Lögner i en relation

Jag önskar jag kunde lägga det bakom mig. pga barn (ej gemensamma dock) så känns det absolut inte rätt att lämna, mm. Han har bättrat sig på vissa punkter (slutat vara kontrollerande). Allt jag vill nu är att känna lycka men allt förtas, jag kan inte se honom med samma ögon längre. Jag fattar inte hur man kan ljuga till den grad för den man påstår sig älska. Vi pratar inte vita lögner här? 

Oj jag känner igen mig i det du skriver. I perioder har jag heller inte vågat skriva här så han kontrollerat min telefon. Tittat i den när jag sover. Jag satte upp en fälla i mobilen och då när jag hade bevis så tillslut erkände han att han tittat i den .  Min har dock aldrig slagit mig men han kan bli svart i blicken och har ett  dåligt ölsinne många gånger så vi kan knappt gå ut tillsammans längre. Han vill inte att jag går ut och dricker något glas med vänner utan honom heller. Men jag tror aldrig han skulle slå mig? Vad är din plan? Vad har du för alternativ? Hur gamla är barnen?

Jag önskar jag kunde lägga det bakom mig. pga barn (ej gemensamma dock) så känns det absolut inte rätt att lämna, mm. Han har bättrat sig på vissa punkter (slutat vara kontrollerande). Allt jag vill nu är att känna lycka men allt förtas, jag kan inte se honom med samma ögon längre. Jag fattar inte hur man kan ljuga till den grad för den man påstår sig älska. Vi pratar inte vita lögner här? 

Oj jag känner igen mig i det du skriver. I perioder har jag heller inte vågat skriva här så han kontrollerat min telefon. Tittat i den när jag sover. Jag satte upp en fälla i mobilen och då när jag hade bevis så tillslut erkände han att han tittat i den .  Min har dock aldrig slagit mig men han kan bli svart i blicken och har ett  dåligt ölsinne många gånger så vi kan knappt gå ut tillsammans längre. Han vill inte att jag går ut och dricker något glas med vänner utan honom heller. Men jag tror aldrig han skulle slå mig? Vad är din plan? Vad har du för alternativ? Hur gamla är barnen?

Han är väldigt fin med barnen.. Men frågan är väl om jag kommer bli deprimerad av ångest och oro.. Och då är det ju kanske bättre att lämna? Men jag vill reparera tilliten, men nu när han är mer less och kall så blir det svårare för mig.  Det är som att han plötsligt gått in i förnekelse och skyller på omständigheter för att orka köra på. Han menar att han men det var för att han  mådde dåligt den dagen. För mig håller inte det, man står inte och blåljuger om allvarliga saker för sin partner flera gånger? Man gör det bara inte. Vad är ett löfte värt i en relation då? Varför ska vi lova vandra något. Vad kan man göra för att bygga tillit på nytt? Går det verkligen inte?