jag inte håller med Extremt Hett här så tror jag ändå jag förstår mig på tankesättet, men det är då mer om man är missnöjd i sin relation, är olycklig och inte känner sig sedd, hörd, förstådd, älskad av sin partner. Då är faran där att båda två kan då få det behovet uppfyllt av någon annan som visar intresse och faran är då att man glider ännu längre ifrån sin partner. Att den andra då tar hem poäng. Jag fattar det så har TS och hennes man hade det bra ihop innan allt detta och nu trots detta ändå bra. Jag hade det bra med mitt X när det hände som hände och likaså den man jag är med nu.

Min man brukade säga att de kan flörta hur mycket de vill, men ingenting kommer hända om inte han gör något. Men han förstod inte att han måste markera mer än han gjorde. Inte vara så jävla passiv som han var för det är också att godkänna något. Han lät ju de här kvinnorna hålla på, det var signalen att det var bara att fortsätta, till nästa steg. När det då kom till nästa steg var då han reagerade. 

Jag håller med om att det är männen som detta händer som ska bli rädda och vara de som anstränger sig mer för sin kvinna för att visa att hon kan lita på dem. Jag tog ett känslomässigt och fysiskt avstånd rent instinktivt, osäker på vad som höll på att hända. Bilden var inte riktigt klar för mig. Sen kan man bli bitter för att man ens behövt bli utsatt för det.

Jag har aldrig utsatt mitt X och min man för det då jag sätter stopp långt innan. Jag har jobbat i förväg för att förhindra så att man inte når dit där TS man nu nått. Det har varit av respekt för den jag är tillsammans med, men också respekten, integriteten för mig själv. Jag vill inte befinna mig i någon sådan situation. Jag ser inget positivt med det. Och ser man något positivt med det, föder det ens ego och man sårar, gör sin partner osäker och så vidare, då ska man inte ha belöningen att partnern kommer anstränga sig än mer och må bästa kvinna vinna typ. Vem f-n vill vinna en sån? Nej, man vill ge bort en sån. 

Jag hade gjort skillnad på mitt professionella liv och mitt privata och inte haft de här kontaktvägarna öppna för arbetskamrater. Särskilt aldrig någonsin de manliga. När de har försökt (för det har de) så har jag inte svarat och sagt sedan att jag jobbade inte då. Verkligen markerat att enda anledning varför vi har kontakt är under arbetstid och då en professionell kontakt, inget mer. De jag har de öppna för är bara sms för väldigt nära och få kvinnliga kollegor och vi sköter det bra. Inte hela konversationer på messenger som kan hända dygnet runt. Jag har inte vetat av något sådant från mitt X eller min man. Det glider alltför mycket in i det privata livet då. Då hade man verkligen undrat. 

Om vi inte hade behövt gå på den där festen så hade jag heller inte gjort det då som 000 skrev. Jag och nuvarande gick aldrig mer på någon fest eller umgicks för övrigt efter vi hade det där samtalet. Jag förbjöd honom inte, men tror att hade han gått (och jag inte med) fast han vetat om vad jag visste då så hade jag lämnat. Han måste själv veta hur han ska bete sig, jag ska inte som annan förälder behöva tala om det för honom. Man vill inte ha en man som tänker som en idiot (=är en idiot).