Fröken Allvar skrev 2023-05-25 09:13:17 följande:
Jag citerar igen för att det ökar chansen att du ser mitt svar. Ditt svar var också bra, jag fattar mera, och det förtjänar att synas. Du behöver egentid och det klashade med din väns stora behov av att ha dig nära, som du inte kunde uppfylla trots att du ville vara hennes vän.
Det som sårat mig är olika saker, men en sak som jag skulle kunna se annorlunda på är att en del människor (mig själv inräknad) gör tokiga saker när de inte mår bra som Sunshine84 skrev. Jag kan vara förlåtande mot enskilda tokerier. Andra förlåter mina!
En annan sak som jag nog måste acceptera som vuxen är att jag inte har mina vänner runt mig hela tiden. Jag drömmer om regelbundenhet, någon som kunde promenera och fika tillsammans någon gång per månad i alla fall utan att det ställs in. Jag blir sårad när det ställs in och ändras mycket, då det får mig att känna mig bortprioriterad.
Jag kan tänka mig att andra tänker tvärtom "genom att boka in visar jag att du är viktig", men många avbokningar i flera år där man ser att det finns tid för att träffa andra har gjort mig väldigt ledsen. Jag ska vara någon man pratar i telefon i timmar med bara, när det passar.
En person jag inte haft kontakt med på många år nu ringde mig när hon kände sig ensam på fredagkvällar, ett par andra personer skrev i messenger sent på kvällar och ville att jag skulle dyka upp på stan någon timme senare. Jag tror att jag givit en bild av problemen som uppstår om man inte är "allas favorit" utan snarare "allas reserv", och ställer upp på det för att man blir helt ensam annars.
Nu är det inte så längre eftersom jag inte har kontakt med de som gjorde så, och de jag har kontakt med nu litar jag egentligen på, men är lite bränd av mina erfarenheter.
Jag har kommunicerat både med dem jag inte har kontakt med längre och dem jag har kontakt med nu.
Hade jag haft särskilt många vänner i den stad jag bor numera, hade jag definitivt haft tid för dem minst en gång i veckan om ingen stort hänt och jag var inne i en överarbetad och deprimerad period. Då kan det hända att jag bara sover på frititiden. Mitt problem är snarast att jag inte klarar av att arbeta heltid, men tvingas att göra det ändå. När jag varit sjukskriven delvis orkar jag mer med vänner.
Jag tycker inte din reaktion är överdriven då som du beskriver det.
Jag har en av de där vännerna kvar som bara vill ses ibland och avbokar ofta, nu tror jag att i hennes fall det beror på fysisk och psykisk ohälsa också, även om hon inte säger det. Därför har jag ändå inte gett upp vår också väldigt långa vänskap. Det kan även vara ibland när vi ses att hon är lite "mycket" för mig, dvs väldigt intensiv och vill helst att jag ska stanna i flera dagar fast vi bor i samma stad. Sedan efter det vill hon kanske inte ses på flera månader, så jag kan förstå det där med regelbundenhet också. Även om jag själv inte orkar alltid.
Att man väljer bort något inbokat för en aktivitet med en annan person tycker jag bara är dåligt beteende.
Överlag tycker jag det är svårare att hitta bra vänner som vuxen.
