Jag kom på min partner att ljuga om allvarliga saker. Han ljög inte bara en gång utan vid flertalet tillfällen kring saker som vi haft väldigt uttalat att det är viktigt att man är ärlig kring, Men tillslut kom jag på honom rejält och då erkände han efter många om och men... Men innan dess var han både sur och irriterad att jag konfronterade honom. Han kände skam och kämpade med näbbar och klor för att inte åka dit. Nu har vi testat terapi som inte gav något nämnvärt för jag står här som ett frågetecken med magont. Vi har ventilerat ut allt men det känns som att han tycker att det ska vara färdigt med oro från min sida nu. Hur ska jag få oron att försvinna, hur ska jag känna mig trygg med någon som kan ljuga på det där sättet ? Han verkar ganska less nu när det gått några veckor. Han blir irriterad när det kommer på tal, för han vill må bra och tänker inte sitta hemma och be om ursäkt mer. Han måste inte be om ursäkt hela tiden, man att uppvisa att man är less och trött gör mig besviken. Det var han som valde att ljuga och gå bakom min rygg. Flera gånger.
