Livskvalitet före vs efter "skärm"

Jag älskar min telefon. Chatta med vänner, med mamma, skicka bilder till folk som bor långt bort, läsa nyheter. Jag använder den mycket. Datortid har jag i princip absolut noll utanför jobbdatorn och TV ser jag inte annat än klipp på telefonen, små barn som läggs tidigt och sen är det ju mkt annat att ta tag i.

För mig är det inga problem eller något negativt, men jag gör mkt annat med, jobbar i timmar i min trädgård, tränar etc. Känner jag att det blir för mkt skärmtid med telefonen så lägger jag bort den mer bara.

Jag sitter för mycket vid datorn och vet inte hur jag ska ändra på det. För det första måste jag använda den mycket på jobbet, det kan jag inte göra så väldigt mycket åt, men hemma har jag internet och tv-serier och mobilspel som är roliga. Svårt att veta hur man ska göra...

Jag är glad att vi inte hamnat där, vi har varit restriktiva från början och haft VÄLDIGT hårda regler hemma kring skärm.

*Begränsat användande per dag, med möjlighet att "spara" lite tid till helgen så att vårt äldre barn kunnat sitta med Minecraft kanske 2h i sträck max
*Alla telefoner förvaras i hallen nattetid - inga skärmar i sovrummen
*Yngsta barnet är född 2017, aldrig haft en padda i sin hand. Gällande mobiltelefon så vet han att man kan fota med den och prata med folk. Vilket är vad han behöver veta just nu.
*Inga skärmar eller mobiler vid matbordet. 
*Inte telefon i soffan samtidigt som man kollar tv, man behöver inte ta upp den direkt när det blir reklam. 

Äldsta barnet är tonåring nu och vi pratar mycket om det här. Inspireras mycket av vad jag själv lärt mig via föreläsningar om stresshantering mm där man ju får höra hela tiden att man behöver avlasta hjärnan. Att man inte ska ge hjärnan mer "input" sista timmen före sänggående tex. Det är självklart för varenda vuxen som varit på en sån kurs eller föreläsning, ändå låter man sina tonåringar ha mobiltelefonen i sängen. Konstigt att de sover dåligt?

Även detta med att planera sin tid, för jag kan låta hurtig och väldigt strikt här men jag kan förstås också fastna i ett scrollande ibland och inse efter 45 min att jaha - det var den promenaden. Det är gjort så! Det är byggt på ett konstant flöde som människan får svårt att motstå. Istället behöver man planera, och jag tilltalas mycket av den mentala tallriksmodellen som bl.a Sissela Nutley pratar om. Att man behöver många olika delar i vardagen för att må bra. Sitta och slöscrolla kan absolut vara en men inte bara. Och det är inte kul att i efterhand konstatera utfallet av sin tid i den vecka som varit. Jämfört med att göra en plan som man försöker följa för att må så bra som det går. Och när äldsta sitter med läxor tex, så har han inte telefonen i rummet. Utan jag har lärt honom att du kan plugga effektivt kanske 45min. Sen tar du dig en kvart att kika på telefonen. Stäng av notiser. Du tar den kvarten och sen lägger du bort den. Lite typ "pomodoro". Då får man ha telefonen den kvarten utan dåligt samvete men man har den inte liggande på skrivbordet där den pockar på uppmärksamhet konstant. 

Äldsta barnet fick också tidigt digitala läromedel i skolan vilket gjorde att vi tyckte att han i mångt och mycket använt upp sin skärmtid när han kom hem. Så som du skriver också, har man kontorsjobb så är det mycket skärm. Och så är det även för mig. Jag behöver koppla bort och koppla av på min fritid. Samma gäller förstås barn, ännu mer för barn. 

Nu först när man backar om digitaliseringen i skolan och undersökningar visar att många tonåringar mår dåligt psykiskt så kan jag väl känna att vi gjort rätt i alla fall. Det är inte för att vara elak utan det är för att det inte är sunt att sitta med telefonen i handen 8h per dag. Det finns en riktig värld där utanför, gå en promenad med kompisarna och prata face to face, gå till donken och köp en glass. De har alltid varit välkomna här. Och nu med lilla barnet när han tar hem kompisar, vi spelar spel, de kastar boll, bygger lego. Finns inget behov av tv eller skärm om man låter dem fundera en stund hittar de alltid på nåt att göra. 

Tack!
Jag känner mig som en "amish" - förälder ibland och som en otrolig bakåtsträvare men jag kan bara inte tycka att det är sunt så som det har blivit. Jag och mina jämnåriga mådde också skit mellan varven men inte så här! Och jag är gärna med som en kraft åt andra hållet när det gäller de yngre barnen så att de ser att vuxna faktiskt inte måste sitta med en telefon i handen för jämnan eller att det bara är skärm som gäller. I sommar ska jag lära den yngre att spela kort och lägga patiens