Hur har ni andra styvföräldrar hanterat era jobbiga känslor gentemot denna nya och konstiga roll ni har fått som styvförälder? Jag, 26 år gammal, är sambo med min fantastiska kille sedan fyra månader tillbaka och vi har nu hans 5-åriga dotter varannan vecka. Jag har varit tillsammans med min kille i ca 1 år och introducerades för hans dotter sex månader sen. Mitt problem är att jag ofta har jobbiga känslor om att jag inte kan eller vill knyta an till barnet. Vet inte riktigt varför jag känner så. Jag har liksom svårt att känna empati för barn och deras känslor och blir ofta irriterad. Däremot kan jag absolut ha roligt med henne när vi gör aktiviteter och hon är allmänt rolig, gullig och genomsnäll. Mitt andra problem är att jag har svårt att hantera att min kille har ett ex i sitt liv. Dels får det att känna mig som att jag och han aldrig kommer ha en riktig familj tillsammans, utan han kommer alltid ha sin första ursprungliga familj med sitt ex och deras barn. Dels är det jobbigt att ha svartsjukekänslor varje gång hon ringer honom eller smsar. Det känns som att jag delar min kille med en annan kvinna. Finns det någon som någonsin känt som jag gör nu? Kan ni snälla ge tips, råd och åsikter hur ni handskats med era liknande problem
