Lögner i en relation

En sak som folk tyvärr har lite svårt att komma till insikt med,  är att en person som kan ljuga om allvarliga saker, just har den förmågan (eller ska jag säga bristen?).
Dom kan utan vidare ljuga för att vad dom tror är - att rädda sig själva.
Dom är inte som vi. Dom får inte dåligt samvete. 

Som jag ser det så är hedern _det enda_ man har. Om man ljuger och våldför sig på någon annan så har man ingen heder. Vem är man då?

En person som saknar heder kan inte återfå den hur som helst. Hur ska en sån person på riktigt kunna få sig själv att inte ljuga helt plötsligt? Vilka verktyg ska denna använda för att ändra ett så grundläggande personlighetsdrag?
Tro mig - det kommer INTE att ske. 

Har man låst in sig i en relation, måste man börja väga för och emot. Är det värt att ta på sig 4-5 nya problem (ekonomi, delad vårdnad, andra relationer, nytt boende osv.) mot att bli av med ett ännu större problem?
Här brukar jag kunna tänka att när jag är 80 år och ser tillbaka på mitt liv. Kommer jag då tänka "det var bra att jag stannade. Jag har iofs inte varit riktigt lycklig en enda gång dom senaste 40 åren men ändå... eller kommer jag tänka "hur fan kunde jag vara så dum och stanna. Alla tecken fanns ju där! Varför varför varför lämnade jag inte??"
Där har man sen svaret kring hur man ska göra - oavsett hur svårt det är. 
Väljer man att stanna får man helt enkelt förlika sig med att det är det beslutet man tagit. 

Jag är själv i en relation jag borde lämna, så jag lever inte riktigt som jag lär, men det är jag medveten om och - får förlika mig med det.