Lögner i en relation

Varför vill du fortsätta vara med någon som är respektlös, ljuger för dig och går bakom ryggen? Du kommer aldrig känna dig helt trygg med honom igen och att bygga upp tillit igen kommer bli svårt om inte omöjligt?

Instämmer med föregående. Han har uppenbarligen som strategi att ljuga t ex för att skydda sig eller få fördelar. Din tillit har förbrukats och egentligen bör du nog lämna lögnhalsen.

Vad var orsaken till att han ljög och har den orsaken försvunnit?

Hur länge ska han gå omkring och känna ånger?

Om ni nu bestämt er för att fortsätta, trots hans svek, är det inte bättre att lägga det bakom er?

Hej!

Jag sitter i en lite liknande båt som du. Har vetat att min man ljuger mycket sedan vi träffades (snart 10 år sedan) och det har gjort att jag varit mycket osäker. Nu vet jag inte hur din man är, men min har mycket narcissistiska drag. Skulle kalla honom narcissist t.o.m. 

Pga hans aggressiva reaktioner när jag ifrågasatt honom, blev jag passiv och gjorde allt för att inte göra honom arg. Men senaste gången han ljög för mig om något stort och jag, av en slump, såg bevis och visade honom det så blev han vansinnigt arg. Han t.om. örfilade mig två gånger och stampade mig i ansiktet för att få tag på beviset jag höll i handen.

Nu kanske din man inte alls är en sådan psykopat som min, men han har inte alltid varit så aggressiv. Detta fick mig att totalt tappa alla känslor jag har haft för honom, på sekunden. Problemet nu är att vi har barn ihop så man kommer få vara strategisk för att de ska få en så bra uppväxt som möjligt. Jag växte själv upp med separerade föräldrar så vet att vissa människor bara förvärrar av att bo ihop. Nu har jag dock inte möjligheten (ekonomiskt) att hitta eget, men han är knappt hemma ändå så det stör mig inte. Det är redan som att vi inte lever ihop.

Han har heller inte varit lika kontrollerande senaste 2-3 åren, vilket gör att jag ens kan skriva här. Jag är säker på att det är pga att han hittat en annan som han kontrollerar (har sett andra bevis på detta), vilket är skönt för mig men tycker extremt synd om hans nya offer. Dock kommer mina barn alltid komma först och om det är detta som krävs för att jag ska kunna ge dem en så trygg och stabil grund som möjligt so be it.

Det jag vill komma fram till (utöver möjligheten att få ventilera) är att jag inte vet hur din man är som person, men att min betedde sig/beter sig väldigt lika och att detta eskalerar.

Jag borde inte ignorerat alla varningsflaggor men här är jag nu. Det är en så onödig huvudvärk, även om separation är möjligt.

Jag förstår inte varför ni fortsätter tillsammans med dessa stolpskott? Ibland kan man förlåta även allvarliga svek, men inte alltid, och dessa män tar ju inte ansvar för sitt beteende eller verkar lära sig av sina misstag. De visar bara ånger om de måste / blir påkomna, och verkar sedan tycka att allt ska vara glömt. De behandlar er inte bra. Så varför stanna?

jag skulle aldrig fortsätta med en sån lögnare. Bra med terapi men det betyder ju inte alltid att målet är att man ska fortsätta tillsammans. 

Oftast så är man som människa den typen som är lättmanipulerad och försöker se det bästa i alla människor, att man tror folk kan förändras. Sen brukar dessa människor som ljuger göra allt för att man ska stanna (köra med krokodiltårar etc).

Det tog sin tid för mig, men jag tror inte jag hade kunnat lämna tidigare än nu när han tappat intresset för mig helt och märker att han inte kan styra mig mer.

Vissa har det lättare men väljer att stanna ändå, andra lever under så hemska omständigheter att de inte kan lämna helt enkelt utan att försvinna från radarn helt

Jag önskar jag kunde lägga det bakom mig. pga barn (ej gemensamma dock) så känns det absolut inte rätt att lämna, mm. Han har bättrat sig på vissa punkter (slutat vara kontrollerande). Allt jag vill nu är att känna lycka men allt förtas, jag kan inte se honom med samma ögon längre. Jag fattar inte hur man kan ljuga till den grad för den man påstår sig älska. Vi pratar inte vita lögner här? 

Oj jag känner igen mig i det du skriver. I perioder har jag heller inte vågat skriva här så han kontrollerat min telefon. Tittat i den när jag sover. Jag satte upp en fälla i mobilen och då när jag hade bevis så tillslut erkände han att han tittat i den .  Min har dock aldrig slagit mig men han kan bli svart i blicken och har ett  dåligt ölsinne många gånger så vi kan knappt gå ut tillsammans längre. Han vill inte att jag går ut och dricker något glas med vänner utan honom heller. Men jag tror aldrig han skulle slå mig? Vad är din plan? Vad har du för alternativ? Hur gamla är barnen?

Om ni inte har gemensamma barn så är det en ÄNNU större anledning att lämna! Vill du verkligen att dina barn (eller hans) ska växa upp med en sådan relation som förebild?