• Anonym (Mammma)

    Hjälp mitt barn!

    Min dotter B är 10 år. Våran situation är ohållbar, speciellt för B eftersom hon inte mår bra.  B har alltid haft problem med utbrott och hade svårigheter med tal och språk som liten.

    B vägrar gå till skolan, den här veckan fick jag henne till skolan tre gånger. Den här morgonen så bråkade hon en hel timme, slog mig minst 50 gånger. Påvägen till skolan började hon skrika på mig och kalla mig för könsord, sen slog hon mig på armen hela vägen dit. Jag försöker köra med lågaffektivt bemötande, jag höjer inte rösten utan försöker vara lugn och tydlig.
    att få in henne i skolan tog också en stund, tillslut grät hon i min famn innan hon gick in i skolan.

    skolan anser att hennes beteende är fullt normalt när jag har berättat om problemen. Jag har bett dem kontakta bup för en utredning eftersom när jag själv ringer bup om hjälp så säger den att skolan måste tycka något är fel med.

    hemma är utbrotten många, så fort hon inte får exakt som hon vill eller att det blir som hon tänkt sig så blir hon rasande.
    hon slår mig så mycket. När jag höjer rösten till henne eller är sträng så skriker hon hjälp och aj mamma slår mig. vi bor i lägenhet så det är lyhört till andra grannar?
    hon är väldigt kräsen med maten och svälter hellre sig själv än att något som inte duger. 


    hon hatar att sova. Jag har två yngre barn som är femtio gånger lättare att natta. B har svårt att komma till ro, jag brukar lägga mig i hennes säng men då blir hon arg och skriker. det brukar sluta med att hon kommer till min säng vid 00 tiden och somnar hos mig.

    hon leker nästan aldrig med kompisar och vägrar gå på aktivitet. Jag har försökt med alla sorters sporter och aktiviteter men hon vägrar. Hon sitter mest mobilen och det är en ständig kamp att få henne att lägga ner den. 

    B hatar att kamma sig, borsta Tänderna, byta kläder o.s.v och även där är det ett ständigt jobb att försöka få henne attt ta hand om sin hygien. Att få henne att duscha ska vi inte ens gå in på?

    jag kan fortsätta en hel dag att skriva om B svårigheter och utbrott. Jag avgudar min dotter och vill så gärna att hon ska må bra.  Det ligger förmodligen någon diagnos bakom men bup hjälper mig inte eftersom skolan inte tycker att det är något problem där. Skolan säger att det är vanligt att inte vilja gå till skolan när man är 10 år?

    har ni några råd för att få B vardag att bli bättre eller tankar om det är någon speciell diagnos? Jag har två barn till som älskar B hejdlöst men tycker att situationen med henne är rätt jobbig. 

  • Svar på tråden Hjälp mitt barn!
  • PappaLongstocking

    Hej, låter som en väldigt jobbig situation, har själv ett barn med utredda diagnoser, Autism och ADHD och en hel del om det du berättar är liknande mitt barns. Skit i skolan, gå till vårdcentralen, funkar inte det så ligg på BUP, jag ringde dem under en period varje dag för att de skulle komma igång med utredningen av mitt barn. Utan fastställd diagnos gör skolan ingenting. Med diagnos har mitt barn fått ett helt annat stöd vilket även förenklat livet hemma då skolan kräver något mindre energi från barnet nuförtiden.

    Lycka till :)

  • Jemp

    Låter tufft och givetvis måste hon/ni få hjälp! 
    Vem är du i kontakt med på skolan? Lärare/kurator/skolsköterska...? Jag har för mig att det finns erfarenheter här om att skolan inte alls behöver se svårigheter eller remittera, men du kommer säkert få mer svar av de som har mer erfarenhet. 

    Tills vidare: har ni testat att hon somnar i din säng direkt? Övriga svårigheter blir ju säkerligen inte lättare med för lite sömn. 

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (ADHD och autism)

    Jag är mamma till en flicka med ADHD och autism och jag får väldigt mycket igenkänning av din berättelse.

    Försök stötta din dotter på ett stabilt, snällt och mjukt sätt. Att försöka tvinga henne till skolan genom att handgripligen ta henne dit gör bara att din dotter "kaosar" och situationen eskalerar till något som blir hemskt för er båda. Att forcera henne på det sättet kommer INTE att höja hennes skolprestation i det långa loppet. Det enda man åstadkommer genom ett sådant tillvägagångssätt är att skapa mer aggression och ångest hos dottern. Eftersom du ändå tidvis lyckas forcera dottern till skolan så tycker lärarna att problemet nog inte är så stort. Dottern håller säkert ihop sig under skoldagen så lärarna får inte se hur kaoset ser ut.

    Det är när barn uppfyller kriterierna för "problematisk skolfrånvaro" som vägen till NPF-utredning blir rejält kortare. Jag kommer inte ihåg hur många veckor barnet behöver vara hemma för att uppfylla kriterierna. Men mitt råd är att du såklart ska vara stöttande och uppmuntrande till att dottern ska gå till skolan. Men blir det tvärstopp från dotterns håll, så låt bli att forcera ytterligare. Din dotter är nu 10 år. Hellre att hon är hemma helt i 1-2 månader nu och sedan blir satt i kö för NPF-utredning, än att hon blir forcerad termin efter termin med aggression och ångest som följd och dessutom aldrig får någon utredning. Tillslut kommer dottern att gå in i väggen och då inträffar den där problematiska skolfrånvaron ändå. Så låt henne stanna hemma om hon känner att hon inte mäktar med. Tillslut kommer hon att bli utredd och får hon då en NPF-diagnos eller två så kommer hon att få rätt till anpassningar.

  • Anonym (ADHD och autism)
    GabbiFlink skrev 2023-05-26 12:30:18 följande:

    Lämna bort! Vi lämnade vår på ett daghem som sen blev permanent, var det bästa vi gjort! Besöker väldigt sällan 


    Hahaha :) Jag fick mig på riktigt ett gott skratt, tack :)
  • Anonym (Mia)

    Jag blir otroligt upprörd och ledsen när jag läser om hur ni har blivit bemötta av BUP. Har ni inte ens blivit beviljade en psykologkontakt? 


    Jag har blivit tipsad om boken ?Svart bälte i föräldraskap? av Lotta Borg Skoglund och Martina Nelson. Att läsa saker Svenny Kopp och Maria Bühler har skrivit kan också rekommenderas. De har skrivit böcker, men googlar du så finns det filmade föreläsningar, radioprogram och kortare artiklar också. 


    Har ni kontakt med elevhälsan? Om inte så prata med dem. De kanske också vet om skolan har någon grupp som jobbar med barn med problematisk frånvaro. 


    Du kan också kontakta föreningen Attention. 


    Ge inte upp! Fortsätt sök hjälp. Till sist kommer ni att stöta på rätt person med rätt kunskaper. 

  • Anonym (Tips)

    Som flera andra nämnt, ligg på BUP och strunta i skolan. Oavsett vad utredning visar så får du en kontakt med dottern som känner att du ser henne. Du behöver den kontakten sen i hennes tonår. Prata, prata, prata med henne, meddela att du ser henne och att det är du och hon mot världen.


    Läs böcker, jag kan också tipsa om Maria Bühlers Flickor med autism och adhd : en guidebok för föräldrar och professionella. Den går jag ofta tillbaka till trots att jag jobbat i drygt 15 år med barn med funktionsvariationer och har haft fokus på det professionella perspektivet. 

  • Maac

    Sluta "rädda" situationen genom att tvinga henne till skolan. Det låter inte som att det är värt det, plus att signalen om att nånting är riktigt fel kommer nå skolan. Polletten kommer trilla ner och förhoppningsvis förstår skolan då om inte tidigare. 

    Ibland får man "misslyckas" med att reda ut/täcka för en situation och låta andra se hur illa det faktiskt är.

    Hoppas ni får hjälp snart!

  • AndreaBD
    Maac skrev 2023-05-27 08:35:25 följande:

    Sluta "rädda" situationen genom att tvinga henne till skolan. Det låter inte som att det är värt det, plus att signalen om att nånting är riktigt fel kommer nå skolan. Polletten kommer trilla ner och förhoppningsvis förstår skolan då om inte tidigare. 

    Ibland får man "misslyckas" med att reda ut/täcka för en situation och låta andra se hur illa det faktiskt är.

    Hoppas ni får hjälp snart!


    Nja, det är inte säkert. Jag har jobbat med hemmasittare. När de väl hamnar hemma så är det alltid svårare att komma tillbaka. Dock är jag inte heller säker om det kan vara lika skadligt att tvinga ett barn till skolan om barnet gör massivt motstånd. Då kanske det blir en sån motstånd, så att det är lika illa. Svårt att säga. 
  • AndreaBD

    Vänd er direkt till BUP! Ni behöver inte ha skolan med där alls. Om BUP sedan skickar dottern till utredning så måste skolan fylla i en blankett och det kommer de ju att göra. 

  • Anonym (Lis)

    Tjata på skolan! Tjejers adhd diagnoser tex ställs oftast senare i livet och missas i skolan eftersom de jämförs med pojkarna och inte anses vara ett problem då de ofta inte stör i skolan.

    eller som fler sa, låt henne vara hemma då om hon vägrar.

    olika regioner har lite olika tillvägagångssätt gällande bup, googla och sök alternativa kontakter om skolan inte hjälper till. I göteborg finns omtanken och en väg in, kanske finns något liknande där du bor. Eller prata med vc som en start.

  • Maac
    AndreaBD skrev 2023-05-27 08:42:20 följande:
    Nja, det är inte säkert. Jag har jobbat med hemmasittare. När de väl hamnar hemma så är det alltid svårare att komma tillbaka. Dock är jag inte heller säker om det kan vara lika skadligt att tvinga ett barn till skolan om barnet gör massivt motstånd. Då kanske det blir en sån motstånd, så att det är lika illa. Svårt att säga. 
    Ja, jag är inte expert på hemmasittare. Men tänker att det är ett desperat försök att försöka få budskapet att nå fram. 

    Samma med barn som ligger långt efter i skolan men klarar sig nästan flytande tack vare massiva insatser hemma. Typ lägga ner alla kvällar och helger för att komma ikapp pga koncentrationssvårigheter. Eftersom det nästan funkar gör skolan ingenting. I de fallen kan det vara värt att "misslyckas" och sluta hjälpa till så förbannat, så att skolan lyssnar.
  • AndreaBD
    Maac skrev 2023-05-27 10:16:39 följande:
    Ja, jag är inte expert på hemmasittare. Men tänker att det är ett desperat försök att försöka få budskapet att nå fram. 

    Samma med barn som ligger långt efter i skolan men klarar sig nästan flytande tack vare massiva insatser hemma. Typ lägga ner alla kvällar och helger för att komma ikapp pga koncentrationssvårigheter. Eftersom det nästan funkar gör skolan ingenting. I de fallen kan det vara värt att "misslyckas" och sluta hjälpa till så förbannat, så att skolan lyssnar.
    Hm. Om man har såna koncentrationssvårigheter att man måste jobba alla kvällar och helger, då skulle jag verkligen rekommendera att prova med medicin. Det brukar göra stor skillnad. De blir annars lätt utbrända. Har man redan svårt att koncentrera sig och sen ska man plugga på kvällar och helger.... 

    Orsakerna till att barn blir hemmasittande brukar ofta ligga på det sociala planet, inte på koncentrationssvårigheter. Hos vissa kan det vara en slags social fobi. Många har svårt med det sociala och hamnar i bråk med andra. 

    Min erfarenhet av mina egna barn - sonen har svår ADHD, dottern lindrigare - är att det behövs både hjälp i skolan och från föräldrarna om det ska fungera. Jag skulle inte ha vågat lägga ner hjälpen hemma. Man vet aldrig hur ett barn reagerar, om de ger upp t.ex. och blir hemmasittare då. 
  • Anonym (J)

    Jag väntade inte på skolan, jag skrev en egenremiss på 1177 ?Första linjen? de kontaktade mig och nu står min dotter i kö.

Svar på tråden Hjälp mitt barn!