Livskvalitet före vs efter "skärm"

Jag tillbringar alldeles för mycket tid vid en skärm, tycker jag. 

Datorskärm i jobbet + mobilskärmen som är en förlängning av datorn. Privata mobilen på lunchen och läser ikapp nyheter och flöden.
Privata mobilen hemma med samma användning. TV med någon serie på kvällen. Check av flöden innan jag somnar.

Ok. Jag tränar varje dag och det tror jag är min "räddning".

Hur tycker du att din livskvalitet påverkats av vårt beroende av skärmar och information?
Hur fördelar du din totala vakna tid mellan "utan skärm" och "med skärm"?

Rör vi oss åt rätt eller fel håll?

Det vore intressant att få ta del av era tankar kring detta.

Oxå jag älskar min telefon och min dator.  //
Men har vi blivit lyckligare med dem? Har vår livskvalitet ökat?

Jag tycker att mitt liv berikas av att jag kan "nå allt närhelst jag önskar". All information finns där direkt. Men jag märker också hur det triggar mig. Jag vill sitta med telefonen. Jag vill hitta nyheter. Jag vill ha information. Jag vill kommunicera - vilka är online? Jag vill kolla flödet - vad har folk för sig?

I sommar ska jag och frugan göra ett experiment. Vi ska ut i landet med husbilen. Vi köper en mobil som bara går att ringa och sms:a på. Sen stänger vi av våra mobiler och tillåts använda dem endast när vi måste ha tag i information.
Det kommer bli väldigt spännande att se om vi lyckas hålla dealen och hur den i så fall faller ut. Vad blir utfallet? Vinster? Förluster? Aktiviteter? Mer och fler samtal? Konflikter? Kärlek?

Vi/samhället rör oss helt åt helvete åt helt fel håll och det finns ingen ljusning i sikte.

Läste ny forskning i veckan som visade att barn som läser tryckt text utvecklar ett markant större ordförråd än de barn som bara läser skärmtext.

Det är fel från första början när man sätter läsplattor i barnens händer redan i 3-årsåldern istället för böcker. Är alldeles för tidigt och det är ingen brådska med att datorisera barnen.

Lata föräldrar tycker det är smidigare att låta barnen använda datorer istället för att läsa böcker för dem.

  Amish-liknelsen träffade mig hårt! Jag skrattade gott!
Jag håller med dig till 100%! Mobiltelefonerna är den optimala drogen och de talar till alla tre stora hormonpåslag som människan går igång på: Dopamin - adrenalin och oxytocin.
Det har också vuxit fram en parallell verklighet med alla sociala medier som jag undrar om den verkligen är bra för någon. Individualismen har fullkomligt exploderat. Unga som gamla lägger ner timmar varje dag på att bygga varumärket "JAG". Alla vill bli "kända" eller "bli något". 
När jag scrollar i sådana flöden känner jag många gånger hopplöshet och nedstämdhet. Det är som om alla skrek "SE mig!! ÄLSKA mig också..."

Jag vet att folk älskar tatueringar. Men för mig har tatueringar blivit lite som dessa flöden. Man vill göra NÅT för att sticka ut! NÅGOT för att NÅGON ska uppmärksamma mig! -Sen är det helt fritt fram för alla att skaffa tatuering, såklart. Men det är som om det där varumärket har tagit över verkligheten ibland.

Hjärnan ger helt annan respons på skärmtid än på tidningar, böcker etc. Det är starkt beroendeframkallande. Dessutom är läsförståelsen sämre när man använder skärm än att läsa en fysisk text.

Lär stämma bra. Jag vet i början av mitt internetberoende att jag ofta kände mig stressad när jag läste på skärmen, till skillnad mot när jag läste en bok eller en tidning, som istället hade en lugnande effekt på mig.

Lite att man kände sig som någon hetsig datanörd av det stereotypa slaget, en ivrig hacker eller något.

Och jag som ökade min läsförståelse och ordförråd extremt på engelska av att läsa tester online är väl felkopplad då? Läste alltså noveller i worddokumentformat och kunde gå in i dem på samma vis som jag gjorde i böcke.

Jag antar att vi är olika. Jag skaffade som sagt internet så sent som 2007, när de flesta andra hade haft det länge. Det gjorde att jag blev mäktigt entusiastisk när jag väl fick internet. Jag fick den där överväldigande ivern av att äntligen kunna surfa och utforska och vara en del av nutiden. Och då hade jag ändå haft speldatorer som Commodore 64 och Amiga i tonåren, varav den förstnämnda jag lärde mig programmera i Basic på.

Den där överväldigande känslan lade sig sedan aldrig riktigt, varför mitt internetberoende blev maniskt. Jag har fortfarande lättare att läsa böcker och tidningar än på skärmen, eftersom jag har varit invand med det sedan barn/ung (internet kom på bredare front runt 1995, när jag gick medieprogrammet på gymnasiet. Men av anledningar som jag inte vill gå in på här skaffade jag inte internet förrän så sent som 2007.

Du kan ta en titt på någon av de här texterna:

skolvarlden.se/artiklar/forskning-elever-presterar-samre-nar-de-laser-pa-skarm

www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/tryckta-texter-ger-battre-lasforstaelse

Läsförståelse genom skärm och papper: www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1566944/FULLTEXT01.pdf

Därför läser vi fortfarande bättre på papper: www.trydells.se/pages/newsartical.php

kollega.se/arkiv/svart-hjarnan-att-lasa-pa-skarm

Digital läsning ger sämre förståelse: begripligtext.se/blog/vad-innebar-det-att-vara-en-god-lasare/

www.di.se/nyheter/pappret-overlagset-for-att-forsta-text-var-digitala-lasning-blir-allt-samre/

ekuriren.se/insandare/artikel/barn-behover-lasning-och-kunskap-inte-skarmtid/jd17km1j

Känner igen det där. Köpte min första dator runt 2001 eller så när jag redan var fullt vuxen och har inte "lärt mig" hantera det digitala livet ordentligt. Fick inte ha tv-spel som barn eller något i den stilen heller. Förhoppningsvis blir nästa generation klokare av våra misstag :)

Jag kan erkänna att jag har lärt mig mer engelska på internet än jag någonsin gjorde i skolan, även om det var där jag lärde mig det grundläggande. Jag har också blivit betydligt mer kunnig genom att memorera sådant jag läser och velat ha reda på. Många googlar bara efter det de behöver veta för stunden, sen glömmer de det ofta. Att träna sig i att memorera visade sig vara riktigt kul och givande, då man senare har detta i minnet och slipper googla.

Jag var också i något år moderator i ett chattrum i en internationell chatt (Parachat) och det var väl där jag fick chansen att verkligen öva på engelska ord, även om jag i början nätt och jämt klarade moderatorrollen då jag ändå hade det grundläggande. Det var kul att lära sig så många nya engelska ord och även grammatik på så kort tid (då de flesta på denna chat skrev på engelska). Ibland blev jag dock hånad för att jag skrev fel, som när jag en gång skrev "unlegal" istället för "illegal", vilket blev upphov till viss sarkasm.

Eeeeh nej, varifrån drog du den slutsatsen?

Problemen kommer av att inte ha fått lärt sig att hantera skärmar, så jag får inte ihop logiken där. Ska man då utsätta nästa generation för det och få samma problem även där?

Jag är dessutom INTE emot skärmtid, så det är väl där det första felaktiga antagandet kommer inte.

Givetvis finns det både positiva och negativa saker. Och jag märker ju att dagens unga är desto mer kunniga och medvetna om saker än mina jämnåriga var när jag gick i grundskola och gymnasium. Det är givetvis positivt. Det gör att det går att diskutera med dem och bli förstådd.

Vet när jag gick i skolan/gymnasiet att man nästan kunde bli hånad av en del om man använde finare ord eller ville briljera med kunskaper inom något område (utanför studierna), som att man inte skulle tro att man var något. Idag lär det vara annorlunda.

Men jag, som haft ett gravt internetberoende, har känt en sorts frihet i att inte äga en smartphone. Jag är invand med datorer sedan tidiga tonåren, och därför känns det bättre för mig att använda dator/laptop än en smartphone. Jag gillar inte touchscreen, för att den är så känslig och att det blir lätt att man skriver fel. Jag vill ha riktiga knappar och sitta rak i ryggen när jag skriver/ läser. På en smartphone blir mycket smått och plottrigt, och jag vill heller inte vara ouppmärksam på min omgivning. Om det händer att någon man känner går förbi en och hejar på en, så känns det arrogant mot denne om hen upplever att jag ignorerar hen genom att stirra ner i mobilen.

Ok, jag trodde att du tilltalade mig iom att du citerade mig och verkade svara på det jag skrev. Jo men det är just det som måste bli, "normal" hantering, vad nu det innebär. Att använda de här digitala sakerna som verktyg, ibland underhållning, men också visa att det stora livet finns utanför skärmen.