Mitt liv är så överfullt av olika krav och måsten så att jag känner mig helt mentalt utslagen. Många saker jag företar mig eller som jag skulle vilja ta mig ann blir bara pannkaka. Ibland känns det som jag har en lyxsituation och bara sitter och gnäller när jag borde kliva ur alla offerkoftor, spotta i näven och kämpa på men det känns så himla tungt så när jag har lite ledig tid att styra över själv så är det som botten har gått ur och ingen ork går att uppbringa. Det känns som hela livet är som en galen roman. Å vad vill jag ha sagt med det? Jag vet inte.
