Så förbannad!!

Prata med pappan. Ni har gemensam vårdnad och därmed gemensamt ansvar. Missköter de barnen på något sätt är det bara att lyfta upp det mot socialen. 

Sambon tycker jag inte ska lägga sig i möjligheten för dig att få nå din son. Däremot bor barnen under hennes tak också och då tycker jag hon har rätt att sätta upp vissa regler. Dock bär ju pappan självklart huvudansvaret. 

Håller med i att du bör prata med pappan till dina barn. Föräldrar är det viktigaste barn har och ofta ett speciellt behov efter mamma. Tycker barn som bor växelvis hos föräldrar alltid ska ha möjlighet att prata med den andra föräldern ifall barnen vill. Hemskt att neka dem detta, vilken ångest... Man ska väl försöka avdramatisera situationen så mycket det bara går och visa att båda föräldrarna finns där oavsett om de inte bor ihop längre. Med det sagt tycker jag såklart inte att den ena föräldern ska störa och ringa ihjäl sig men vill barnen prata så ska de få det. Tycker även andra föräldern kan få ringa ibland och prata lite med barnen. Men alla tycker och tänker vi olika. Försök komma fram till nåt förhållningssätt med pappan. Sambon tycker jag absolut inte ska neka barnet att få prata med dig! Lycka till

Sambon gör helt fel. Det är såklart du och pappan till barnen som ska prata. Mina föräldrar är skilda och de ringdes vid och pratade när det var något. Så de bättre skulle förstå varandra eller mig, vad vet jag. Veta vad som händer. Sambon har inget med detta att göra, träder helt över sina gränser. Jag hade konfronterat sambon big time. Åkt dit direkt. Men sån är jag. Ingen skulle få behandla mig så där. Inte när det kommer till mina barn. 

Jag hade också konfronterat pappan till barnen big time vem f-n han tror han är som tillåter hans sambo ta sig ton till mig så där och förbjuda mig prata med våra egna barn.  Och var var han i allt detta?! Fattar han inte att du blir orolig? Du kan ju dra det så långt och säga att du blev så pass orolig att du ringde polisen så får de göra ett hembesök om de inte släpper in dig. Jag hade också hotat med att anmäla sambon till polisen eller gjort det rent av. Men jag ser helt svart om någon försöker messa med mig när det kommer som sagt till mina barn. Då kanske sambon äntligen fattar sin rätta roll i det hela även om vad jag skriver kan tyckas är överdramatiskt. Det finns ingen som försöker messa med mig när det kommer till mina älskade barn. Försöker de det en gång så gör de inte om det som sagt för jag vänder upp och ner på allt. 

Jag tänker att barn som kan ringa själva naturligtvis ska kunna ringa sina förälder även när de är hos den andre. Jag köper dock inte resonemanget rakt av att man ska få lov att tala med barn som har läggtid kl. 20 vid 22-tiden....

Jag tänker att du naturligtvis ska prata med pappan och höra mer om situationen, men beroende på barnets ålder så kanske inte barnen mått bättre av att du fått tala med sonen.

Hade du kunnat säga något vettigt?

Varför är du orolig? Finns det skäl att tro att barnen inte tas om hand på bra sätt hos pappan? Varför hörde du inte omedelbart av dig till pappan för att fråga vad som hänt? 

Jag ville bara prata med min son och försöka lugna honom då han ropade efter mig, istället för att ngn är arg på honom..
Pappan har alltid satt barnen i andra hand och har fått en orosanmälan på sig men det händer ingenting. 😡😔 
Ångesten var obeskrivlig, kan säga att jag inte sov mkt inatt 😔

Stackars dig!!!

Och hans sambo gör saken verkligen inte bättre genom att förvägra ett barn (som inte ens är hennes som hon inte har laglig rätt till att bestämma över, förbjuda kontakt emellan) och dennes mamma kontakt. Det här hade jag inte släppt. Det kvittar vilket hem/hus barnet vistas i, om det är sambons eller vems det nu tillhör, det är du och pappan som är föräldrarna under vilket tak som helst. Hon har inget att säga till om. Det hade jag gjort jävligt klart för henne eller dem. Om igen hade jag tryckt på var var han när allt det här skedde? Nattar han inte sina egna barn? Var han inte kontaktbar? 

Vad skulle du polisanmäla sambon för? 

Tycker redan jag har förklarat det bra. Detaljerna hade polisen fått hjälpa mig med. Har god kontakt med poliser privat. Men det hade varit mitt sista steg. Första hade varit att försöka få fatt i pappan och höra vad som händer. Nästa eller samtidigt ta mig dit och ringa på. Om inte bli insläppt ringt polisen. Socialtjänsten redan inkopplad i tidigare Orosanmälan. Alltså inte så märkligt kanske då att om jag vore TS att jag reagerar starkt när märker något är fel. Jag misstänkte att det var nåt fuffens redan innan TS skrev om orosanmälan. 

Nej, du har inte förklarat det alls, faktiskt. Man anmäler brott till polisen - vilket brott är det du anser att TS sambo har begått när hon förbjudit barnen att prata i telefon på natten? Samma sak om du inte blir insläppt i ett hus där du inte bor, vilket brott skulle det vara? Vad tänker du att polisen skulle göra?

Och om man agerar på det viset, ganska aggressivt, kan man glömma någon vettig hjälp från soc eller möjlighet till ensam vårdnad i framtiden om det skulle bli aktuellt. 

Hur mycket man än vill vända upp och ner på himmel och jord för sina barn så går det alltid fel om man beter sig så som du föreslår. 

Fick barnen inte gå och lägga sig eller? Varför inte? Vill de ha sovmorgon..?